STOCKHOLM, den 22 Mars. En och annan har ansett det som en bri-. stande uppmärksamhet å Aftonbladets sida, att vi hitintills icke till besvarande upptagit en till Svenska Tidningen den 5 dennes insänd artikel, som med en mängd braskande beskyllningar är riktad mot den Återblick på riksdagen, som redan i sistl. Januari månad meddelats af Aftonbladet angående -bränvinsfrågans behandling (jfr Aftonbladet. JV 23). Denna underlåtenhet har härledt sig från det helt naturliga skäl, att vi icke funno den ifrågavarande insända artikeln egentligen påkalla något svar å vår sida, helst då diskussionen i ämnet, åtminstone för någon tid, kunde anses slutad, sedan de nya bränvinsförfattningarne utkommit; men då vi blifvit ytterligare erinrade om insändarens anspråk på ett genmäle genom en i dagens nummer af Svenska Tidningen införl reklamation af friherre Raab i anledning af samma uppsats, vilja vi nu i korthet yttra några ord om saken. Hvad som först tyckes bekymra insändaren är, att vi icke tillräckligt framhållit hr hofstallmästaren Braunerhjelms inflytande i särskildta utskottet,. Vi hafva likväl, såsom läsaren inhemtar vid en blick på vår artikel, nämnt hr Braunerhjelm i första rummet dels bland de mest inflytelseegande, dels såsom den, hvilken såväl hos utskottet som hos ständerna lyckades genomdrifva flera af den kongl. propositionens detaljern. Vi förstå således icke hvad insändaren kan mera fordra i detta hänseende. Beträffande frih. Raab och hr von Hartmansdorff hafva vi uttryckligen nämnt, att de uti åtskilliga vigtiga delar tillhört reservanterne inom utskottet och till och med aftryckt en del af deras reservationer. Detta måtte väl vara tillräckligt bevis uppå, att vi ingalunda uppgifvit dessa herrar såsom i afseende på bränvinstillverkningslagen mera inflytelseegande än hr Braunerhjelm, ehuru Aftonbladet för sin del beklagat att deras åsigter i ett par vigtiga frågor, nemligen om inskränkning i tiden för bränvinsbränningen till 2 månader om året äfvensom i pannerymden m. m. icke blef ständernas beslut. Likaledes hafva vi uttryckligen omnämnt, att hr Braunerhjelm lyckades, att i utskottet genomdrifva sin åsigt att bränvins distillering, d. v. s. rening och förädling ej skulle få utöfvas utom under samma tider som bränvinsbränning, samt med enahanda redskap och skatt som för tillverkningen; och icke eller ha vi-förr än nu omnämnt att det var frih. Raab som Jyckades att hos Rikets Ständer kullkasta denna, efter vår tanke, orimliga mening, och tillvägabringa det beslut som sedermera blifvit af Kongl. Maj:t gilladt. Något spår till bemödande att på hr Braunerhjelms bekostnad framhålla friherre Raab eller någon annan såsom den mest inflytelseegande, kunna vi således icke upptäcka i vår artikel, utan bär påståendet derom, för att begagna insändarens egna ord, en så påtaglig stämpel af hans individuella fantasispel, att en opartisk läszare måste häpna öfver djerfheten deraf., Men eftersom insändaren tyckes hafva sig angeläget att framställa hr Braunerhjelm sånom den der skulle ega snart sagdt den uteslutande förtjensten af det verkligen nyttiga i den ifrågavarande reformen, så tillåta vi oss några frågor, som torde blifva kinkiga nog för insändaren att besvara. Var det månne hr Braunerhjelm som hos utskottet och i stånden genomdref den aldra vigtigasteprincipen i hela bränvinslagen, eller bränvinsbränningens upphörande såsom ett privilegium för jordbruket; eller sökte icke han att i det yttersta försvara denna den kongl. propositionen bibehållna grundsats? Var det hr Braunerhjelm som med något slags ifver försvarade den utöfver den kongl. propositionen höjda likformiga skatten? Var det slutligen hr Braunerhjelm som i utskottet tillintetgjorde den kongl. propositionens förslag om beskattningen genom mäskekaren? Vi befara att insändaren, så vida han närmare iakttagit dessa förhållanden, måste besvara alla nämnde tre frågor med nej. Häraf följer således, att just i de tre hufvudsakligaste delarne, eller i dem der Rikets Ständers beslut voro skiljaktiga från den kongl. propositionen, hr Braunerhjelm icke haft någon annan förtjenst än att slutligen foga sig efter majoritetens mening. Deremot måste det medgifvas, hvad vi äfven förut yttrat, att hr Braunerhjelm behöll segren i en mängd detaljfrågor, t. ex. a) tidsinskränkningen till 2 månader (C g); 5) minimibestämmelsen af 300 kannors daglig tillverkning i större brännerier (5 S); hvarigenom de flesta hittills begagnade bränherier blifva olagliga, oeh egarne deraf tvingas till deras ombyggnad eller anläggning af nya; hvilket synes nog uppenbart strida mot en sund statsekonomisk rincip; ce) beslutet att pannan (i mindre eller husbehofsbränneri) får ega hvad form som helst (7 S), hvarigenom kontrollerna mot missbruk i väsentlig mån försvåras, enär redskapens afverkningsförmäga hufvudsakligen bestämmes af pannans diameter, hvarföre ock reservanterne, till förekommande af dylika missbruk, föreslogo att pannans diameter icke finge vara större än fert gånger hennes höjd; d) fö:eskriften i 8 S, att vid mätning af redskap, kokrummet, lika som nuy, skulle inberäknas — ett gyckelspel; somfedan narrat mången till oriktiga uppgifter om redskapens kannerymd, och som icke leder till något annat begripligt ändamål än krångel, m. m. För vår del kunna vi ingalunda prisa den majoritet som beslutat dessa detaljer, eme