.Jatan atseende på den stängsellag som är eller kan,
blifva stiftad; och att taga exempel ifrån denna bygd,
likasom ifrån de skogsfattiga landsträckor i andra län-
der, der stängselfåög år öätkötnligt och skogen eger
ett mångdubbelt högre värde än hos oss, är att icke
låtsa förstå hvarom bär är fråga.
. Det torde ännu vara skäl att tillägga nägra ord
frörande ett argument af Westgöthabörd, det der ofta
blifvit framhållit och vidare utan betänkande antaget
och eftersegdt, nästan såsom ett axiom — det nem-
ligen att nu. gällande stängsellag skalle vara ett hin-
der för utvecklingen af ett twera rationelt jordbrok.
Å Man har icke ens ansett nödigt att med något enda
bevis illustrera detta påstående, och Rikets Ständer
hafva uti sin underd, skrifvelse af den 17 November
kortligen angilvit att detta hinder uppstår på det
sätt, att en utvidgad gräsodlipg fordrar ny utvidgad
hägnad, som är på skoglösa orter nästan overkställbar.
Jag bekänner min obenägenhet att antaga denna
förklaring såsom allvarligt menad, och det af följande
skäl:
J.. Det kan icke bestridas att under nu gällande stäng-
sellag, det normala förhällandet är sådant, att hvarje
enstaka eller ifrån grannarnve frinskiftad jordbrukare
har sina gränser kringstängda. Denne vill nu gifvs
sitt åkerbruk den högsta möjliga fulländning. Han
eger då sin frihet att inom dessa gränsor odla foder
växter och halmv -xter om hvarandra på större eller
mindre skiften, och för att sätta kronan på detta sit:
åkerbr-.k, går han naturligtvis så tillväga, att hav
icke, såsom Rikets Ständer förklarat sig frukta, ut-
vidgar sin hägnad, utan han rifver deremot ned äf-
ven sina gamla gärdesgårdar inom egendoraens grän-
ser, vallar eller tjudrar sina kreatur och besparar der-
igenom ungefär tre fjerdedelar af sitt stängselbesvär
med thy :tföljands kostnäd.
Denna besparingsåtgärd är väl värd efterföljd; —
men icke lägger nu gällande stängsellag derföre nå-
got hinder i vägea? Kortligen — en jordbrukares
metod att skydda sina växande grödor af olika slag
inom gränserna af sitt eget jorcområde är ju obero-
ende af stängsellagen, emedan det icke är stängsel-
lagen, utan egen öfvertygelse om lämpligheten af
stängsel — såsom skydd, framför vallning och tju
dring, som bjuder jordbrukaren att kringgärda en ny-
odling eller ett nybildadt gräsfält, och en undskyllan
att ban icke kan odla, emedan han icke förnsår freda
sin odling, torde tills vidare få ställas vid sidan af de
obötfärdigas förhinder.
Vill man ru, vare sig ensamt af skönhetssinne el-
lerock tillika af ekonomiska skäl, verka för att det
nu. vanliga skyddsmedlet — stängsel — må allmän-
nare utbytas emot ett annat skyddsmedei — vallning
och tjudring — så sker sädant i min tanke ända-
målsenligast på den väg erfarenheten visat leda till
de bästa resultateraa med afseende å förbättringar i
landtbruket, nemligen föredömets väg, eller derige-
n.m att jordbrukaren bibringas en bättre öfvertygelse
medelst fördelaktiga exempel af valltihg och tjudring
m. m., utan att det derföre är nödvändigt att sjelfva
stängsellagen rubbas, än mindre den princip åt hwvil-
ken lagen är byggd, — och det är just denna bättre
öfvertygelse, utbildad till opinion, som skall fram-
kalla föreningar, hvilka afse undantag ifrän lagen till
ömsesidig lättnad i hbhägnadsbesväret, — och det är
slutligen denna opinion och dessa föreningar söm
skola bana väg för den ifrågasatta reformen, och det
både lämpligare ock fullkomligare än någon tvångs-
lag, om änskönt det kunde tyckas som den väntan
blefve det unga blod för längr.
Insändaren har kallat mitt yttrande olämpligt,.
Må så vara! Han har då förstätt att både lisa och
risa. Men denna hans förebräelse drabbar då i viss
män äfven den mängd skarpsionige och erfarne jord-
brukare ifrån alla rikets landskaper, hvilka utgjorde
1847 års allmänna landtbruksmöte; den drabbar den
öfver denna fråga då nedsatta komite, bestäende at
män sådane som friherre Sprengtporten, Richert, Non-
nen, Raab m. t., alla vänver af iden, men hvilka
alla ansett olämpligt att bygga en tvångslag på den
nya grundsatsen; den drabbar äfven ett helt riksstånd
och ytterligare, tills vidare, åtminstone 9 af 18 ibland
rikets hushällsningssällskaper, samt slutligen 54 leda-
möter af detta läns hushällningssällskap. Nå väl!
Godt sällskap skall göra bördan af förebråelser min-
dre tung.
Fullerö dea 12 Mars 1855. Fr. Cronstedt.
I sammanhang härmed torde det ej sakna
intresse att taga kännedom om en annan ar-
tikel i samma fråga, hvilken varit meddelåd
af Östgötha Correspondenten,, och hvilkeh,
såsom författad af en mindre hemmansegare,
är af så mycket större vigt, som det hittills
varit föreburet att den af de tre riksstånden före-
slagna författningen skulle leda till de mindre
jordbrukarnes undergång, då den gamla författ-
ningen deremot skulle varit deras skyddsvärn.
Författaren visar att just motsatsen egerrum,
och att det är den gamla författningen som
utgör det mindie jordbrukets olycka och för-
derf. Hans resonnement är följande:
Den föreslagna stängsellagen borde väl mera all.
mänt kunna anses fördelaktig, om 2 å 3 ärs tid med-
gifvös från dess utgifvande till dess trädande iverk-
ställighet, och hvarje jordegare fär vitsord att i skil-
jelinierne mot angränsande, med deltagande med
dem till hälften hvar i kostnaderne, upptaga grafvar
på 4 å 5 alnars bredd och 19, a 2!, alnars djup,
samt att der vatinet medelst desse grafvar ej kunde
fullständigt afföras, det tillkomme den jordegare, som
med sine egor ligger lägst, att på ensam bekostnad
ofördröjligen efter skiljografvens upptagning genom
sine egor utgrafva vattnef, der detsamma komme att
pa genom åker eller sådan mark, som genom en
fallständig utdikning kan med fördel dertill odlas,
men i annat fall till hälften hvar af de som skiljo-
grafven tillkommit, der motständ mött för vattnets
afledande i densamma.
De, som önskade att antaga den nya stängsellagen,
kunde då inom en tid af 2 å 3 år medhinna att i
skiljolinierne mot angränsande jordegare upptaga sä-
dane grafvar. Desse grafvar kunde blifva till dub-
bel nytta; mängenstädes skulle de ensamt freda för
hästar: och boskap; hvarje jordegare, söm inser nyt-
tan af grunddikning, sattes i tillfälle att inom sine
egor fullständigt utföra densamma, hvilket nu med
bästa vilja i de flesta fall icke kan ästadkommas,
isynnerhet af den mindre jordegaren, som dertill är
nästan alldeles hindrad, då nästgränsande ej äligger
att i skiljolinierne deri deltaga. Komme hvarje jord-
egare i tillfälle att upptaga grafvar i skiljolinierne
mot angränsande, dä skulle snart grunddikning all-
mänt införas och äkerjorden derigenom å de flesta
ställen förbättras, samt mängen sumpig och klen be-
tesmark kunna odlas och gifva rika skördar; boskaps-
skötseln komme mera att befordras genom stallfor-
dring, men i annat fall skall det ej blifva särdeles
svärt att valla kreaturen, der grafvar blifvit upptagne.
Om nom de stängsellag, der skogs- och hagmar-
ker finnas, som under hela sommaren lemna bete
ät kreaturen, det skulle finnas besvärligt att valla
desamma, så kunde väl särskilda öfverenskommelser
träffas om desse markers stängsel.
Det har yttrats, att om den föreslagna nya stäng-
sellagen antages, skall den mindre jordegaren deri-
genom bringas att afstå sin jord till bättre lottade
grannar. Dessa yttranden äro, lindrigast sagdt, öf-!:
rr ——A vm nn Tr mee
2 faan DE LL RA Fn RR oo od