i Collingwood, en halftimmas väg frän Melbournt för 1500 rdr; kläder och föda kosta mig 2300 rdr or året för två personer. I Melbourne kan jag icke bc ty hyrorna äro för höga der. Att lefva inackordera kostar ifrän 30 till 60 rdr i veckan. En tunna vatte kostar 7 rdr, ett halfstop mjölk 3 rdr, ett bröd om I 2 rdr, I I kaffe I rdr, 1 mark kött från 36 sk till I rdr, ett kälbufvud 1 rdr, ett dussia morötter rdr, en gurka 1 rdr, en liten knippa persilja 24 sk. ett ägg 36 sk, en mark gammalt smör 3 rdr, 10 I potatis 28 rdr, en mark Spermacetiljus 1 rdr 2 sk., 1 I talgljus 36 sk., 1 I äpplen, friska elle torkade, 1 rdr, I rökt fläsk 1 rdr 24 sk., 1 hvitt socker 1 rdr, brunt 24 sk., och så vidare ipro portion. På kläder är det godt pris och somliga slaj kan man köpa nästan lika billigt som i Europa. Vi äro tre svenska familjer här, två i Melbourn och en.i Williamstown, der fartygen ligga. Melbournt är endast 18 är gammal; och i gär, 18:de årsdage! efter sedan den förste hvite emigrant hitkom, afgicl ett stort präktigt ångfartyg, Golden Age,, härifrän til Panama, för att öppna ny kommunikationsväg mellai Australien och Europa; mähända begynner härmed er ny period i verldshandelns historia, Hittills bar Still: Hafvet varit något sagolikt, obekant, som endast äf ventyrare och frejdade verldsomseglare besökt; nm öppnas der en regelmässig trafik och vägen till gamlc verlden förlägges deröfver, i stället för den stormig: Indiska oceanen. Här skall utan tvifvel uppstå på sjelfva det Stilla Hafvet en inbördes trafik emellar Australien, Kina, Japan, Indien, öarne och Amerika, hvilken snart skall öfverträffa Atlantiska hafvets Australien gär framåt med jättesteg; darne tillegna sig bildning och företagsamhet; på Sandwichsöarne har bäde den andliga och materiella kulturen giori framsteg, hvilka jag sjelf skulle betvifla, om jag icke hade för mina ögon en landtbrukstidskrift, utgifver på Sandwichsöarne, af ett högst intressant och läro rikt innehåll, och med ett tryck, hvars make vi ännv icke kunna prestera i Melbourne. Nordamerika och Australien bli de makter, som komma att dominera hela denna stora och herrliga sida af jordklotet. Det är all anledning att antaga, att Melbourne blir Australiensstörsta stad. Den bar redan öfvergätt Sidney; många embetsverk och myndigheter ha redan blifvit flyttade hit från Sidney. Guldminorna äro ännu rikt gifvande och nya träffas, somliga närmare, andra längre bort från staden. Här är allt lif och rörelse, somliga komma, andra resa, ständigt nya ansigten. Handelstvodarne äro fyllda med de utsöktaste saker från Europa, Asien, Afrika och Amerika. Vid gatuhörnen stå Kineserna i ständ och utbjuda sitt krimskrams. De svarta australiska infödingarne skynda skygga förbi och se med häpnad på hela den rörliga, hvimlande massan af bleka ansigten, och med ännu större förvåning på kyrkor, palatser och butikernas bländande grannlåter. Det mesta guldet här kommer för närvarande från Ballaarat. Denna ort ligger 75 eng. mil från Melbourne och 50 frän Geelong (till Geelong är fyra timmars väg från Melbourne med ångbåt). Ballaarat kan icke, i likhet med de flesta andra gulddistrikter i Australien, bli utarbetadt inom få dagar, veckor eller månader, för att sedan af de legitima grätvarne lemnas åt ,Ööfverkrafsarnes, händer, som skofla och röra i den säsom oduglig ansedda jorden, och hitta en och annan glänsande bit, hvilken fallit undan de förres uppmärksamhet. Här i Ballaarat måste ett antal personer arbeta i kompani på samma lott; andra verktyg än blott hacka och spade äro här nödiga för att arbeta sig ned till de rikare jordlagren; inga sjukliga eller vekliga män kuona företaga sig att arbeta så i en hundra fots djup graf, stående ofta upp till medjan i vatten. Ingen man och intet sällskap vill gerna påbegynna ett sådant arbete, utan att ba i sin hand en summa af minst 100 pund sterling, för att bestrida kostnaderna för föda, kläder och grufmaterialier under två eller tre månader, då de äfven ständigt löpa risken att upptaga en graf, der ingenting stär att finna. Det är likvisst sannt, att stora rikedomar der ha skördats utan ringaste möda af personer som egt minimum af menskligt förstånd; men detta utgör icke regeln, utan undantagen, och dei säkra är, att inga andra än starka, arbetsföra, ihärdiga gräfvare kunna ha någon utsigt att vinna lycka der. (Slutet följer). eg sg rn nee