förbindande för en pretendent, som sednare, men
ändå inom laga tid, anmälte sig, och hvilken ej va-
rit hörd i dena rättegång, hvarigenom den andres an-
röfvallesy om, vi ning af egendom
före ssangarndestageldit mi, m , skulle an
tillämplig2; om de oakta barnen, genom att tillträda
den atlidnas egendom innan gäld blifvit betald, skulle
för denna. lika med arfvingar ansvara m. m. Och
då nu gerom förslaget de oäkta barnen ej fått sig
tillagd avnan. rätt än modren redan nu kan genom
testamente dem tillförsäkra, synes fördelen för de
oäkta barnen vara alltför rioga, att ej vida öfvervä-
gas af de olägenheter, som af saknade föreskrifter i
ofyanantydda .m., fl. afseenden skulle framkallas.
Det tredje af.de.äfslagne förslagen, enligt hvilket
qvinna, som fyllt trettio är, skulle, om hon ville blifva
myndig, ega att med sin ansökning derom vända sig
till domaren, synss ins. ej våra af någon synnerlig
vigt. I vissa fall skulle väl qvinna derigenom kun-
nat beredas snågon minskning iskostnader. I andra
åter kunde förhållandet lätt blifva motsatt, såsom
om frågan af förmyndare eller frände fullföljdes alla
instantier igenom. Då nu tillika högsta domstolen
änmärkt att förslaget lemnade rum för olika tydniv-
gar huruvida den konungen nu tillkommande dispens-
rätt borde anses derigenom hafva upphört eller ej,
synes det skedda afslaget ej skäligen hafva bordt
gifva anledning till något befogadt klander.
Ehuru vi hvarken anse lämpligt eller, helst
sedan saken redan är afgjord, behötiigt eller
till något ändamål ledande att ingå i pole-
mik mot anmärkningar som kunna framstäl-
las mot en eller avnan af våra artiklar, och
vi i allmänhet ej anse publicisten böra göra
sig skyldig till något otidigt Rechtbaberey, til-
låta vi oss likväl att såsom svar på insän-
darens erinringar i korthet anföra följande,
nemligen:
1:o. I afseende Ed afskaffandet af börds-
rätten i stad. Att, då
å7 kap. !:a 1:a mom.
jordabalken ovilkorligen stadgar, att försåldt
hus skall åt viderboende och nabo hembju-
das förr än uppbud derå tages,, utan att un-
dantag är stadgadt för den händelse, att hHu-
set köpes inom börden, samt i 2:a mom.
väl bördemän tillerkännas företrädesrätt till
lösen inom 12 veckor efter tredje uppbudet,
men deremot, jemväl utan undantag, vider-
boende eller nabo thå medgifves rätt att 14
dagar derefter thet hus eller tomt lösa, af
denna ordalydelse måste dragas den slutföljd,
att viderboendes och nabos lösningsrätt ovil-
korligen inträder för det fall att bördeman
icke inom laga tid vill begagna sin lösnings-
rätt, hvilket ock, så vidt vi erfarit, öfverens-
stämmer med hittills antagen praxis, så att
derest bördeman ej anmält sig till lösen inom
12 veckor efter tredje uppbudet, viderboende
eller nabo städse haft sin lösningsrätt öppen i
ytterligare 14, dagar utan afseende på köpa-
rens egenskap af skyldeman eller icke.
Emellertid och huru än den nuvarande la-
en må böra rätteligen förstås och tolkas,
innefattar R. St. förslag om afskaffande af
bördsrätten i stad just den åsigt att stadsfa-
stighets bibehållande inom slägten icke skall
ovara vigtigare än det ändamål, som med den
viderboende eller nabo tillagde lösningsrätt
velat befrämjas,. Efter vår tanke är denna
åsigt riktig af det skäl, att grunden för vi-
derboendes och nabos lösningsrätt är den att
den förra har delisamma hus eller tomt och
den sednare mehn och besväras af grannskapet,
hvilket förhållande i ingen mån byter om ge-
stalt derföre att egendomen säljes till annan
egare inom bördslederna, hvarföre en sådan
inskränkning egentligen skulle åsyfta att endast
under en annan form bibehålla bördsrätten h. e.
slägtens företräde till egendomens besittning,
hvars afskaffande just varit hvad RB. St. be-
slutit. Deremot vilja vi icke motsäga insän-
darens resonnement för bevisningen derom, att
tiden för viderbos och nabos lösningrätt va-
rit af RB. St. föreslagen allt för lång och skä-
ligen bör inskränkas; men denna brist hade
med ett penndrag kunnat afhjelpas; lemnande
vi i öfrigt i sitt värde insändarens försök att
ursäkta. justitiedepartementet för dröjsmålet
med aflemnandet, af kontrapropositionen uti
det ifrågavarande ämnet. Vi befara likväl,
att äfven om justitiedepartementet betänker
sig i ytterligare två år på samma kontrapro-
position, den derigetiom icke blifver mera an-
taglig än den blifvit vid innevarande riksdag,
såvida hr justitieministern fortfarande delar in-
sändarens tanke, att bördsman bör hafva jö-
reträde att köpa fast egendom i stad framför :
viderbo eller nabo.
Tvärtom skulle vi vara benägne att gå än:
längre, nemligen att låta äfven sistnämnde lös-
ningsrätt försvinna, emedan, efter hvad erfa-
renheten visat äfven den i de dlesta fall be-
gagnas blott såsom ett medel för chikan och
egennyttiga beräkningar, och den tvångsrätt
den innebär, till följd häraf ej utgör annat
än ett personligt privilegium, hvilket ej för-
tjenar att i lagen qvarstå med den störande
verkan på friheten i aftal som derifrån är
oskiljaktig.
2:0. Angående oäkta barns . arfsrätt. Af-
tonbladet vill icke förneka att de skäl in-l
sändaren framställt mot antagandet af Rikets
Ständers förslag i denna del äro ojemförligt
vigtigare och spetsfundigare, än de som blif-
vit anförda i motiverna för K. M:ts afslag å
förslaget; men vi taga oss likväl friheten hem-
ställa, huruvida det må anses möjligt att nå-
onsin stifta en lag, hvilken förutsätter alla
e tvister, som inom eller i följd af ett visst!
rättsförbållande skulle kunna uppstå. Vorel!
detta möjligt, skulle i och dermed snart sagdt
hvarje rättegång blifva öfverflödig, hvilket
visserligen vore önskligt, men hvarom likväl
ingen förhoppning förefinnes. Deremotskulles
försöket -att stifta lagar, som hade till uppgift
att i sig innefatta alla tänkbara bestämmelser
för afgörandet af de särskilda tvistersom inom
det i allmänhet stadgade nya rättsförhållandet
kunde af lagen framkallas i hög grad in-
on RN TR RE a RAR AR OR RT