Jag skickar i dag ännu en depesch och beder er att alltid meddela underrättelserna åt hertig Georg i Strelitz. Undert. grefve Minster.n Det första märkliga är att i denna depesch hvarken är sagdt när kejsaren blef sjuk, ej heller hvarigenom sjukdomen egentligen antagit en så allvarsam karakter. Det måste mellan den 28 Febr., då kejsaren ännu utfärdat några ukaser angående kriget, och den 1 Mars kl. I ha varit en eller annan händelsediger vändpunkt. Ftt slaganfall har icke inträffat, och hvaraf kom det således att feberanfallet antog en så allvarsam karakter? Ni bör vidare betänka att denna depesch så väl som de följande, ehuru de alla äro komna från en så god källa och stälda till konungen af Preussen, kejsarens svåger, det oaktadt är så oförklarlig, så gåtfull beträffande allt som egentligen rör sjukdomen. Vi höra omtalas ett starkt feberanfall,, en affektion af den högra lungan och att ett giktanfall förmärkes,. Hvad är det för ett slags feber, frågar man sig sjelf, i hvilken den sjuke, utan att förlora medvetandet, i trots af alla läkarnes ansträngningar, dör ofter knappast 2 gånger 24 timmars plågor Att kejsaren icke förlorat medvetandet kan tydligen bevisas; ty för det första har ingen af depescherna omtalat något sådant, och för det andra bafva de tre följande depescherna uttryckligen förklarat att kejsaren var vid full sans. Hade detta blott varit förhållandet för vissa ögonblick eller med afbrott, så skulle grefve Mönster säkert icke hafva underlåtit att meddela det åt konungen af Preussen. Vi höra vidare om en affektion af den högra lungan,, och uppenbarligen har det också varit en oordning i lungan hvaraf kejsaren dött, ty depeschen af kl. half 10 på aftonen säger: upphostningen är besvärlig, dess beskaffenhet visar att lungan är starkt angripen. Man kan befara en lungparalysiov. Vidare förmäler depeschen af den 2 kl. 6 på morgonen: Kejsaren har med lugn mottagit dr Mandts meddelande, att man kan befara en lungparalysi o. s. v. På ryska frågade kejsaren vidare dr Karell: bnär vid lag blir jag qväfd ? Men nu hade kejsarens lunga förut beständigt varit kärnfrisk. Hvad är det då som; verkat denna desorganisation? Feberanfallet, giktanfallet eller hvad eljest? Låtom 038 nu betrakta de politiska förhållandena. Den 29 Jaiiuari (gamla stilen) hade kejsaren utfärdat manifestet om en allmän folkbeväpning. Af ukasen till senaten kan man 8e, att senaten icke förr än i det ögonblick, då offentliggörandet egde rum fått någon underrättelse om den af kejsaren vidtagna åtgärden och att czaren helt enkelt afspisat senaten med de orden: Senaten skall icke underlåta att träffa nödiga anstalter till utförande af förestående. Om senaten blott ännu eger en gnista af heder, måste den ha känt sig icke ringa kränkt deraf, att den icke blef hörd öfver en åtgärd af så kolossal betydelse som en allmän folkväpning, ja att den icke en gång blifvit underrättad om denna åtgärd en dag före dess offentliggörande. Behöfver jag ytterligare fä-. sta uppmärksamheten på, att den förnäma adeln i allmänhet icke gerna hör talas om en allmän folkväpning? Att den sannolikt är hjertligt trött af de uppoffringar kejsaren fortfarande fordrat för ett resultatlöst krig. Adeln skall uppställa sina lifegna, ekipera dem af egna medel, lemna naturaprestationer, frivilliga patriotiska offer o. s. v. Och utom alit detta hade kejsaren på sista tiden börjat taga sin tillflykt till tvångslånsystemet. Hvarthän skulle sådant leda? Det är derföre mycket möjligt att fredspartiets män på sednaste tiden nö :atsig dem som önska åter upprätta senatens fordna rättigheter, och att slaget utgått från dem, som äro säkra på att beherrska kejsar Alexander. Hvad som mest talar för denna åsigt är att slaget drabbade just i det närvarande ögonblicket. Om några dagar skulle, som bekant är, konferenserna i Wien börja, och det var, som man visste, förut bestämdt att de icke skulle vara länge. Men voro först konferenserna förbi, utan att det kommit till fred, så inträdde traktatsenligt för Österrike nödvändigheten att afsläta et offoch defensiv-allians med vestmakterna. Men nu har Österrike, som bekant är, förbehållit sig att i det ögonblick def skulle se sig tvunget aft aktift deltaga i kriget emot Ryssland, uppställa vidsträcktare fordringar än de 4 punkterna. Det vill med andrå ord säga: Österrike vill för sina uppoffringar blifva betaldt eller hållas skadeslöst med land och folk, och det har verkligen redan i den hemliga depeschen af den 14 Januari uttryckligen lofvat de förbunds: stater, som i händelse af Krig ville genom ett separatförbund släta sig till detsamma, att de skulle få dela de fördelar som kunile uppnäss. — Men i det ögonblick Österrike Kade uttalat ånspråk på ersättning, skulle också säkert vVestmäkterna och Turkiet hafva fordrat tin atpart. Hvilkerd tängd räkningar skulle icke Ryssland aå ha fått? Österrike skulle då också :ovilkorligen Hafva påstått att Sverge skulle indragas i förbundet emot Ryssland, på det Ryssland skulle blifva tvunget att använda en större del af sina trupper i norden; och konungen af Sverge har redan det bestämdaste sätt tillkännagifvit, att an icke vill låta förmå sig till deltagande i kriget, om man-icke-gifver honom antaglig