STOCKHOLM, den 18 Aug. — Vi omnämnde i går, att alla fyra stånden bifallit utskottets förslag om införande af ett likformigt breiporto af 4 sk. bko. Genom ett tryckfel blefvo likväl då de af finansministern friherre Palmstjerna önskade tvenne olika rayonporton oriktigt uppgifna till 4 och 5 sk. i stället för att den kongl. propositionen föreslår antagandet af två särskilda portosatser, den ena af fyra skillingar för bref om ett lods eller lögre vigt, som befordras på ett afstånd af tjugu mil elier derunder och det andra af sex skillingar för bref, vägande högst ett lod, som fortskaffas längre än högst tjugu milx. Sedan Rikets Ständ:r nu samstämmit omfattat förslaget om ett enda likformigt porto, bör man kunna ega grundadt hopp, att regeringen äfven skall omfatta denna mening och, i hvad på den ankommer, icke motverka denna reform. Genom de tvenne portosatserna skulle ingenting väsentligt vara vunnet; man skullo fortfarande besväras med taxor och tabeller och den nödiga enkelh-ten och lättheten skulle icke kunna uppnås. Så länge man vill bibehålla flera särskilda portosatser är det icke lönt att tänka på frimärken. De vålla då endast konfusion och den större delen af allmänheten begagnar dem då icke. Detta visar sig i Preussen, der man oaktadt postreformen har qvar inrikes taxor och tre olika portosatser. Frimärkena bli der så föga begagnade, att då postverkets totalinkomst vppgår tll ungefär 5 millioner thaler, deraf endast 300,000 thaler inflyta för frimärken. Införandet af ett likformigt, någorlunda billigt postporto skulle utan tvifvel blifva en af de i praktiskt hänseende nyttigaste reformer man erhållit genom denna riksdag. Att den skall både i det ena och andra hänseendet leda till gynsamma resultater lider intet tvifvel; vi ha i detta hänseende, för att icke gå längre bort, grannstaten Danmarks exempel för oss, der, genom införande af ett lågt, likformigt porto. och frimärkea, korrespondensen och derigenom tillika postverkets inkomster betydligt ökats. Vi hoppas äfven att man, sedan en så vigtig och fruktbringande reform blifvit vunnen, icke alltför länge skall bli stående dervid, utan framgent arbeta på förbättring, utvidgning och lättande af postkommunikationerna. Ännu har man icke, i likhet med hvad öfverallt utrikes eger rum, gjort nigonting för att lätta försändningen af andra tryckta saker än tidningar; genom ett modereradt porto för dylika i korsband afskickade saker, skulle med posten komma att afsändas en stor mängd af varuprof, priskuranter och dylika meddelanden af allehanda slag. Frankeringstvånget och en hel hop andra onödiga småbestämmelser och omvägar, som man uppställer för allmänheten, gör att många tusen bref årligen bli oskrifna eller afsända på annat sätt, som eljest skulle gå genom postverket. Man bör sträfva derhän, att postverket alltmera bortlägger den kongl. svenska embetsverks-stelheten, trögheten och förnämheten; det bör, i stället för att betrakta de korresponderande såsom besvärliga personer, hvilkas bref det, om alla föreskrifna formaliteter riktigt iskttagas, gunstbenäget fortskaffar, tänka på ullmänhetens beqvämlighet, liksom komma den till mötes och genom en mängd af utgreningar verka tyst men snabbt och oafbrutet såsom ett urverk. Vi hoppas äfven, att den dag icke skall vara alltför aflägsen, då man upphör att betrakta postväsendet såsom en statens inkomstkälla; då det får använda sina öfverskottsmedel till utvidgning och förbättring i sina kommunikationer och inrättningar. Att beskatta brefvexlingen, för att derigenom bereda staten en inkomst, :r en af de mest olämpliga åtgärder i ekonomiskt hänseende, utom det att det är menligt i intellektuelt och moraliskt. Lättade kommunikationer beforira handeln och industrien, framkalla ett lif och en rörlighet i alla förhållanden, hvarigenom statsinkomstersa få en indirekt tillökning af långt större betydenhet än den proportionsvis ringa direkta vinst som kan ernås genom att beskatta korrespondensen och göra postväsendet till en inkomstkälla. Då det nu samlade norska stortbinget har sig förelagdt ett förslag om likformigt porto, som utan tvifvel blir antaget (måhända är frågan der redan afgjord, fastän det undgått vår uppmärksamhet), så borde det icke kunna möta så stora svårigheter att i en icke alltför aflägsen framtid uppnå en postförening mellan de tre nordiska rikena, hvarigenom de internationella (icke de transiterande) brefven kunde fortskaffas för samma porto hvarthän som helst inom de tre rikena, då det afsändande postverket skulle uppbära och behålla portot. En liten början härtill är redan gjord genom den i postfördraget mellan Sverge och Norge af 1849 införda bestämmelsen, att i hvartdera riket för inbördes bref eller försändelser inflytande porto eler andra afgifter tillfalla det postverk, som-afgifterna upptager, så att några liqvider emellan postverken i de begge rikena för dessa bref och försändelser icke skola ega rums.n — Vi hafva allt hitintills kommit att för-1. bise följande lilla märkliga strof i Sv. Tidningen för i tisdags: Vi hafvå i ett föregående nummer infört statsrådet friherre Palimstjernas reservation mot adelnså EEEEEENDOTIETERAOT ässtssesisdkeneslnd K F2Månader och år förgingo. En dag inträdde Ål.