Jag skickar i dag ännu en depesch och be-
der er att alltid meddela underrättelserna åt
hertig Georg i Strelitz. Undert. grefve Minster.n
Det första märkliga är att i denna depesch
hvarken är sagdt när kejsaren blef sjuk, ej
heller hvarigenom sjukdomen egentligen an-
tagit en så allvarsam karakter. Det måste
mellan den 28 Febr., då kejsaren ännu ut-
färdat några ukaser angående kriget, och den
1 Mars kl. I ha varit en eller annan händelsedi-
ger vändpunkt. Ftt slaganfall har icke inträf-
fat, och hvaraf kom det således att feberan-
fallet antog en så allvarsam karakter? Ni bör
vidare betänka att denna depesch så väl som de
följande, ehuru de alla äro komna från en så god
källa och stälda till konungen af Preussen,
kejsarens svåger, det oaktadt är så oförklar-
lig, så gåtfull beträffande allt som egentligen rör
sjukdomen. Vi höra omtalas ett starkt fe-
beranfall,, en affektion af den högra lungan
och att ett giktanfall förmärkes,. Hvad är
det för ett slags feber, frågar man sig sjelf,
i hvilken den sjuke, utan att förlora medve-
tandet, i trots af alla läkarnes ansträngningar,
dör ofter knappast 2 gånger 24 timmars plå-
gor
Att kejsaren icke förlorat medvetandet kan
tydligen bevisas; ty för det första har in-
gen af depescherna omtalat något sådant, och
för det andra bafva de tre följande depescherna
uttryckligen förklarat att kejsaren var vid
full sans. Hade detta blott varit förhållandet
för vissa ögonblick eller med afbrott, så skulle
grefve Mönster säkert icke hafva underlåtit
att meddela det åt konungen af Preussen.
Vi höra vidare om en affektion af den hö-
gra lungan,, och uppenbarligen har det också
varit en oordning i lungan hvaraf kejsaren
dött, ty depeschen af kl. half 10 på aftonen
säger: upphostningen är besvärlig, dess be-
skaffenhet visar att lungan är starkt angripen.
Man kan befara en lungparalysiov. Vidare
förmäler depeschen af den 2 kl. 6 på mor-
gonen: Kejsaren har med lugn mottagit dr
Mandts meddelande, att man kan befara en
lungparalysi o. s. v. På ryska frågade kej-
saren vidare dr Karell: bnär vid lag blir jag
qväfd ?
Men nu hade kejsarens lunga förut be-
ständigt varit kärnfrisk. Hvad är det då som;
verkat denna desorganisation? Feberanfallet,
giktanfallet eller hvad eljest?
Låtom 038 nu betrakta de politiska förhållan-
dena. Den 29 Jaiiuari (gamla stilen) hade
kejsaren utfärdat manifestet om en allmän
folkbeväpning. Af ukasen till senaten kan
man 8e, att senaten icke förr än i det ögon-
blick, då offentliggörandet egde rum fått nå-
gon underrättelse om den af kejsaren vidtagna
åtgärden och att czaren helt enkelt afspisat
senaten med de orden: Senaten skall icke
underlåta att träffa nödiga anstalter till utfö-
rande af förestående.
Om senaten blott ännu eger en gnista af
heder, måste den ha känt sig icke ringa kränkt
deraf, att den icke blef hörd öfver en åtgärd
af så kolossal betydelse som en allmän folk-
väpning, ja att den icke en gång blifvit un-
derrättad om denna åtgärd en dag före dess
offentliggörande. Behöfver jag ytterligare fä-.
sta uppmärksamheten på, att den förnäma
adeln i allmänhet icke gerna hör talas om en
allmän folkväpning? Att den sannolikt är hjert-
ligt trött af de uppoffringar kejsaren fortfarande
fordrat för ett resultatlöst krig. Adeln skall
uppställa sina lifegna, ekipera dem af egna
medel, lemna naturaprestationer, frivilliga pa-
triotiska offer o. s. v. Och utom alit detta
hade kejsaren på sista tiden börjat taga sin
tillflykt till tvångslånsystemet. Hvarthän skulle
sådant leda?
Det är derföre mycket möjligt att freds-
partiets män på sednaste tiden nö :atsig dem
som önska åter upprätta senatens fordna rät-
tigheter, och att slaget utgått från dem, som
äro säkra på att beherrska kejsar Alexander.
Hvad som mest talar för denna åsigt är att
slaget drabbade just i det närvarande ögon-
blicket.
Om några dagar skulle, som bekant är,
konferenserna i Wien börja, och det var, som
man visste, förut bestämdt att de icke skulle
vara länge. Men voro först konferenserna
förbi, utan att det kommit till fred, så in-
trädde traktatsenligt för Österrike nödvändig-
heten att afsläta et off- och defensiv-allians
med vestmakterna. Men nu har Österrike,
som bekant är, förbehållit sig att i det ögon-
blick def skulle se sig tvunget aft aktift del-
taga i kriget emot Ryssland, uppställa vid-
sträcktare fordringar än de 4 punkterna. Det
vill med andrå ord säga: Österrike vill för
sina uppoffringar blifva betaldt eller hållas
skadeslöst med land och folk, och det har
verkligen redan i den hemliga depeschen af
den 14 Januari uttryckligen lofvat de förbunds:
stater, som i händelse af Krig ville genom
ett separatförbund släta sig till detsamma,
att de skulle få dela de fördelar som kunile
uppnäss. — Men i det ögonblick Österrike
Kade uttalat ånspråk på ersättning, skulle
också säkert vVestmäkterna och Turkiet hafva
fordrat tin atpart. Hvilkerd tängd räkningar
skulle icke Ryssland aå ha fått? Österrike
skulle då också :ovilkorligen Hafva påstått att
Sverge skulle indragas i förbundet emot Ryss-
land, på det Ryssland skulle blifva tvunget
att använda en större del af sina trupper i
norden; och konungen af Sverge har redan
det bestämdaste sätt tillkännagifvit, att
an icke vill låta förmå sig till deltagande i
kriget, om man-icke-gifver honom antaglig