som de goda börgårne på 1600-talet gjorde med mål
den. Pet ena skälet med det andra hade bestäm
honom att bifalla utsk:s betänkande; men som han a
diskussionen trodde sig kunna sluta att bifallej torde
blifva ståndets beslut, så var han villig att öfvergi
på deras sida som yrkat återremiss, dä emellertic
nya upplysningar hinna ingå, till stadga kanske fö!
ett bifall, kanske för afslag. (Forts.)
Bendestånde..
Plenum d. 1 Febr. e. m.
Serskilda utskottets betänkande n:o 3 öfver väckta
motioner om inställande af bränvinsbränningen under
April månad föranledde en debatt, som räekte i mer
än fem timmar och i hvilken omkring 40 talare upp-
trädde. Ingen öfverläggning i bondeståndet under
denna riksdag har företett den värma och liflighet,
som den ifrågavarande.
Utgången blef återremiss på betänkandet, med upp-
drag ät utskottet att närmare behandla och yttra sig
öfver hr Dalmans hos ridderskapet och adeln väckta
motion om ätgärder emot ett befaradt kringgående af
I kongl. kungörelsen d. 13 Juli 1833.
: Denna utgäng, som vanns genom votering emellan
bifall såsom ja proposition och återremiss såsom nej-
5 proposition, vid hvilken votering 42 röstade för bi-
Il fall och 59 för återremiss, föregieks af en votering
-Jom kontraproposition, hvartill man hade att välja
- emellan afslag eller äterremiss, och dervid återremis-
; sen antogs såsom kontraproposition med 62 emot 35,
- som voro för afslag.
Emot -ständets beslut att återremittera frågan an-
mäldes reservation af en mängd af talare, som yttrat
sig för bifall till utskottets framställning.
Öfverläggningen började med uppläsandet af ett
skriftligt anförande af Olof Pehrsson från Blekinge,
: hvari denne yttrade sig för afslag.
) Derefter uppträdde Anders Andersson i Walia och
I påminde, att han redan då motionen första gången
passerade ståndet hade yttrat sig emot densamma,
emedan han ansäg orättvist att nu beröfva dem, som
Å i förlitande på kungsord och den kongl. kungörelsen
jden i3 Juli 1853 låtit bli att bränna på hösten, rät
jtigheten att bränna på våren. I öfverensstämmelse
I med sina förut yttrade äsigter talade han äfven nu
I för afslag.
Vice talmannen Svartling yttrade sig äfven för af-
slag, hufvudsakligen af två skäl: det ena, att de som
brännt på hösten varit fabriksbrännare, då deremot
de som ämnat bränna på vären synnerligen varit
bönder och husbehofsbrännare, hvilka päräknat brän-
ningen säsom ett medel för kreaturens utfordring,
till följd hvaraf ett bränningsförbud för April mänad
skulle tillskynda de stora bränneripatronerna en orätt-
mätig vinst, på samma gång som det satte husbehofs-
brännarne i förlägenhet och trångmäl - det andra,
att en anhållan hos kongl. majestät om bränningsför-
bud för April månad, under hvilken han utlofvat rät-
tighet att bränaa, skulle försätta kongl. majestät på
en hal is och tvinga honom in i det obehagliga
dilemmat att antingen tvärt emot ständernas önskan
tillåta den förderfiga brävinsbränningen, eller ock
bryta sitt en gång gifna ord. Flere instämde med
viee talmannen.
Derefter kom det första yttrandet för bifall. Det
var Olof Pehrssom från Westerbotten, som i ett skrift-
ligt anförande erinrade att nöden i landet fordrar att
den fattiges födoämnen icke vräkas i bränvinspannan,
hvarföre han ville bifall till utskettets framställning
em bränningsförbud.
Kom så åter trenne anföranden för afslag, så att
man hade skäl förmoda att den öfvervägande majo-
riteten inom ståndet skulle vara emot inskränkningen
i bränningsrätten.
Först Lindby från Gottland, som, sedan han erin-
rat att allmogen skulle af ett bränningsförbud erfara
en lika allmän som kännbar rubbning i sin ekonomi,
hvilken för mången skulle leda till obestånd, yttrade
den åsigten att en begäran om bränningsförbud från
ständernas sida, att den andra statsmakten skall bryta
sina högtidligt afgifna löften och försäkringar, skulle
väcka en ogillande känsla hos massan af folket. Tu-
sentals medborgare, hvilka byggt sina beräkningar
och inrättat sina hushåll i förtröstan på helgden af
Kongl. Maj:ts beslut, skulle genom ett bränningsför-
bud träffas af oberäkneliga förluster, oeh om stän-
derna, för att tillfredsställa en svindlande opinion,
anhölle att Kongl. Maj:t skulle bryta sina löften och
försäkringar, så skulle de derigenom gifva regerin-
gen en vink att beträda en bana, som kunde leda
till hotande förvecklingar. En för all rörelse och
industri skadlig osäkerhet skulle deraf alstras, eme-
dan ingen kunde vara viss om och huru länge den
eller de författningar, hvarpåä såväl industriidkaren
och jordbrukaren som köpmannen bygga sina beräk-
ningar, fortfara att tillämpas, innan - det ena häm-
mande förbudet korsar det andra.
Hvad nu beträffar frågan om behöfligheten af det
bränniggsförbud under April månad som med en dy-
lik skrifvelse afses, så kommer man, vid bedöman-
det deraf, in på för allmogen rätt ömtåliga förhål-
landen. Hvilka skulle mest lida af det ifrågasatta
förbudet, om icke allmogen eller egarne af husbe-
hofspannor, hvilka icke begagnade sig af den i den
kongl. författningen af den 13 Juli sistl. år medgifna
rätt att få bränna under December månad, just un-
der beräkning att, enligt samma författnings ordaly-
delse, i stället få bränna under April månad, för att
med dranken kunna framföda sina kreatur under
denna tid, då, efter alla anledningar, fo-erbristen
blir som mest tryckande i alla delar af riket. Hvarje
förnuftig landthushällare har icke brännt i December
för att få bränna i April; men han, som drifver sin
bränning endast för sin boskaps framdragande, skulle
beröfvas sin rätt, hvaremot de som idka brännin;
icke i förening med jordbruk, utan såsom en fabriks-
handtering, och hvilka alla brännt under December,
skulle på de förres bekostnad orättvist gynnas. Den
som under beräkning af dranktillgång från April må
nads ingång vinterfödt sina kreatur, skulle se sig
försatta i den svåra ställning att nödgas nedslagta en
del af dem, och hvem ersätter honom för denna för-
lust? Ingen. Ej nog härmed. Under samma be-
räkning har han ej sålt sin potatis då han kunde få
varan betald; nu är detta omöjligt för de flesta, och
hvilken ersätter denna förlust? Ingen.
Utskottets yttrade farhågor att, derest bränvins-
bränningen ej inställes under April månad, en allmän
hungersnöd botar oss, förtiena en vederläggning. Till
en början misstager sig utskottet fullkomligt, om det
tror att allmogen bränner af sin strida säd. Ingen af
allmogen har råd att så misshushålla. Såväl i min
hembygd som annorstäles är det utan exempel att
allmogen bränner på annat än afskräde af sin span-
mål och potatis. Ängbrännerierna deremot bränna
visserligen af strid säd; men då, enligt utskottes för-
säkran, spanmålsbrist är rådande öfverallt i Europa,
så är det ju klart att den spanmål, som ej Kan an-
vändas till bränning, skall experteras. Bristen här-
städes blef ju under sådane förhållanden lika stor,
priserna lika uppjagade, oeh den fattiga befolkxnin-
gens ställning lika svår och behjertansvärd. Och icke
kan det väl vara utskottets mening, att sedan stän-
derna ingått på dess förslag att i skrifvelse till Kgl.
Maj:t anhälla om bränningsförbäd, föreslå ständerne
att derefter anhålla om utfärdandet jemväl af export-
förbud å spanmäl? Utan detta vore ju likvälingen-
ting vunnit.