)
Industrien i Nordamerika.
Rörande detta ämnerinnehåller den utmärkta
engelska tidningen The Economist följande
artikel, som vittnar om med hvilken rättvis
och opartisk blick man i England börjar be-
trakta Nordamerikas storhet och den framtid
som väntar detta land:
Vi föreställa oss i allmänhet de Förenta
Staternas inbyggare som råa vagabonder,
hvilka fylla spalterna i sina tidningar med
skrythistorier och lögner, svärma omkring på
värdshusen, berusa sig med bränvin, uppoffra
sina största statsmän, ja till och med sina
domare, för partiintressen, kort sagdt, som ett
skojande, oroligt, anarkiskt och för grann-
staterna olidligt samfund. Sålunda ha Tory-
skribenterna skildrat dem och en stor del af
allmänheten har trott på skildringen. En helt
annan bild af det nordamerikanska folket är
deremot oss gifven af de engelska kommissa-
rier, hvilka voro sända öfver till Amerika för
att se industriutställningen i NewYork, isyn-
nerhet af två af dem, hrr J. Whitworth och
G. Wallis, hvilka ingifvit speciella berättelser
om denna utställning. Amerikanarne äro fli-
tigare än vi; de arbeta längre och mera ihål-
lande; de amerikanska fabrikerna arbeta med
större omsorg än våra, och de engelska arbe-
tarne- lemna Amerika, emedan de finna arbe-
tet der för mycket ansträngande. Massan af
befolkningen är pålitlig, ordentlig, nykter och
energisk. Om vi icke uppbjuda alla våra
krafter för att gå framåt, skola amerikanarne
öfvergå oss lika så mycket i duglighet, in-
sigt och makt, som de skola öfvergå oss i
antal. För ett folk som det engelska, hvilket
med rätta är stolt öfver sitt fädernesland, der
individen är stor, mera derföre att han tillhör
en stor nation, än emedan han känner sin
personliga öfverlägsenhet, lemnar möjligheten
att blifva öfverträffadt i duglighet, på samma
gång som det är säkert om att blifva öfver-
träffadt i antal, en sorglig utsigt. Vi böra
lägga saken på hjertat och som goda foster-
landsvänner och engelsmän bemöda oss om
att bevara vårt folks storhet.
I ungefär ett halft århundrade ha inga far-
liga medtäflare gjort oss öfverväldet på hafvet
och i handeln stridigt. Men på de sednare
åren ha amerikanarne plockat flera blad ifrån
vår lagerkrans. Redan berömma de sig af
att vara i besittning af en handelsflotta, som
är nästan lika talrik, lika väl kommenderad
och utrustad som den ofantliga flotta vi ega.
Till alla verldens länder bringa de amerikan-
ska klipperskeppen de amerikanska köpmän-
nens varor och täfla med framgång med våra,
som dock ha alla de fördelar som lokalkun-
skaper gifva. -Amerikanarnes framsteg äro så
stora, att de redan nu ha tvungit oss, verl-
dens första handelsfolk och största sjömakt,
att efterhärma dem; vi: uthålla konkurrensen
med dem blott genom att följa deras exem-
el och införa de förbättringar, som äro upp-
unna af dem. Men när man uppmärksamt
prose de ofvannämnde kommissariernas
erättelser, ser man, att amerikanarnes tyd-
liga öfverlägsenhet på hafvet hänger tillsam-
mans med deras ofverlägsenhet på land. Det
är icke blott i sjövetenskapen och seglings-
konsten, som de visa sin skicklighet, utan i
alla de vetenskaper och konster, som befordra
samfundets utveckling och skapa stora na-
tioner.
I en anmälan som vi sistl. höst gjorde af
en skrift om bomullsodlingen i Ostindien vi-
sade vi att orsaken dertill, att bomullsodlarne
i detta Jand ieke med frarogång kunna kon-