) Industrien i Nordamerika. Rörande detta ämnerinnehåller den utmärkta engelska tidningen The Economist följande artikel, som vittnar om med hvilken rättvis och opartisk blick man i England börjar betrakta Nordamerikas storhet och den framtid som väntar detta land: Vi föreställa oss i allmänhet de Förenta Staternas inbyggare som råa vagabonder, hvilka fylla spalterna i sina tidningar med skrythistorier och lögner, svärma omkring på värdshusen, berusa sig med bränvin, uppoffra sina största statsmän, ja till och med sina domare, för partiintressen, kort sagdt, som ett skojande, oroligt, anarkiskt och för grannstaterna olidligt samfund. Sålunda ha Toryskribenterna skildrat dem och en stor del af allmänheten har trott på skildringen. En helt annan bild af det nordamerikanska folket är deremot oss gifven af de engelska kommissarier, hvilka voro sända öfver till Amerika för att se industriutställningen i NewYork, isynnerhet af två af dem, hrr J. Whitworth och G. Wallis, hvilka ingifvit speciella berättelser om denna utställning. Amerikanarne äro flitigare än vi; de arbeta längre och mera ihållande; de amerikanska fabrikerna arbeta med större omsorg än våra, och de engelska arbetarnelemna Amerika, emedan de finna arbetet der för mycket ansträngande. Massan af befolkningen är pålitlig, ordentlig, nykter och energisk. Om vi icke uppbjuda alla våra krafter för att gå framåt, skola amerikanarne öfvergå oss lika så mycket i duglighet, insigt och makt, som de skola öfvergå oss i antal. För ett folk som det engelska, hvilket med rätta är stolt öfver sitt fädernesland, der individen är stor, mera derföre att han tillhör en stor nation, än emedan han känner sin personliga öfverlägsenhet, lemnar möjligheten att blifva öfverträffadt i duglighet, på samma gång som det är säkert om att blifva öfverträffadt i antal, en sorglig utsigt. Vi böra lägga saken på hjertat och som goda fosterlandsvänner och engelsmän bemöda oss om att bevara vårt folks storhet. I ungefär ett halft århundrade ha inga farliga medtäflare gjort oss öfverväldet på hafvet och i handeln stridigt. Men på de sednare åren ha amerikanarne plockat flera blad ifrån vår lagerkrans. Redan berömma de sig af att vara i besittning af en handelsflotta, som är nästan lika talrik, lika väl kommenderad och utrustad som den ofantliga flotta vi ega. Till alla verldens länder bringa de amerikanska klipperskeppen de amerikanska köpmännens varor och täfla med framgång med våra, som dock ha alla de fördelar som lokalkunskaper gifva. -Amerikanarnes framsteg äro så stora, att de redan nu ha tvungit oss, verldens första handelsfolk och största sjömakt, att efterhärma dem; vi: uthålla konkurrensen med dem blott genom att följa deras exemel och införa de förbättringar, som äro uppunna af dem. Men när man uppmärksamt prose de ofvannämnde kommissariernas erättelser, ser man, att amerikanarnes tydliga öfverlägsenhet på hafvet hänger tillsammans med deras ofverlägsenhet på land. Det är icke blott i sjövetenskapen och seglingskonsten, som de visa sin skicklighet, utan i alla de vetenskaper och konster, som befordra samfundets utveckling och skapa stora nationer. I en anmälan som vi sistl. höst gjorde af en skrift om bomullsodlingen i Ostindien visade vi att orsaken dertill, att bomullsodlarne i detta Jand ieke med frarogång kunna kon