STOCKHOLM, den 22 Mars.
En och annan har ansett det som en bri-.
stande uppmärksamhet å Aftonbladets sida,
att vi hitintills icke till besvarande upptagit
en till Svenska Tidningen den 5 dennes in-
sänd artikel, som med en mängd braskande
beskyllningar är riktad mot den Återblick på
riksdagen, som redan i sistl. Januari månad
meddelats af Aftonbladet angående -bränvins-
frågans behandling (jfr Aftonbladet. JV 23).
Denna underlåtenhet har härledt sig från det
helt naturliga skäl, att vi icke funno den
ifrågavarande insända artikeln egentligen på-
kalla något svar å vår sida, helst då diskus-
sionen i ämnet, åtminstone för någon tid,
kunde anses slutad, sedan de nya bränvins-
författningarne utkommit; men då vi blifvit
ytterligare erinrade om insändarens anspråk
på ett genmäle genom en i dagens nummer
af Svenska Tidningen införl reklamation af
friherre Raab i anledning af samma uppsats,
vilja vi nu i korthet yttra några ord om
saken.
Hvad som först tyckes bekymra insändaren
är, att vi icke tillräckligt framhållit hr hof-
stallmästaren Braunerhjelms inflytande i sär-
skildta utskottet,. Vi hafva likväl, såsom lä-
saren inhemtar vid en blick på vår artikel,
nämnt hr Braunerhjelm i första rummet dels
bland de mest inflytelseegande, dels såsom
den, hvilken såväl hos utskottet som hos
ständerna lyckades genomdrifva flera af den
kongl. propositionens detaljern. Vi förstå så-
ledes icke hvad insändaren kan mera fordra
i detta hänseende.
Beträffande frih. Raab och hr von Hartmans-
dorff hafva vi uttryckligen nämnt, att de uti
åtskilliga vigtiga delar tillhört reservanterne
inom utskottet och till och med aftryckt en
del af deras reservationer. Detta måtte väl
vara tillräckligt bevis uppå, att vi ingalunda
uppgifvit dessa herrar såsom i afseende
på bränvinstillverkningslagen mera inflytelse-
egande än hr Braunerhjelm, ehuru Aftonbladet
för sin del beklagat att deras åsigter i ett par
vigtiga frågor, nemligen om inskränkning i
tiden för bränvinsbränningen till 2 månader
om året äfvensom i pannerymden m. m. icke
blef ständernas beslut.
Likaledes hafva vi uttryckligen omnämnt,
att hr Braunerhjelm lyckades, att i utskottet
genomdrifva sin åsigt att bränvins distillering,
d. v. s. rening och förädling ej skulle få ut-
öfvas utom under samma tider som bränvins-
bränning, samt med enahanda redskap och
skatt som för tillverkningen; och icke eller ha
vi-förr än nu omnämnt att det var frih. Raab
som Jyckades att hos Rikets Ständer kullka-
sta denna, efter vår tanke, orimliga mening,
och tillvägabringa det beslut som sedermera
blifvit af Kongl. Maj:t gilladt. Något spår
till bemödande att på hr Braunerhjelms be-
kostnad framhålla friherre Raab eller någon
annan såsom den mest inflytelseegande, kunna
vi således icke upptäcka i vår artikel, utan
bär påståendet derom, för att begagna insän-
darens egna ord, en så påtaglig stämpel af
hans individuella fantasispel, att en opartisk
läszare måste häpna öfver djerfheten deraf.,
Men eftersom insändaren tyckes hafva sig
angeläget att framställa hr Braunerhjelm så-
nom den der skulle ega snart sagdt den ute-
slutande förtjensten af det verkligen nyttiga
i den ifrågavarande reformen, så tillåta vi oss
några frågor, som torde blifva kinkiga nog
för insändaren att besvara.
Var det månne hr Braunerhjelm som hos
utskottet och i stånden genomdref den aldra
vigtigaste- principen i hela bränvinslagen, eller
bränvinsbränningens upphörande såsom ett pri-
vilegium för jordbruket; eller sökte icke han
att i det yttersta försvara denna den kongl.
propositionen bibehållna grundsats?
Var det hr Braunerhjelm som med något slags
ifver försvarade den utöfver den kongl. pro-
positionen höjda likformiga skatten?
Var det slutligen hr Braunerhjelm som i
utskottet tillintetgjorde den kongl. propositio-
nens förslag om beskattningen genom mäske-
karen?
Vi befara att insändaren, så vida han när-
mare iakttagit dessa förhållanden, måste be-
svara alla nämnde tre frågor med nej. Häraf
följer således, att just i de tre hufvudsakli-
gaste delarne, eller i dem der Rikets Ständers
beslut voro skiljaktiga från den kongl. propo-
sitionen, hr Braunerhjelm icke haft någon an-
nan förtjenst än att slutligen foga sig efter
majoritetens mening.
Deremot måste det medgifvas, hvad vi äfven
förut yttrat, att hr Braunerhjelm behöll segren
i en mängd detaljfrågor, t. ex. a) tidsinskränk-
ningen till 2 månader (C g); 5) minimibestäm-
melsen af 300 kannors daglig tillverkning i
större brännerier (5 S); hvarigenom de flesta
hittills begagnade bränherier blifva olagliga,
oeh egarne deraf tvingas till deras ombygg-
nad eller anläggning af nya; hvilket synes nog
uppenbart strida mot en sund statsekonomisk
rincip; ce) beslutet att pannan (i mindre eller
husbehofsbränneri) får ega hvad form som
helst (7 S), hvarigenom kontrollerna mot miss-
bruk i väsentlig mån försvåras, enär redska-
pens afverkningsförmäga hufvudsakligen be-
stämmes af pannans diameter, hvarföre ock
reservanterne, till förekommande af dylika miss-
bruk, föreslogo att pannans diameter icke finge
vara större än fert gånger hennes höjd; d) fö:e-
skriften i 8 S, att vid mätning af redskap, kok-
rummet, lika som nuy, skulle inberäknas — ett
gyckelspel; somfedan narrat mången till orik-
tiga uppgifter om redskapens kannerymd, och
som icke leder till något annat begripligt än-
damål än krångel, m. m.
För vår del kunna vi ingalunda prisa den
majoritet som beslutat dessa detaljer, eme-