afgiften, denna afgift mätte bestämmas till 5 sk. fö hvarje fulla: 100 rår. 4 05 TA v 2:0 Att msk må tillåtas och vara berätti gdd att vid de postkontor, der sädant utån äfventy för postverket och olägenhet för brefafsändare ka ske, i stället för afsändande af de till afsändning in lemnade penningar, i brefvet innesluta poststyrelsen anvishing å-det postkontor; dit brefvetär ställdt: 3:0d Att poststyrelsen likaledes? måtte bemyndiga att för de ställen, och för så vidt sådant kan sk utan äfventyr för postverket, träffa aftäl med enskilt bolags eller körporationers penningeverk, eller enski! handelshus och personer, att emot afgift, ej öfversti gande hvad postverket erhäller i assurans-afgift, a dem erhålla eller å dem få utställa vid uppvisande betalbara invisningar, attremitteras i stället för pen ningar. 4:0 Att, om utät olägenhet så skö kan, invisnin går från eller ä landtränterieFoch tullkamrär jemvä måtte i enahanda ändamål få begägnas. 5:0 Att om afsåndare åtnöjes med invisning å sta tens erk, utan rättighet att erhålla betalning derfö å annan tid än den för embetsgöromålen i allmänhe bestämda och i den ordning som för lyftning af me del der är stadgad för andra utbetalningar, assurans afgiften mä nedsättas till ?, eller 2 sk. pr fulla 100 rdr 6:0 Att för remisser statens verk emellan invisnin gär måtte företrädesvis begagnas; och 7:0 Att poststyrelsen kunde få, för anskäffande a modeller till tjenliga poståkdön, använda ett belop, af 20090 rdr, att tagas af assuransmedlen, eller a den ränta, som upplupit å den del af samma medel som varit och är emot hypoteks-förenings-obligatione: atlånt. od, t Assuransafgiften som nu är 1 sk. för 10( rår skulle således femdubblas. Att denna förhöjning skulle motverka penningeförsändningarne med posten är ganska sannolikt. Er annan fråga är deremot om postverket skulle äfven för större summor, kunna gå i författning om utställande af invisningar emo uppbärande af de kontanta beloppen från penningeafsändarne. Postvexlar, som brukas j -:andra länder, lyda endast å mindre belopp. Det är bankinstitutionerna och icke postinrättningarne som skolå göra obehöfliga Törsändningarne af de större penningebeloppen och :så länge dessa institutioner i detta fall. så väl som flera andra ej motsvara sitt ändamål, kan det medföra ganska stora olägenheter och ikanske anses omöjligt att för de större: penniogeförsändningarne direkte eller indirekte stänga posten: 7 Månne Linansministern, till, hvars departement -ej-mirdre bankväsendet än postorganisationen: hörer, skall inse detta? Hittills har :man icke förmärkt, att han; hyser ringaste intresse för batikväsendets förbättrande, ehuru frågan derom bör till.en af dem som med skäl kunnå kallas brinnande. 3 I det långa memorial; som: generalpoststyrelsen i förevarande ämne afgifvit, upplyses, bland annat; att beloppet af de penningar som under ett år, 1852, blifvit under öppen rekommendation befordrade genom posten uppgår till omkring 146;590,:00rdr bko;hvarat 14,643,:00 rdr i fribref eller för statens och embhbetsverkens räkning. . Summan af de penningar som gått under sluten rekommendation har väl Äfven utgjort några millioner: Då ersät vingsskyldigheten för dessa enorma. summor, i fall de förkommay hvilar på staten, måste man medgifva att den haren ganska tung börda pa sig. Att den äfven i verkligheten kan blifva sännbar, har erfarenheten visat. Det är således bög tid att: påtänka åtgärder mut äfventyret af denna börda; men vi hoppas att det icke sker genom inskränkningar i lättheten för den allmän va rörelsen. Om man uppställer hinder för den närvarånde penvingecirkulationen genom posteny böra Jlättnaler på annat sätt beredas åt samma cirkulaion. Dess hindrande eller hämmande i nåson mån är nemligen skadligare och. vådliare än sjeltva poströfrarne.