lagen konungen eusam tillkommande prero
gativ.
1 vår grundlag finnes intet om kommissio
ner, och rätten att anordna dem är sålede
hvarken bland de prerogativer, som gtund
lägen tillagt-kungen, eller bland: demson
den stillagt storthinget. : Allt hvad -grundlage!
kan sägas innehålla om kommissioner, skull
i hvarje händelse reducera sig dertill att de:
bör erkännas hafva fråntagit konungamakte
dem rätt att nedsätta anbefallda kommissione
af alla slag; som under souveräniteten åtmin
stone i formen och efter kongelovens ord må
ste anses såsom en:tydlig följd af konunga
maktens allmakt. Alltså har regeringen lik
litet som storthinget rättigheten att befall
hvarken emibetsmän eller sandra att inträd
som medlöfmar i kommissioner. Men d
här icke är fråga om någon rätt att. befalla
så kan här ieke vara fråga om någon rätt
myndighet eller kompetens att förmå flere elle
färre sakkunniga personer att frivilligt sam
manträda i en kommission. Ty rätt att fråga
rätt att anmoda, rätt att bedja en eller fler
att göra något, är ingen rätt, och vill mal
kalla den sålunda, så kan denna rätt ick
förnekas storthinget mer är den kan neka
hvar och en af landets undersåter, som all
hafva denna rätt i förhållande icke allenas
till hvarandra inbördes, utan också till sjelfv:
statsmakterna.
Frågan, om storthinget har rätt att anmod:
en eller flere af landets medborgare att ut
föra ett företag, och huruvida de, som upp
fylla en sådan anmodan, dervid förgå sigan
tingen emot lagarne eller det passande - och
anständighet, kan derföre icke besvaras i si
allmänlighet på annat sätt, än att, när det
hvarom stortbinget -har anmodat, och. som
den eller de anmoödade åtagit sig att göra
icke strider mot lag eller anständighet, om
degöra det utan-anmodan, så kan det icke
heller strida motciag: eller änständighet, der-
igenom att det företages på storthingets be-
gäran; och likaledes kan man med trygghe
säga, att ett arbete; som utan anstöt mot lag
eller anständighet kan utföras af en enskild
man antitgen på anmodan eller utan sådar
af stortinget, det kan också utan sådan an-
stöt utföras af flera i förening, likagodt om
dessa flera kallas: en-:kommission;:en - ko-
mittE, ett Utskott, eller alldeles icke har nå-
got kollekt:ft-namn. i
När man-således vill undersökas om den af
storthihget till kommissionens medlemmår
ställda , anmodan, och de valda medlemmar-
nes vitlighet- att utföra. det dem uppdragna
värfvet, är öfverensstämmande: eller stridande
emot lag och änständighet, så bör man icke
fästa sig vid ordet kommission; utan man
bör i sin wndersökning gå direkte till den
sak som köftmissionen blifvit anmodad och
åtagit sig att utföra, och man bör således vid
detta tillfälle ställa frågan sålunda: är det
stridande mot lag och anständighet att för-
fatta ett förslag till lag om en på jury grun-
dad rättegångsordning, oaktadt regeringen har
ansett sig icke böra låta utföra ett sådant ar-
bete?
Lika så klart som det är att eft sådant ar-
betes utförande icke. genom sin beskaffenhet
eller sitt innehåll stöter emot konungamak-
tens prerogativer eller emot den aktning man
är skyldig dess innehafvare, lika så klart är
det, att det arbete, som, då det utfördes utan
anmodan från någon af statsmakterna, icke
skulle. kränka hvarken lagen eller anständig-
heter, ej kan få en motsatt karakter :derige-
nom ätt det utföres efter anmodan af den
lagstiftande makten.
Men den svenske författaren tyckes mena
att det icke är genom att emottaga storthin-
gets val och- förklara sig villiga att efter-
komma dess önskan, utam genom att uppfylla
den emot storthinget åtågna förpligtelsen,
oaktadt regeringen nekat storthingets beslut
sitt bifall, som kommissionens medlemmar
hafva felat mot de afseenden, hvilka de: så-
som Jloyala undersåter äro skyldiga konunga-
måkten. Det visar sig emellertid genom ett
likväl blott någorlunda opartiskt och: lugnt
betraktande af förhållanderna, att kommissio-
nens medlemmar icke haft något val, och att
deras ställning redan för längesedan var be-
stämd då den kungliga resolitionen fattades.
Storthinget hade, genom att fatta sitt be-
slut om jurykommissioriens nedsättande, icke
förutsatt att beslutets giltighet var beroende
af konungens sanktion. Ehuru många repre-
sentanter i sjelfva storthinget af yttersta för-
måga bekämpade lämpligheten af det före-
slagna steget, föll det likväl ingen enda med-
lem af storthinget in att det fattade beslutet
icke skulle sättas i verkställighet genomkom-
munikation med de valda ledamöterna, innan
det visat sig om :beslutet erhöll kunglig sank-
tion. Då således storthinget sjelf icke hade
gjort verkställigheten af det fattade beslutet
beroende af konungens sanktion, utan genast
och omedelbart vändt sig till de valda leda-
möterna, så skulle man säkert haft all fog
att tillvita de valda personerna brist på kän-
sla för det passande och missförstånd omun-
dersåternas förhållande till statsmakterna, om
dessa män svarat storthinget att de. voro vil-
liga att inträda i kommissionen blott med
vilkor att storthinget förskaffade sig regerin-
gens bifall till det fattade beslutet. Oak-
tadt derföre plura!iteten af de valda med-
lemmarne öppet förklarade att de delade rege-
ringens åsigt om juryinstitutionens olämplig-
het. och föliaktligen väl också med skäl kunde