Emellertid har händelsernas utveckling skingrat dessa illusioner, som underhöllos af det ryssvänliga junkerpartiet. Österrike, som med största nöje mottog de garantier och den förlängning af Olmiitzertraktaten, som man ville gifva det, visade deremot tvekan och dröjsmål i fråga om den stränga neutralitet och .de andra saker, hvilka Preussen önskat som ersättning för sin beredvillighet. Under dessa omständigheter förnyade vestmakterna sin begäran att ånyo få erkända af de tyska stormakterna de rättsgrundsatser, som äro uttalade i Wienerprotokollerna. Man var ännu alltjemnt böjd i London och Paris att medgifva vissa reservationer till förmån för Preussens särskilda ställning. Man bör veta, att Preussen, efter att ha förkastat den 4 Mars förslaget till en konvention med England och Frankrike, hade påföljande dag skickat en depesch till grefve v. Arnim, preussisk ambassadör i Wien... Innehållet af denna depesch upprepades sedermera i ett cirkulär till Preussens agenter vid de tyska hofven. Tidningarne ha för en eller par dagar sedan meddelat ett och annat om innehållet af denna akt, som ännu spelar en vigtig roll i förhandlingarne. Menjag är i tillfälle att ordagrannt kunna meddela er de vigtigaste delarne af depeschen af d. 5 Mars. Regeringen erinrar i denna depesch först derom, att Preussen alltid satt högsta pris på gg af den europeiska freden och på enigheten med de fyra hof som hade uppställt såsom målet för sina ansträngningar fredens återupprättande på rättvisans och den europeiska jemnvigtens varaktiga grunder,. Oaktadt sin särskilda ställning hade Preussen medverkat till Wienerprotokollerna. Det har också tillika med Österrike förkasta Rysslands anbud. om allians eller neutralitet. Depeschen fortfar derefter på följande sätt: Jag har anfört dessa. fakta, för att angifra de äsigter som vi allt hittills omfattat och som varit bestimmande vid vär pröfning af iden att under sakernas närvarande ställning underteckna en allians mellan fyra makter, och specielt en sädan, till -hvilken Österrike nu meddelat ett förslag. Hvad det materiella innehållet af denna konvention angår, sä bör man erkänna att det i principen icke öfverskrider hvad som är betecknadt i protokollerna säsom mälet för makternas förenade ansträngningar och grundvalen för. deras förening. Men det är just derföre som vi mäst draga i betänkande huruvida den högtidliga formeniaf en konvention vore tjenlig i ett ögonblick, dä den praktiska betydelsen af stipulationerna är färdig att sträcka sig icke blott till de principer, rörande öfverensstämmelsen, som äro tillräckligt konstaterade genom protokollerna, utan äfven till de exekutionsåtgärder, som naturligtvis mäste bli olika icke blott i sina detaljer, utan äfven till sin allmänna ka rakter.-s Det är utom alltstvifvel att liksom Frank rike oelr England ha bekräftat sin förbindelse, genom en särskild öfverenskommelse: om militärisk samverkan, och liksom Österr:ke ä sin sida-mäst rädfräga sina gränsintressen, för att bestämma sig till en under vissa -inträffande omständigheter materiell samverkan, så är Preussen i, en ställning som älägger det andra förbindelser Och att göra afseende på ätskilligaandra förhällandents Det skulle häraf bli eb följd att.för att undvika hvarje felaktig tydning och för att undvika till och med hvarje moralisk pätryck ning, formliga och fullt utvecklade reservationer i detta hänseende mäste infogas i konventionen eller bifogas: densamma i form af speciela dokumenter Men skulle icke då den moraliska effekt, som man afsett med en dylik högtidlig konvention, snarare bli försvagad genom dessa nödvändiga bihang, som på sätt och vis skulle synas rubba öfverensstämmelsen ; principer, genom olikheten i ställning och skillnaden exekutionsmedel? Och den mera anspräkslösa, : en icke mindre kraftiga formen af ett protokoll, skulle den icke fortfara att under närvarande förhällanden vara mest öfverensstämmande med sakernas ställning? Ni inser här lätt Preussens fiffiga maner att söka komma ifrån förslaget om en konvention, derföre att den icke kan ha nog stark moralisk effekt! Det vill ju nästan se ut som skulle Preussen begära en långt mera energisk konvention till fördel för vestmakterna. Hvad som olyckligtvis kullkastar denna teori är den omständigheten att det just är genom Preussens förbehåll och reservation som konventionen skulle bli så moraliskt svag. Preussen ger sig utseende af att säga: Jag vill göra några förbehåll! Man medge: detta, i det man ger sitt bifall till att konventionen afslutas med några förbebåll från Preussenis sida (ty att sjömakterna hade medgifvit detta är ett faktum). Men Preussen säger då: Nej! konventionen med förbehåll är öfverflödig, derföre att vi ha Wienerprotokollen. För öfrigt utvecklas detta närmare i slutet af depeschen, der man finner: följande yttranden: Hvarföreskulle denna nya konferens -behöfva skiljas genom en konvention från den som förut egt run. i Wien? Hvarföre skulle icke. den sedhare kunn: fortsätta sin verksamhet på grund och under former af protokoller? Hvarföre skulle: den icke, på sätt och vis följande händelserna; kunna sysselsätta sig med de frågor; som i första rummet framstå, utrymmande af ottomanniska rikets omräde, och de verksammastc medel för att erhälla erforderliga förändringar i traktaten af den 13 Juli 1841, om det lagliga förbättrandet af de kristna Rajahs öde, och slutligen definitiv: arrangementer för afslutande af en rättvis och varak tig fred? Hvarföre skulle man icke tilläta, att en a! de fyra makterna intoge en sådan ställning, som er dag kunde bli af mycken vigt, för att ästadkommö ett närmande mellan de olika intressena och sälunds lätta fredsverket? — — — — Sälunda skall konungen, å ena sidan fullt uppfattande den europeisks karakteren af de intressen, som här bekämpa hvar andra, och de pligter som för H. M. härflyta ur han: ställning såsom suverän för en stormakt, men å an dra sidan fästande afseende på de icke mindre heliga förbindelser som hans lands ställning och speciella intressen ålägga honom, fortfara att dela sina allierades ansträngningar för att rädda den borgerligs ordningen och den europeiska jemnvigten för de an grepp af hvilka den kan bli hotad. I närvarande ögonblick är ställningen följande: Den stränga neutraliteten har blifvit förkastad af Österrike. Man har återvänd: till idben om en convention å quatre,, men me RR Or