STOCKIOLR, den I April Åter har en liberal reform i Englands lagar öppnat ett nytt fält till verksamhet för andra folk och deribland äfven för oss. Gårdagens post medförde nemligen underrättelse att drottning Viictoria sanktionerat den af engelska parlamemtet antagna billen om kustfartens öppnandle för alla vänskapliga makter. Den 7 Februari mottogo vi första undrrättelsen om att drottning Victoria, i trontalet vid parlamentets öppnande den 31 Januari, omnämnt att ett förslag i berörde angelägenhet skulle framläggas för parlamentet, och inom 8 veckor derefter få vi veta, att denna vigtiga fråga blifvit af parlamentet afgjord samt den nya författningen af engelska regeringen sanktionerad. Om man härmed jemför den odrägliga långsamheten i förhandlingarne hos vår representation och styrelse, faller genast i ögonen huru mycket Sverge lider af sitt föråldrade och tröga statsmachineri. Efter engelska navigationslagarnes upphäfvande 1850 har tillvexten i vår sjöfart på storbritanniska och irländska hamnar varit ganska betydlig. Lästetalet af svenska fartyg, som ankommo till dessa hamnar, hvilket 1849 var 27,10, uppgick 1850 till 35,890, 1851 till 48,387 och 1552, det sista år för hvilket vi ännu ha någon uppgift, till 52,523. Detta är ju nära en fördubbling på 3 år. Huru stor bör icke denna tillvext hädanefter blifva, då vår handelsflotta äfven får konkurrera i farten mellan de särskilda britiska och irländska himnarne? Det är isynnerhet för sjöfolket på vår vestra kust, från Sundet till norska gränien, som denna förändring kan anses komma at medföra högst väsendtliga fördelar. På Norges sjöfart kommer denna förändring sannolikt att utöfva ett ännp märkligare inflytande, emedan norrmännen äro närmare de britiska farvattnen än vi och dessutom mera företagsamma; och då man nu vet huru stor del som norska handelsflottan tager i sjöfarten på de svenska hamnarne, synnerligast för trävaruexporten, kan häraf uppstå en ny anledning för svenska redare att anstränga alla sina krafter för att begagna konjunkturerna, äfvensom för styrelsen att vidtaga alla möjliga åtgärder som uriderlätta utvecklingen af vår handelsflotta. Den är och kan i framtiden än mera blifva en af våra bästa förvärfskällor, och förökandet af handelsflottan samt i sammanhang dermed af antalet af sjömän är äfveh önskvärdt med hänseende till den styrka, som en rik tillgång på öfvadt sjöfolk gifver åt vårt sjöförsvar. År 1830 innehöll hela vår handelsflotta ej mera än 72,074 läster, hvaribland landtmän tillhöriga fartyg 14,239; 1840 hade dessa siffror stigit till 37,779 och 19,565; 1850 till 112,983 och 31,188; samt 1852 till 116,291 och 32,252. Tillökningen har således varit betydligast på de landtmän tillhöriga fartyg, hvaribland Götheborgs och Bohus län 1852 deltog för 8,965 läster, efter att dock 1849 hafva haft 9,251 läster. Sannolikt skall tillvexten i landtmannaseglationen, efter den större frihet som författningarne ändtligen på sednare tiden deråt lemnat, hädanefter i förökad skala fortgå samt företrädesvis Bohuslinska skärgården och hela vestra kusten komma att förete ett lif och en verksamhet i sjöfart, hvartill naturen ämnat denna kust och dess invånare. Men utom det att de storartade reformer, som de britiska statsmännen med en lugn och orubblig konseqvens, hvilken icke ens hejdas al den utbrytande krigslågan, utfört inom sjöfirtens och handelns områden, skänker ökadt )if, förtjenst och ekonomiska framsteg äfven ät fremmande fdk, hvaribland vårt eget intiger en framstiende plats genom den stora trävaruexporten ach den förökade sjöfarten 1. m., föranleda alla dessa reformer till en moralisk lyftning hos de folk, hvilka ingå i den stora britiska konkurrensen. Allaha der så mycket att lära, och då England dela med sig af sina :rikedomar, utdelar det äfver sina lärdomar i sann humanitet, upplyst med: borgerlig anda och en glödande patriotism. hvarpå det just na lemnar det skönaste efterdöme. Exporten och importen af dessa moruiska artiklar äro nog lika inflytelserika som af de andra, fastin de icke kunna mätas, vägas och kontant ippskattas. Äfven ser man här den mest Isande bekräftelse på der gamla sanningen. att den som delar med sit at andra, har största välsignelsen för eger rikning. De som sjelfva vilja hafva allt, d som stänga och spärra sina gränser, de son utestänga de fremmande varorna och inne stänga det inländska guldet, de blifva fattiga De som dela med sig af varor och guld ö hela jorden, bli deremot jordens rikaste oc mäktigaste folk. PA mA me Am — H. M. Komngen samt D. K. H. Kron prinsen och Prins August bivistade i går afto vetenskapsakadeniens årsammankomst på stor börssalen.