invalid af gikt; jag såg genast på den strälande minen, att nägot inträffat, som gjorde den gamle lycklig, och jag hann också knapptvinenm dörrer, förr än jag från den innersta gömman af den gamla emman, i hvilket! gubben vanligen filosoferade; tillropades: Nå, min vän, buga sig nu vördnadsfullt, ty han skall veta, att man: förut i dag har haft förnäm fråmmandex; hvarefter gubben: med: den lifligaste förnöjelse berättade, att sedan en officer samma dag på middagen först kommit för att fråga, om statsrå det Wingård ville: tz emot en gamma! bekänt, som önskade få göra honom sin visit, och derpå svarats ja, hade en främling en stund derefter inträdt, som på det vänligaste helsade den garnle -oeh frågade, om han vore igenkänd från gamia tider. Främlingen var furst Menschikoff, som var här med den ryske storfursten Konstantin., — — Grefve Adolf von Rosen. Uti en i England nyligen utkommen skrift (Notes fromthe North). utgörande en resebeskrifoing i Sverge och tillegnad grefve A. von Rosen, förskommer nedanstådnde biografiska skildring af nämde vär landsman, hvars stora förtjenster att mer ä de fleste ha bidragit till jernVägars anläggning i vårt land, ingen med fog lärer kunna bestrida. Författaren är Blanchard Jerrold. Grefve Adolf Eugene von Rosen är följd den 31 December 1797 i Malmö, vid hvilken tid hans fader far landshöfding i länet. Efter att hafva fullbordat sina studier vid Upsala universitet, gick han i tjenst vid flottan år 1812 vid krigets utbrott. 1815 blef han löjtnant och kort iid derefter ingick han i engelsk sjötjenst för att stu lera navigationen under engelska myndigheters befäl. Han gjorda. tjenst på Iphigenia, som fördes af dåvarande kaptefen Hyde Parker. Sedan han äterkommit till Serge, utnämdes han till adjutant åt riksståthållaren i Norge samt tjenstgjorde nu åter vid flottan. Dessa tjensiebefatthingar sysselsatte grefven till år 1816; som han ia såg, att ängan skulle åstaikomms:i en stor förändring inom flottan, återvände han i sällskap med sia vän kapten Ericsson, uppfinnaren af skrufsiropeliern och varmluftmaschinen, till England för att studera ångmaschinen. Engelska och franska regeringarnes beteende mot desse bida män, efter det de användt många är. på ifriga bemödanden att låta dea nyare tidens stormakt ingan komma nationalfö svaret till godo, är lika litet hedrande, som det är allmänt kändt. Sedan grefve Rosen i England och Belgien studerat ängmaschinen till år 1828, återvände han till Sverge för att i sitt fådernesland införa :den mäktiga rörelsekraft, som han utomlands sett ästadkomma underverk. Han utnämndes till högste styresman för ängmaschinverkstaden i Motala, tvilken på den tiden tillhörde staten. Han var derjemte upphsfrvet till stora arbeten i Nyköping. Dessa makipåliggande vä sysselsatte. honom till år 1831. Samma år begärde konungea i Grekland af svenska regeringen en officer, ät hvilken ordnandet af: den grekiska flottan skulie kunna anförtros. . Detta vigtiga ärende gjorde grefve Rosens skickiighet på ett lysande sätt känd af den stora allmänheten. Honom utsäg nemligen koaungen genast och besvarade sin boderkonungs anhällan med att till Athen afsända den fulländade ångrnaschinbyggaren och käcke sjömannen; Vid den rykt bare amiral Miaulis död utnämdes grefve Rosen till öfverbefälhafvare för grekiska flottan med titel prefåt maritime och fick sin tjenstgöringsstation vi arsenalen i Paros. Grefven ifrade här för nägra vigtiga förbättringar inom den grekiska fiottan; men då det tyska partiet, som den tidenvar starkt i Grekland, flere gänger gjorde hans bemödanden omintet, och då han blifvit förvissad om, att de politiska förhällandenas dåvarande invecklade tillstånd skulle lägga hinder i vägen för genomdrifvandet af kans f rbättringsplaner, ingaf han till konungen sin afskedsansökan mot slutet af år 1837. Han -lemnade dock ej landet utan 211 ersättning för sina stora tjenster. Han hade vunnit ett utmärkt grekiskt fruntimmers hand; hennes namn var Euphrasina Rigo Rauzalte, och hon härstammade från en ganska gammal familj, ursprungligen bördig från Konstantinopel. Omkring tiden för grefrens afresa från Grekland erbjöd honom hans gamle vän, kapten Ericsson, i anledning ai fordom visade tjenster, att taga del i patenträtten till skrufpropellern — Grefven antog anbudet och anlände äanu en gäng till England; hvarest den öfverenskommelsen träffades mellan honom och kaptenen (de voro nu bolagsmän), att an skulle befordra uppfinningens izförande i rankrike, lemnarde åt kaptenen att arbeta för samma ändamål i England. Historien om den strid, som de nu hvar på sitt häll började, är nogsami bekant. Kapten: Ericsson lemnade år 1839 England och for till Amerika, förbittrad öfver den bebaadling han af engelska amiralitetet rönt, och melförande. den trösten, att hans uppfinning haile blifvit honom fräckt fränstulen. Grefve von Rosen lemnades att på egen hand i Earopa kämpa mot styrelsers egennytta och enskildes ogrannlagenhet. . Han arbetade nu på att få patentet satt i verket i Englacd och lyckades efter fyra års oaflätliga mödor förmå amiralitetet att på fregatten vAmphion försöka hjelp-skruf-propellera (med hela maschireriet under vattengången). Grefven lyckades åfven öivertala de franska myndigheiena att, på Pomona, försöka hans propeller. På bäca dessa fartyg afiopp försöket tillfredsställande; och frän den tiden hafva de båda länderna täflat med hvarandra att utsträcka tillämpuingen af denna id till hyarje fartyg, som håller sjön: — och likväl har ånda till denna dag icke det ringaste erkännande af grefvens mödor, Kika litet som af kapten Ericssons, lemnats hvarken af Frankrike eller England. I denna bok bör ej namnet August Holm (hvilken herre bistod grefven i hans strid) förbigås. Sedan denna sak blifsit lyckligen genomdrifven, började grefven rikta sin verksamhet på ait få jernvägar införda i sitt fädernesland. Under åtta länga mödodryga år kämpande med stora svårigheter, uppmuntrad af ganska få vänner, bestormad af outtröttliga fiender, har grefven sträfvat för att kullkasta å sina landsmäns fördomar: det är först under de sista j. få månaderna, som han ändtligen blifvit herre öfver alla sina svårigheter. I detta ofullständiga utkast af grefvens lefnadsbana tror jag mig hafva ålagalagt sakförhållanden, som. skola göra hans namn kärt för engelske läsare. Hos hans kraftiga vilja stå vi i högsta förbindelse för de ädla skruf-krigsskepp, hvilka bevaka våra kuster och göra oss fruktansvärda: men, säsom jag redan yttrat, ännu intill detta ögonblick förblifva dessa bans förtjenster oerkända af den engelska styrelsen. Med anmärkningen om detta betydelsefulla förhällande — detta tillägg i förteckningen på desse tjenare af högt värde, hvilka blifvit otacksamt försummade af regeringar, som dragit fördel af deras tjenster, slutar jag min tillegnan. uy AA mp