göra Preussen dylika anbud; han skulle för-
klara, att Preussen aldrig låter köpa sig. Men
vi erfara — tillägger bladet — att generalen
icke be:höft ge denna förklaring synnerligt ef-
tertryclk, ty om äfven dylika tankar kunnat
uppdyksa hos vissa personer, så har det en-
gelska kabinettet bestämdt tillbakavisat dem,
och föjrsäkrat att det icke tänkte på att för-
närma Preussen med dylika framställningar.
I em korrespondens från Berlin af den 23
heter (det bland annat: Det ryska partiet
håller Ihär allt i schack; man har laggt beslag
på det: sednaste häftet af ,Grenzboten; man
utestämger vensterns i andra kammaren i Leip-
zig uttkommande Avtograph. Corresp.,, eme-
dan den innehåller åtskilliga meddelanden om
sändningarne till Paris och London, uppgifter
om förbindelserna med S:t Petersburg o. s. v.,
kortligen, här kännes en stark påtryckning
och Kreuzzeitungs,-partiets riddare förkara
öppet, att Preussen blott kan gå hand 1 hand
med Iyssland.,
En annan korrespondent berssar, att om an-
dra kammaren icke voterar ten begärda sum-
man, ärnar regeringen yplösa kamrarse och
måhända åter ställa 0narkien på den gamla
foten. .
fen ÖSTERRIKE.
oo ar PLloyds redaktör, hr Warrens, ut-
given skrift öfver den orientaliska frågan he-
ter dett:
Tysikland är måhända nog starkt för att med fram-
gång kunna motsätta sig alla de stammar, som nu
äro föreenade under den ryska spiran. Men om nya
millioneer i europeiska Turkiet skola öka Rysslands
makt, (om denna makt — hvilket blir föliden af Kon
stantinopels eröfring — får Kaukasus lugnt och underka-
star sig; alla kustländerna vid Svarta hafvet, så skall
Polens öde flytta sig åt vester och allt mera åt ve-
ster. Om Österrike gränsar till Ryssland i söder lik-:
som i morr och öster, om Italien, som mycket lättare
kan beherrskas af en stormakt på andra sidan Adri-
atiska hafvet än på andra sidan Alperna, kommer
under ryskt inflytande, om de ryska flottorna bli lika
mäktig. i Medelhafvet som i Östersjön, om denna
makt jå en gäng skall befalla öfver Byzanz, Jeru
salem )ch Rom, så finnes det i Europa blott en stor
makt. Detta känner Europa, och derför skynda härar
och flottor att strida, för att skydda Konstantinopel
mot ryssarne; man fäktar icke för turkarne, såsom
fremlimgar och otrogna, utan för sin egen sak, för sin
egen härd.
vEn förening af mellersta Europa för att understö-
dja Ry:ssland är en omöjlighet. Den del som skulle
sluta sisg till denna makt, skulle ögonblickligen bringa
vigten :af alla de nationella sympatierna öfver åt den
andra ssidan, som då företrädesvis skulle få Tysklands
öde i ssina händer.
Vi lhöra nu strömmen af vår tids största politiska
händelse brusa fram, och känna ej noga det ögonblick
då den. äfven-skall gripa oss. Men i hvilken riktning
den måste drifva oss så snart vi äro deri, derom är
intet tvifvelsmål. Många tro, att vi kunna bli stående
på stranden såsom sysslolösa äskådare. Denna tanke
är orikig. Europa sjelf har under tidernas lopp sam-
mansnält till en slags enhet. Rubbningar i detnor-
mala tllståndet hos åtskilliga delar framkalla lidan-
den äfren hos de andra. En lång neutralitet under
ett långt krig förstör de europeiska staternas krafter
mera än en kort strid. Inom några månader skall
hela verldsdelen få ett våldsamt drifvande behof ef-
ter ett afgörande. Slag på slag skola då besluten
komma, och de handlingar som vi med glädje skola
helsa såsom räddande.r