terna äro de, som tidigast befolkades af eu-
ropeerna vid deras öfverfyttning till Norra
Amerika, och att uti dem proportionen mellan
ngden och landets areal samt bördig-
het föga eller intet skiljer sig från hvad för-
hbållandet är i Europas mest befolkade länder.
Vore skälet verkligen det ofvan uppgifna, så
borde väl i unionens vestra oeh södra stater
välmågan och rikedomen vara ännu större än
i Nya England, ty dessa äro ännu sednare
odlade och ega en i förhållande till arealen
ännu glesare befolkning än den man finner i
Nya Englands stater; men detta är alls icke
bändelsen. Deremot är de: en sanning, att
liksom de vestra och södra staterna stå efter
Nye England i allmän välmåga, så är ock de-
ras bankväsende vida underlägset det som i
Nya England gjort sig gällande.
För öfrigt är det ej blott på andra sidan
atlantiska oceanen som vi kunna göra denna
iakttagelse; vår egen verldsdel lemnar tillräck-
liga anledningar dertill. Hos alla som ega någon
insigt i hithörande ämnen, är det, blott, en
tanke derom, att Skottlands bankväsende är
utan jemförelse det yppersta af alla länders
i Europa; lika enbällig är den tanken inom
landet, att det höga välstånd, hvaråt detta
land nu kan glädja sig, i främsta rummet bör
tillskrifvas dess banker. För halftannat år-
hundrade sedan, då Skottland ännu icke egåe
några banker (den första inrättades år 1693),
var det ett fattigt land; dess jordbruk låg
nere, handel och näringar voro nästan inga.
Sedan dess hafva bankerna efterhand tillväxt
så, att det nu eger, hufvudkontor och filial-
afdelningar sammanräknade, ej mindre än 400
bankinrättningar, och i jemnbredd .med deras
tillväxt och ändamålsenliga ordnande harlan-
dets .välmåga i alla riktningar tilltagit. Ytter-
ligare exempel å ena sidan på stor national-
rikedom och en till det högsta uppdrifven in-
dustri, och å andra sidan på en stor rikedom
af banker (om ock dessa sistnämnda i afse-
ende på en ändamålsenlig inrättning ej kunna
mäta sig med de skottska) erbjuder England.
Afven bär gäller det, att bankväsendet är
snart sagdt ärsbarn med den egentliga upp-
blomstringen af landets näringar och handel.
1 motsats till de exempel vi hittills anfört,
skulle det å andra sidan kunna visas att just
de länder, der bankväsendet står på den läg-
sta ståndpunkten, också äro de som stå längst
tillbaka i materielt hänseende. Men för att
ej trötta läsaren med en för stor vidlyftighet,
och då detta är en iakttagelse den hvar ock
en, som häråt vill egna någon tid och efter-
tanke, af sig sjelf lätt kan göra, så må det
sagda vara, nog: i
Hvad vi här ofvan anfört föranleder emel-
lertid helt naturligt den frågan: är det fak-
tum som vi här påpekat, nemligen att de
länder, hvilka i alla riktningar af materielt
framskridande gjort de största framstegen,
på samma gång äro de hvilka egnat mesta
omsorgen åt bankväsendets utveckling och
fullkomnande — är detta faktum blott och
bart en tillfällighet? eller stå tvärtom dessa
här anmärkta omständigheter (materiell väl-
måga och ett väl ordnadt bankväsende)y i det
sammanhang med hvarandra, att den förra be-
tingas. af och- har sin nödvändiga förutsätt-
ning i det sednare? och om såär, hvilka ärod.
då de egenskaper hos bankerna, genomhvil-
ka de utöfva ett så mäktigt inflytande på ett
lands materiella utveckling?
Att gifva ett fullständigt svar på dessa frå-
gor, kan naturligtvis här icke vara vår me-
ning, Ett tidningsblad är ej rätta stället för
fullständiga vetenskapliga framställningar, de
må röra hvilket ämne som helst. Det är ej
heller nödigt; ofvan anförda skrifter, på hvilka
vi med denna anmälan åsyfta att fästa våra
läsares uppmärksamhet, göra en sådan utred-
ning numera temligen obehöflig. Vår afsigt
är vid detta tillfälle endast att i största möj-
liga korthet påpeka och tydliggöra frågans
stora vigt och derigenom vända allmänhetens
uppmärksamhet och, så vidt vi förmå, äf-
ven dess intresse åt ett ämne, som hittils va-
rit alltför mycket förbisedt, men som likväl
är af. den ojemförliga vigt för vårt lands
framtid att, man må vidtaga hvilka åtgär-
der som helst, för att höja dess ekonomiska
välstånd och tillgodogöra dess rika, naturliga
bjelpkällor, så skola de likväl till stor del
blifva utan. åsyftad verkan; om man ej i sam-
band dermed företager en grundlig reform af
vårt bankväsende. Intill dess detta skerskall
Sverge, för att nyttja biskop Agardhs ord i
företalet till hans ofvan anförda arbete, stå
och stampa på sin gamla trampqvarn, allt-
jemnt under synvillan att, det framskrider,
medan andra nationer åka -i jernbansvagn,
icke blott på landsvägarne, utan på alla an-
dra vägar. Men en sådan reform är icke att
förvänta, förrän insigterna uti och intresset
för bankväsendet blifva mera allmänna än de
hittills hafva varit och ännu till största de-
len äro... Misstaga vi oss ej allt för mycket,
så torde, man likväl kunna med temlig viss-
het antaga, att en lycklig förändring i detta
bänseende nu är på väg att inträda. ;
Följande enklaresonnemang torde kunna vara
till någon ledning för dem som, utan föregåen-
de bekantskap med ämnet, önska på kortaste
väg. erhålla en allmän föreställning om ban-
kernas betydelse för ett samhälle.
I- samma mån - som; ett samhälle fortgår i
bildning och välstånd, i samma mån ökas
och mångfaldigas samhällsmedlemmarnes sär-
skilta behof och till följd deraf äfven mångfalden
af. de ting som äro bestämda för dessa behofs
tillfredsställande. Hvilken ofantlig mångfald
af ting, alla motsvarande hvart och ett sitt
speciella behof, frambringas ej i nutidens bil-
dade samhällen! Huru mångfaldigt olika äro
ejuredan de ting, hvilka afse tillfredsställan-
det af det första. och. oeftergifligaste af alla
menskliga behof, nemligen behofvet af föda!
Och sedan den öfriga massan af olikartade,
mer eller mindre nödvändiga ting, hvilka afse
tillfredsställandet af behof och tycken, som
till en del äro fullkomligt berättigade och
till och med aktningsvärda (t. ex. behofvet
af kunskaper) men till en del temligen ytliga
och fåfängliga (såsom t. ex. smaken för
olkn