terna äro de, som tidigast befolkades af europeerna vid deras öfverfyttning till Norra Amerika, och att uti dem proportionen mellan ngden och landets areal samt bördighet föga eller intet skiljer sig från hvad förhbållandet är i Europas mest befolkade länder. Vore skälet verkligen det ofvan uppgifna, så borde väl i unionens vestra oeh södra stater välmågan och rikedomen vara ännu större än i Nya England, ty dessa äro ännu sednare odlade och ega en i förhållande till arealen ännu glesare befolkning än den man finner i Nya Englands stater; men detta är alls icke bändelsen. Deremot är de: en sanning, att liksom de vestra och södra staterna stå efter Nye England i allmän välmåga, så är ock deras bankväsende vida underlägset det som i Nya England gjort sig gällande. För öfrigt är det ej blott på andra sidan atlantiska oceanen som vi kunna göra denna iakttagelse; vår egen verldsdel lemnar tillräckliga anledningar dertill. Hos alla som ega någon insigt i hithörande ämnen, är det, blott, en tanke derom, att Skottlands bankväsende är utan jemförelse det yppersta af alla länders i Europa; lika enbällig är den tanken inom landet, att det höga välstånd, hvaråt detta land nu kan glädja sig, i främsta rummet bör tillskrifvas dess banker. För halftannat århundrade sedan, då Skottland ännu icke egåe några banker (den första inrättades år 1693), var det ett fattigt land; dess jordbruk låg nere, handel och näringar voro nästan inga. Sedan dess hafva bankerna efterhand tillväxt så, att det nu eger, hufvudkontor och filialafdelningar sammanräknade, ej mindre än 400 bankinrättningar, och i jemnbredd .med deras tillväxt och ändamålsenliga ordnande harlandets .välmåga i alla riktningar tilltagit. Ytterligare exempel å ena sidan på stor nationalrikedom och en till det högsta uppdrifven industri, och å andra sidan på en stor rikedom af banker (om ock dessa sistnämnda i afseende på en ändamålsenlig inrättning ej kunna mäta sig med de skottska) erbjuder England. Afven bär gäller det, att bankväsendet är snart sagdt ärsbarn med den egentliga uppblomstringen af landets näringar och handel. 1 motsats till de exempel vi hittills anfört, skulle det å andra sidan kunna visas att just de länder, der bankväsendet står på den lägsta ståndpunkten, också äro de som stå längst tillbaka i materielt hänseende. Men för att ej trötta läsaren med en för stor vidlyftighet, och då detta är en iakttagelse den hvar ock en, som häråt vill egna någon tid och eftertanke, af sig sjelf lätt kan göra, så må det sagda vara, nog: i Hvad vi här ofvan anfört föranleder emellertid helt naturligt den frågan: är det faktum som vi här påpekat, nemligen att de länder, hvilka i alla riktningar af materielt framskridande gjort de största framstegen, på samma gång äro de hvilka egnat mesta omsorgen åt bankväsendets utveckling och fullkomnande — är detta faktum blott och bart en tillfällighet? eller stå tvärtom dessa här anmärkta omständigheter (materiell välmåga och ett väl ordnadt bankväsende)y i det sammanhang med hvarandra, att den förra betingas. af ochhar sin nödvändiga förutsättning i det sednare? och om såär, hvilka ärod. då de egenskaper hos bankerna, genomhvilka de utöfva ett så mäktigt inflytande på ett lands materiella utveckling? Att gifva ett fullständigt svar på dessa frågor, kan naturligtvis här icke vara vår mening, Ett tidningsblad är ej rätta stället för fullständiga vetenskapliga framställningar, de må röra hvilket ämne som helst. Det är ej heller nödigt; ofvan anförda skrifter, på hvilka vi med denna anmälan åsyfta att fästa våra läsares uppmärksamhet, göra en sådan utredning numera temligen obehöflig. Vår afsigt är vid detta tillfälle endast att i största möjliga korthet påpeka och tydliggöra frågans stora vigt och derigenom vända allmänhetens uppmärksamhet och, så vidt vi förmå, äfven dess intresse åt ett ämne, som hittils varit alltför mycket förbisedt, men som likväl är af. den ojemförliga vigt för vårt lands framtid att, man må vidtaga hvilka åtgärder som helst, för att höja dess ekonomiska välstånd och tillgodogöra dess rika, naturliga bjelpkällor, så skola de likväl till stor del blifva utan. åsyftad verkan; om man ej i samband dermed företager en grundlig reform af vårt bankväsende. Intill dess detta skerskall Sverge, för att nyttja biskop Agardhs ord i företalet till hans ofvan anförda arbete, stå och stampa på sin gamla trampqvarn, alltjemnt under synvillan att, det framskrider, medan andra nationer åka -i jernbansvagn, icke blott på landsvägarne, utan på alla andra vägar. Men en sådan reform är icke att förvänta, förrän insigterna uti och intresset för bankväsendet blifva mera allmänna än de hittills hafva varit och ännu till största delen äro... Misstaga vi oss ej allt för mycket, så torde, man likväl kunna med temlig visshet antaga, att en lycklig förändring i detta bänseende nu är på väg att inträda. ; Följande enklaresonnemang torde kunna vara till någon ledning för dem som, utan föregående bekantskap med ämnet, önska på kortaste väg. erhålla en allmän föreställning om bankernas betydelse för ett samhälle. Isamma mån som; ett samhälle fortgår i bildning och välstånd, i samma mån ökas och mångfaldigas samhällsmedlemmarnes särskilta behof och till följd deraf äfven mångfalden af. de ting som äro bestämda för dessa behofs tillfredsställande. Hvilken ofantlig mångfald af ting, alla motsvarande hvart och ett sitt speciella behof, frambringas ej i nutidens bildade samhällen! Huru mångfaldigt olika äro ejuredan de ting, hvilka afse tillfredsställandet af det första. och. oeftergifligaste af alla menskliga behof, nemligen behofvet af föda! Och sedan den öfriga massan af olikartade, mer eller mindre nödvändiga ting, hvilka afse tillfredsställandet af behof och tycken, som till en del äro fullkomligt berättigade och till och med aktningsvärda (t. ex. behofvet af kunskaper) men till en del temligen ytliga och fåfängliga (såsom t. ex. smaken för olkn