på norra sidan af Marghibergen fann Overweg l!
oförmodadt qvartzbrott, de första han sett ili
Centralafrika. . Centralgruppen i dessa berg ut- :
göres af basaltklippor. Vid Mutueh fanns
ibland ghussubfälten block af grå kalksten,,
alldeles fulla af fossilier, små ödletänder, otyd-,
liga snäckor, ammoniter och belemniter; :dy-
lika funnos ock nära Gebbet. Derefter kom-
mer vid Gebbet ytan af sandsten, så svarta
krystalliniska klippor, derefter grofkornig sand- I.
sten; vid Billaraba synas koniska berg iaf
basalt, och samma omvexling förekommer
sedan alltigenom.
Hela denna bergiga trakt synes vara ett
bördigt och vackert land. Regntiden börjar
fullt en månad tidigare än i Kuka, emedan
Overweg märkte de första skurarne d. 4 April.
Der äro rika slätter och dalar med åkrar och.l.
betesmarker. Oxar och åsnor äro lastdjuren .
här. Af vilda djur finnas der hufvudsakligen I
elefanter, lejon, apor, strutsar och ormar.
Honing finnes i stor mängd. Invånarne ut-
göra många hedna stammar och minst trenne
språk talas. Dessa särskilta stammar erkänna
sultanen i Bornu som sin herre och betala I
honom en tribut, men hans öfvervälde i dessa .
trakter tyckes vara litet obestämdt och svapt.
Overweg möttes öfverallt, utom i Fika, af stor
vänlighet och fick allestädes fullt af lifsme-l
del; för allt detta ansågo dessa naturbarn sig.
fulleligen ersatta genom nöjet att få höra molo, .
den underbara gästens lilla speldosa, för hvars .
åhörande de gerna ville undvara sömnen. ,
Nordvestra delen af distriktet är ofta illa oroadt I,
af Kerrekerri, en grannstam, som ej ihali
några stora städer och tyckes hufvudsakligen
lefva af plundring. Af tre särskilda berättel-
ser Overweg emottog, synes det att de folk,
som bebo länderna södor om Baber, äro men- I.
ni. oätande vildar.
Overwegs död.
Det synes, som hade ej dr Overweg varit I
tillräckligt stark för det gigantiska företag I
hans . kärlek till vetenskapliga undersöknin-
gar bade förmått honom att börja. Redand.
1 Aug. började han visa tecken till afmatt-
ning, och han talade ibland om sömnlösa nät- )
ter till följd af dagarnes mödor — men först d. I
22 Maj 1852 förekommer detta i hans dag-1
bok: Sedan nio månader (under resorna tilll.
Kanem, Musgo och Gujeba) har jag nästan !
dagligen varit på hästryggen, och, ovan som j:
(
i
jag är vid ett fortsatt ridande, var jag ytter- !
ligt lidande vid min ankomst till det sednare
stället., Han synes hafva varit alldeles ut-
sliten af ansträngningar, mellan hvilka han
aldrig egde tillfälle att taga nödig hvila, och
ehuru han efteråt omnämner, att medicinerande
återställt honom, är det dock säkert, att han
redan erhållit den försvagning som seder-
mera förorsakade hans tidiga död.
I Kuka afvaktade Overweg Barths återkomst;
för att undvika den der ohelsosamma regniga
vintern beslöts, att han skulle begifva sig i
nordvestlig rigtning till Bornufloden, som van-
ligen kallas Yeo. Han använde nära tre vec-
kors tid på dess undersökande och bestyrkte
det faktum, att den inflödar i Tsadsjön från
vester till öster. Den 14:de Sept. återvände li
han till Kuka; derefter anfölls han af enl
feber; flyttades sedan till Maduari, en öppen,
behaglig, trädomskuggad plats, 10 mil från I
Kuka, men dog efter mycket lidande den 27
Sept. 1852. På aftonen fullgjorde Barth sin
sorgliga pligt att i Afrikas jord gömma sin
enda följeslagare och vän!
Overweg var vid sin död 30 år. Född i
Hamburg, hade han efter studier i Bonn och
Berlin hufvudsakligen egnat sig åt geologiska
forskningar. Hans död väckte mycket delta
gande bland de invånare i Kuka och angränsande
trakter, hvilkas gunstling han blifvit — och hans
graf är nu vid stränderna af den sjö, hvilken
han först af alla europger hade lyckan att
befara.
XI. Barths företag sedan Augusti 1852.
Två reseföljeslagare hade redan fallit ett
offer för sitt nit, och Barth var nu ensam att
fallfölja de planer, åt hvilkas utförande han
egnat itt slif. Han ville nu undersöka de vid-
sträckta, okända trakterna, som ligga mellan
Sakatu och Timbuktu och de länder, som
befinna sig å ömse sidor om denna del af
Kowara.
Den 25 Nov. 1852 lemnade han Kuka. Hvad
som händt honom sedermera är i ringa mån
bekant, utom det, att han hunnit Kaschna o bh
således fulländadt mera än en tredjedel af sin
förd till Timbuktu. En underrättelse har se-
dermera hemkommit genom Vogel, att Barth
lyekligen hunnit till Sakatu.
fjCnligt bref dateradt Kuka den 18 Juli 18354, I
lemnar sedermera d:r Vogel den underrättelse, I.
att d:r Barth dödt i Menade, nära Sakatu.
Då Barth begaf sig på resan till Timbuktu,
befann han sig vid god helsa; men det är
knappast att hoppas, att denna helsa kunnat
fortfara efter tre års vandringar i länder, så-
dana som Sahara och Sudan. Han lemnade
Kuka som sagdt är den 25 Nov. 1852. Som
krig utbrutit mellan Bornu- och Fellatafolket,
så måste han taga en lång omväg; i Kashna
sökte han invänta de undsättningar han dock
sidrig emottog, och den 3 April 1853 fram-
kom han till Warno, nära Sakatu. Detta
ställe lemnade han i början af Maj och nådde
Timbuktu den 7 Sept., efter att hafva i fyra
månaders tid vandrat i dessa trakter under
regntiden. Här tvangs han att qvarvara i 7
hela månader, utsatt ej mindre för det osunda
klimatet än för invånarnes fientliga sinnelag.
Ändtigen i slatet af Mars kunde d:r Barth
lina Timbuktu; och den sista underrättelsen
man har från honom är från den 23 Maj. —
I Londons Illustrated News för den 13 Jan.
d. å. säges dock, att bref från Tripoli lemna hopp
om, att d:r Barths död kan befinnas ogrundad.
Det var d:r Barths afsigt att från Sakatu
gå sydost till Yakoba och till Chaddu-Benueh
och att undersöka trakterna invid. dess strän-
der, särdeles Korrorofa (det fordna beryktade
Wangara), hvilket är ett stort tätt befolkadt
land, der man skall finna en hög civilisation
och mycket utbildad industri. Antingen det
skall bli Barth förbehållet att sjelf undseröka
dessa intressanta regioner eller icke, så är det