lagen konungen eusam tillkommande prero gativ. 1 vår grundlag finnes intet om kommissio ner, och rätten att anordna dem är sålede hvarken bland de prerogativer, som gtund lägen tillagt-kungen, eller bland: demson den stillagt storthinget. : Allt hvad -grundlage! kan sägas innehålla om kommissioner, skull i hvarje händelse reducera sig dertill att de: bör erkännas hafva fråntagit konungamakte dem rätt att nedsätta anbefallda kommissione af alla slag; som under souveräniteten åtmin stone i formen och efter kongelovens ord må ste anses såsom en:tydlig följd af konunga maktens allmakt. Alltså har regeringen lik litet som storthinget rättigheten att befall hvarken emibetsmän eller sandra att inträd som medlöfmar i kommissioner. Men d här icke är fråga om någon rätt att. befalla så kan här ieke vara fråga om någon rätt myndighet eller kompetens att förmå flere elle färre sakkunniga personer att frivilligt sam manträda i en kommission. Ty rätt att fråga rätt att anmoda, rätt att bedja en eller fler att göra något, är ingen rätt, och vill mal kalla den sålunda, så kan denna rätt ick förnekas storthinget mer är den kan neka hvar och en af landets undersåter, som all hafva denna rätt i förhållande icke allenas till hvarandra inbördes, utan också till sjelfv: statsmakterna. Frågan, om storthinget har rätt att anmod: en eller flere af landets medborgare att ut föra ett företag, och huruvida de, som upp fylla en sådan anmodan, dervid förgå sigan tingen emot lagarne eller det passande och anständighet, kan derföre icke besvaras i si allmänlighet på annat sätt, än att, när det hvarom stortbinget -har anmodat, och. som den eller de anmoödade åtagit sig att göra icke strider mot lag eller anständighet, om degöra det utan-anmodan, så kan det icke heller strida motciag: eller änständighet, derigenom att det företages på storthingets begäran; och likaledes kan man med trygghe säga, att ett arbete; som utan anstöt mot lag eller anständighet kan utföras af en enskild man antitgen på anmodan eller utan sådar af stortinget, det kan också utan sådan anstöt utföras af flera i förening, likagodt om dessa flera kallas: en-:kommission;:en komittE, ett Utskott, eller alldeles icke har något kollekt:ft-namn. i När man-således vill undersökas om den af storthihget till kommissionens medlemmår ställda , anmodan, och de valda medlemmarnes vitlighetatt utföra. det dem uppdragna värfvet, är öfverensstämmande: eller stridande emot lag och änständighet, så bör man icke fästa sig vid ordet kommission; utan man bör i sin wndersökning gå direkte till den sak som köftmissionen blifvit anmodad och åtagit sig att utföra, och man bör således vid detta tillfälle ställa frågan sålunda: är det stridande mot lag och anständighet att författa ett förslag till lag om en på jury grundad rättegångsordning, oaktadt regeringen har ansett sig icke böra låta utföra ett sådant arbete? Lika så klart som det är att eft sådant arbetes utförande icke. genom sin beskaffenhet eller sitt innehåll stöter emot konungamaktens prerogativer eller emot den aktning man är skyldig dess innehafvare, lika så klart är det, att det arbete, som, då det utfördes utan anmodan från någon af statsmakterna, icke skulle. kränka hvarken lagen eller anständigheter, ej kan få en motsatt karakter :derigenom ätt det utföres efter anmodan af den lagstiftande makten. Men den svenske författaren tyckes mena att det icke är genom att emottaga storthingets val ochförklara sig villiga att efterkomma dess önskan, utam genom att uppfylla den emot storthinget åtågna förpligtelsen, oaktadt regeringen nekat storthingets beslut sitt bifall, som kommissionens medlemmar hafva felat mot de afseenden, hvilka de: såsom Jloyala undersåter äro skyldiga konungamåkten. Det visar sig emellertid genom ett likväl blott någorlunda opartiskt och: lugnt betraktande af förhållanderna, att kommissionens medlemmar icke haft något val, och att deras ställning redan för längesedan var bestämd då den kungliga resolitionen fattades. Storthinget hade, genom att fatta sitt beslut om jurykommissioriens nedsättande, icke förutsatt att beslutets giltighet var beroende af konungens sanktion. Ehuru många representanter i sjelfva storthinget af yttersta förmåga bekämpade lämpligheten af det föreslagna steget, föll det likväl ingen enda medlem af storthinget in att det fattade beslutet icke skulle sättas i verkställighet genomkommunikation med de valda ledamöterna, innan det visat sig om :beslutet erhöll kunglig sanktion. Då således storthinget sjelf icke hade gjort verkställigheten af det fattade beslutet beroende af konungens sanktion, utan genast och omedelbart vändt sig till de valda ledamöterna, så skulle man säkert haft all fog att tillvita de valda personerna brist på känsla för det passande och missförstånd omundersåternas förhållande till statsmakterna, om dessa män svarat storthinget att de. voro villiga att inträda i kommissionen blott med vilkor att storthinget förskaffade sig regeringens bifall till det fattade beslutet. Oaktadt derföre plura!iteten af de valda medlemmarne öppet förklarade att de delade regeringens åsigt om juryinstitutionens olämplighet. och föliaktligen väl också med skäl kunde