och uti -draperierna, men är underlägsen j ensemblen. Hr Malmström åter har mera anda och uttryck, mera begrepp om historisk stil. På bå a tailorua äro evglarne de minst lyc kade fig:rerna; hr Malmström har inklärat sju bort emel!!an börd och vägg, der han står endåst för ati visa sig såsom i en teatorgruppe ring; hr. Eallmans.kommexr fravmtraskande såsom en betjent efter den unge Tobias; ingendera företer ädelheten och värdigheten af oti bimmelskt -väsende. Vingarne äro. utmärkt skrala. Man skulle kunna sätta i fråga, huruvida det nu för tiden kan vara behöfligt at! inom den bildande konsten framställa englarne med dessa fogelattributer. Man vet ait ju högre den grckiska konsten utvecklade sig, desto mera bortlade den de föreningar af djurisk organism med:! menniskogestalten, som voro härledda ur den österländska och egyptiska konsten. När man erkände den menskliga gestalten såsom det renaste och egentligaste uttryck af det gudomliga, bortlade alla de egentliga olympiska gudarne sina vingar och: dessa förbeh los åt underordnade väsen sarät åtskilliga allegoriska personifikationer. n började så småningom i den kristna kon. sten begagna dylika bevingade figurer för framställningen af englarne; renaissancens konst gaf åt dem en fullständig amor-karakter, som sedermera så småningom öfvergick tilltypen af bevingade genier. De aldraäldsta kristna konstnärerna, liksom äfven ofta Direr och Van Eyck, framställde dercmot englarne ovevingade, . Då man känner hvilket inflytande på konsten vetenskapernas pånyttfödelse i 15:e och 16:e århundradet hade, kan man med skäl vänta ; att .vår, tids störa naturvetenskapliga bildning äfven skåll inverka något på konsten, så att natursfridiga kombivationer och mekaniska omöjligheter, om. de än, ha, en aldrig så lång häfd för sig, utdömas utur konstens.område. Vingaårfästade på axelbladen äro, åmenniskofiguren .om man rätt ser på saken, osköna, emedansde äro onaturliga, och att tänka sig dem begagnade till flygt är en absurditet, som bord lika litet tälas inom konsten, som felaktiga beräkningar af tyngdpunkten för lutande figurer 0. 8, Vv. ,Englarne böra utan dessa djuriska attributer väl kunna frams ällas. med öfverjordisk höghet, såzom personifierade framställningar af gudomlig kraft, som heliga, rens, mäktiga väsen, med ; uttryck; af salighet och den högsta kroppskönhet, såsom representanter af den högsta sedliga och derföre äfven den högsta fysiska verldsordningen. Ett stycke, som genom sitt än ne skulle höra till de historiska men som dock hvarken har mera omfattande dimensioner eller genom komposition och utförande höjer sig till en verklig bistoriemålning, är Dahlströms Carl X i slaget vid Warschaw, Ehuru vi gerna skulle vilja följa den fordran som en stor tysk. konstnär riktat till konstkritiken, att i första rummet fästa uppmärksamheten på det förtjenstfulla: som fimes i-ett konstverk, i stället för att endast hålla sig vid bristerna, så stanna vi dock vid denna tafla i verklig förlögenhet hvar det förtjenstfu la ligger. En viss räskliet och -sjelfbelåten säkerhet kan man ej frånkänna kompositionen, . Men olycklig den konstnär, som tager en talent för komposi-tionsutkast och en viss djerfbet i primabehandling för ett ofelbart tecken till en öfverordnad genialitet och till följd deraf försummar sin sannt konstnärliga utveckling, Konsten, som i stället : för -sjelftillfredsställelse fordrar varnö kärlek, uppoffring och underkastelse under. sina lagar, ,hämnas då ofta ganska strängt. Vi medgifva, att då äro total brist på historiemålningar långt bättre än dyI:ka skizzartade tillstymmelser som denna. dis (Forts. följer).