i Collingwood, en halftimmas väg frän Melbournt
för 1500 rdr; kläder och föda kosta mig 2300 rdr or
året för två personer. I Melbourne kan jag icke bc
ty hyrorna äro för höga der. Att lefva inackordera
kostar ifrän 30 till 60 rdr i veckan. En tunna vatte
kostar 7 rdr, ett halfstop mjölk 3 rdr, ett bröd om
I 2 rdr, I I kaffe I rdr, 1 mark kött från 36 sk
till I rdr, ett kälbufvud 1 rdr, ett dussia morötter
rdr, en gurka 1 rdr, en liten knippa persilja 24 sk.
ett ägg 36 sk, en mark gammalt smör 3 rdr, 10
I potatis 28 rdr, en mark Spermacetiljus 1 rdr 2
sk., 1 I talgljus 36 sk., 1 I äpplen, friska elle
torkade, 1 rdr, I rökt fläsk 1 rdr 24 sk., 1
hvitt socker 1 rdr, brunt 24 sk., och så vidare ipro
portion. På kläder är det godt pris och somliga slaj
kan man köpa nästan lika billigt som i Europa.
Vi äro tre svenska familjer här, två i Melbourn
och en.i Williamstown, der fartygen ligga. Melbournt
är endast 18 är gammal; och i gär, 18:de årsdage!
efter sedan den förste hvite emigrant hitkom, afgicl
ett stort präktigt ångfartyg, Golden Age,, härifrän til
Panama, för att öppna ny kommunikationsväg mellai
Australien och Europa; mähända begynner härmed er
ny period i verldshandelns historia, Hittills bar Still:
Hafvet varit något sagolikt, obekant, som endast äf
ventyrare och frejdade verldsomseglare besökt; nm
öppnas der en regelmässig trafik och vägen till gamlc
verlden förlägges deröfver, i stället för den stormig:
Indiska oceanen. Här skall utan tvifvel uppstå på
sjelfva det Stilla Hafvet en inbördes trafik emellar
Australien, Kina, Japan, Indien, öarne och Amerika,
hvilken snart skall öfverträffa Atlantiska hafvets
Australien gär framåt med jättesteg; darne tillegna
sig bildning och företagsamhet; på Sandwichsöarne
har bäde den andliga och materiella kulturen giori
framsteg, hvilka jag sjelf skulle betvifla, om jag icke
hade för mina ögon en landtbrukstidskrift, utgifver
på Sandwichsöarne, af ett högst intressant och läro
rikt innehåll, och med ett tryck, hvars make vi ännv
icke kunna prestera i Melbourne. Nordamerika och
Australien bli de makter, som komma att dominera
hela denna stora och herrliga sida af jordklotet.
Det är all anledning att antaga, att Melbourne
blir Australiens- största stad. Den bar redan öfver-
gätt Sidney; många embetsverk och myndigheter ha
redan blifvit flyttade hit från Sidney. Guldminorna
äro ännu rikt gifvande och nya träffas, somliga när-
mare, andra längre bort från staden. Här är allt
lif och rörelse, somliga komma, andra resa, ständigt
nya ansigten. Handelstvodarne äro fyllda med de
utsöktaste saker från Europa, Asien, Afrika och Ame-
rika. Vid gatuhörnen stå Kineserna i ständ och ut-
bjuda sitt krimskrams. De svarta australiska infö-
dingarne skynda skygga förbi och se med häpnad
på hela den rörliga, hvimlande massan af bleka an-
sigten, och med ännu större förvåning på kyrkor,
palatser och butikernas bländande grannlåter.
Det mesta guldet här kommer för närvarande från
Ballaarat. Denna ort ligger 75 eng. mil från Mel-
bourne och 50 frän Geelong (till Geelong är fyra
timmars väg från Melbourne med ångbåt). Ballaarat
kan icke, i likhet med de flesta andra gulddistrikter
i Australien, bli utarbetadt inom få dagar, veckor el-
ler månader, för att sedan af de legitima grätvarne
lemnas åt ,Ööfverkrafsarnes, händer, som skofla och
röra i den säsom oduglig ansedda jorden, och hitta
en och annan glänsande bit, hvilken fallit undan de
förres uppmärksamhet. Här i Ballaarat måste ett an-
tal personer arbeta i kompani på samma lott; andra
verktyg än blott hacka och spade äro här nödiga för
att arbeta sig ned till de rikare jordlagren; inga sjuk-
liga eller vekliga män kuona företaga sig att arbeta
så i en hundra fots djup graf, stående ofta upp till
medjan i vatten. Ingen man och intet sällskap vill
gerna påbegynna ett sådant arbete, utan att ba i sin
hand en summa af minst 100 pund sterling, för att
bestrida kostnaderna för föda, kläder och grufmate-
rialier under två eller tre månader, då de äfven stän-
digt löpa risken att upptaga en graf, der ingenting
stär att finna. Det är likvisst sannt, att stora rike-
domar der ha skördats utan ringaste möda af perso-
ner som egt minimum af menskligt förstånd; men
detta utgör icke regeln, utan undantagen, och dei
säkra är, att inga andra än starka, arbetsföra, ihärdiga
gräfvare kunna ha någon utsigt att vinna lycka der.
(Slutet följer).
eg sg rn nee