mundssons förslag enhälligt.
Twl Redaktionen af Aftonbladet!
Uti Aftonbladet för den 19 sistlidne Juni finnas in-
förda åtskilliga intyg, hvilka uppgifvas vara föran-
ledda af en i Christinehams-bladet för den 20 näst-
förutgångne Maj meddelad kort underrättelse att äng
fartyget Wenern haft missödet att stöta på grund i
närheten af Hults hamn. Ehuru en dylik händelse
desto mindre torde anses i och för sig sjelf egnad att
framkalla den sälunda deråt lemnade offentlighet, som
densamma under innevarande sommars läga vatten-
stånd har temligen mänga motstycken, särdeles å sjön
Wenern, och man följaktligen utan fara för misstag
lärer kunna antaga, att rätta anledningen till inty-
gens publicerande icke är att söka uti ofvannämnde
enkla underrättelse, utan på helt annat håll, finner
jag mig likväl, i egenskap af befälhafvare på äng-
fartyget Wenern, manad att rörande ifrägavarande så
märkvärdiggjorda tilldragelse samt beskaffenheten af
de meddelade intygen lemna följande sanningsenliga
upplysningar.
Jemte den rigtiga uppgiften att fartygets påstöt-
ning egde rum vid utgåendet frän Hult den 18 sist-
lidne Maj innehäller det utaf faktoren Hackwitz och
skeppsbyggmästaren Henne under edsförpligtelse af-
gifna betyg, flere väsentliga misstag. Der säges
nemligen till en början, att jag vid tillfället icke gätt
den rätta utprickade farleden, hvarmed förmodligen
menas, att jag skulle gått pä orätt sida om de pric-
kar, som utmärka grundet, Jernbodgrund kalladt, der
farlyget fastnade; ty nägon på annat sätt utprickad
farled finnes ej på det afsedda stället. Vid bedöm-
mandet af min förmenta felaktighet i detta fall bör
man erinra sig, attenligt den för större farleder före-
skrifna och vanliga ordningen, ett grund skall, för att
kunna anses rätt utprickadt, hafva qvastpricken nord-
ost och :slätpricken i sydvest om sig... Denna ordning
är icke iakttagen med de nu befintliga 2:ne pric-
karne på Jernbodgrund, hvilka åter hafva en sådan
ställning emot hvarandra, att derigenom utmärkes icke
ett och samma, utan 2:ne särskilda grund, med öppet
vatten emellan, och att man således, hänvises att gå
emellan begge prickarne. Angfartyget Wenerns under
iakttagande häraf timade påstötning var följaktligen
närmast föranleddaf den oriktiga utprickningen af
grundet. Numera, efter det händelsen inträffat, har
Jag erhällit upplysning derom att herrar sjömätare för
nägra år sedan utmärkt Jernbodgrund med ytterligare
2:ne prickar, hvilka dock på sednare ären spårlöst
försvunnit.
Jag har nu sökt visa huru det förhäller sig med den
af herrar Hackwitz och Henne omtalade rätta ut-
prickade farleden men antager gerna, att deras upp-
gift härutinnan får tillskrifvas en lätt förklarlig obekant-
skap med rätta betydelsen af det citerade uttrycket.
Hvad som deremot förekommer mera betänkligt är
bemälde herrars intygande. uti samma vittnesattest,
att den af mig vid tillfället tagna vägen af ingen
sjöfarande, äfven vid högre vattenstånd än då före-
fanns, nägonsin blifvit försökt. Med skäl gör man
sig genast den frågan: hur är det ens möjligt för hrr
Hackwitz och Henne, isynnerbet den sednare, som
icke är boende vid Hults hamn, utan vid skeppsvarf-
vet, att kunna sä bestämdt känna hvilken väg hvar-
enda sjöfarande styrt vid anlöpandet af Hult? Denna
deras uppgift innefattar ocksä ett svärt misstag, al-
denstund ängfartyget Carl IX under mitt befäl pas-
serat samma väg, som nu, icke en utan flere gånger,
på sätt hosföljande bevis af förre rorgängaren på Carl
IX C. Olsson antyder ); hvarförutan jag numera, ef-
ter ängfartyget Wenerns påstötning, genom lodningar
ytterligare förvissat mig, att denna väg verkligen är
farbar, äfven vid nuvarande låga vatten blott man häl-
ler sig närmare qvastpricken. Att man, vid relate-
randet af Wenerns pästötning ansett sig tillständigt
att höra den rorgängare, som nu är anställd å farty-
get, och låta honom upplysa angående de befallnin-
gar han af mig emottagit skulle förundra, om ej in-
tyget härom vore undertecknadt af lotsen Bengt Ja-
cobsson. Den, som kommit i tillfälle, att hehöfva anlita
och således lära känna bemälde lots, inser emeller-
tid jätt hvarföre hans intyg icke kan föranleda till
något särskildt svaromål.
Min förklaring kunde visserligen härmed slutas ;
men med afseende ä Aftonbladets, i sammang med
betygens införande, uttalade mening, att desamma
ådagalagt oriktigheten af förut ingångna underrättel-
ser derom att det låga vattenständet medfört svärig-
heter för ängbätarne att inlöpa i Hulis hamn, torde
jag få fästa uppmärksamheten dels å lotsbefälhafya-
rens ä sjön Wenern, hr Berggrens, i Aftonbladet in-
tagna betyg, enligt hvilket nämnde hamn vid nord-
vestra hörnet af gamla lastbryggan, eller just den
plats, der ängfartygen lägga till, häller endast 8 fot
vatten, dels ock derå att ängfartyget Wenern med
last gär 8!y, å 8V, fot djupt. Till följe häraf har
också inträffat, att den af hrr Hackwitz och Henne
omnämnde segelbrigg, hvilken, fastän lika djupgä-
ende som ängfartyget, icke skall vid afgäendet från
Hult kommit i beröring med något grund, inne i
sjelfva hamnen vid minsta sjögäng högg emot bott-
nen, så att briggens lösköl deraf erhållit flera betyd-
liga märken. Götheborg den 10 Juli 1854.
C. Fr. Kafle.
) Ofvannämnda intyg är så meningslöst och osam-
manhängande skrifvet, att vi ansett öfverflödigt
detsamma införa. Red. anmärkning.
Äter FUN rd