afgiften, denna afgift mätte bestämmas till 5 sk. fö
hvarje fulla: 100 rår. 4 05 TA v
2:0 Att msk må tillåtas och vara berätti
gdd att vid de postkontor, der sädant utån äfventy
för postverket och olägenhet för brefafsändare ka
ske, i stället för afsändande af de till afsändning in
lemnade penningar, i brefvet innesluta poststyrelsen
anvishing å-det postkontor; dit brefvet- är ställdt:
3:0d Att poststyrelsen likaledes? måtte bemyndiga
att för de ställen, och för så vidt sådant kan sk
utan äfventyr för postverket, träffa aftäl med enskilt
bolags eller körporationers penningeverk, eller enski!
handelshus och personer, att emot afgift, ej öfversti
gande hvad postverket erhäller i assurans-afgift, a
dem erhålla eller å dem få utställa vid uppvisande
betalbara invisningar, attremitteras i stället för pen
ningar.
4:0 Att, om utät olägenhet så skö kan, invisnin
går från eller ä landtränterieFoch tullkamrär jemvä
måtte i enahanda ändamål få begägnas.
5:0 Att om afsåndare åtnöjes med invisning å sta
tens erk, utan rättighet att erhålla betalning derfö
å annan tid än den för embetsgöromålen i allmänhe
bestämda och i den ordning som för lyftning af me
del der är stadgad för andra utbetalningar, assurans
afgiften mä nedsättas till ?, eller 2 sk. pr fulla 100 rdr
6:0 Att för remisser statens verk emellan invisnin
gär måtte företrädesvis begagnas; och
7:0 Att poststyrelsen kunde få, för anskäffande a
modeller till tjenliga poståkdön, använda ett belop,
af 20090 rdr, att tagas af assuransmedlen, eller a
den ränta, som upplupit å den del af samma medel
som varit och är emot hypoteks-förenings-obligatione:
atlånt. od, t
Assuransafgiften som nu är 1 sk. för 10(
rår skulle således femdubblas. Att denna för-
höjning skulle motverka penningeförsändnin-
garne med posten är ganska sannolikt. Er
annan fråga är deremot om postverket skulle
äfven för större summor, kunna gå i för-
fattning om utställande af invisningar emo
uppbärande af de kontanta beloppen från pen-
ningeafsändarne. Postvexlar, som brukas j
-:andra länder, lyda endast å mindre belopp.
Det är bankinstitutionerna och icke postinrätt-
ningarne som skolå göra obehöfliga Törsänd-
ningarne af de större penningebeloppen och
:så länge dessa institutioner i detta fall. så väl
som flera andra ej motsvara sitt ändamål,
kan det medföra ganska stora olägenheter och
ikanske anses omöjligt att för de större: pen-
niogeförsändningarne direkte eller indirekte
stänga posten: 7
Månne Linansministern, till, hvars departe-
ment -ej-mirdre bankväsendet än postorgani-
sationen: hörer, skall inse detta? Hittills har
:man icke förmärkt, att han; hyser ringaste in-
tresse för batikväsendets förbättrande, ehuru
frågan derom bör till.en af dem som med
skäl kunnå kallas brinnande. 3
I det långa memorial; som: generalpoststy-
relsen i förevarande ämne afgifvit, upplyses,
bland annat; att beloppet af de penningar som
under ett år, 1852, blifvit under öppen re-
kommendation befordrade genom posten upp-
går till omkring 146;590,:00- rdr bko;hvarat
14,643,:00 rdr i fribref eller för statens och
embhbetsverkens räkning. . Summan af de pen-
ningar som gått under sluten rekommendation
har väl Äfven utgjort några millioner:
Då ersät vingsskyldigheten för dessa enorma.
summor, i fall de förkommay hvilar på sta-
ten, måste man medgifva att den haren gan-
ska tung börda pa sig. Att den äfven i verk-
ligheten kan blifva sännbar, har erfarenheten
visat. Det är således bög tid att: påtänka åt-
gärder mut äfventyret af denna börda; men vi
hoppas att det icke sker genom inskränknin-
gar i lättheten för den allmän va rörelsen. Om
man uppställer hinder för den närvarånde pen-
vingecirkulationen genom posteny böra Jlättna-
ler på annat sätt beredas åt samma cirkula-
ion. Dess hindrande eller hämmande i nå-
son mån är nemligen skadligare och. vådli-
are än sjeltva poströfrarne.