svårare. En talare har yttrat att motionen vore obe
tänkt. Det ville dock synas som om motionären bord
vara befriad från en sådan beskyllning genom de skö
som utskottet andragit, ty ett förslag till hvars stö
sådana grunder kunna framtes torde åtminstone e
kunna kallas obetänki. Man har äfven sagt, att et
mäktigt intresse dikterat utskottets förslag. Talare:
medgaf att så var, det var det mäktiga fosterlanis
intresset, i strid r ot bränvinsspekulanternas ; mel
dessa Hafra både i grundlagen och i första punkter
af bränvinsförordningen en tillräcklig varning att e
sätta alltför stort förtroende till sin handterings orubb.
lighet, en handtering hvilken man, i anseende til
dess moraliska och statsekonomiska skadlighet, e
borde hysa så stora betänkligheter vid att nägot in
skränka. — Det har talats om kreaturens tfodring
eller det s. k. drankintresset, som äfven haft sina för-
fäktare i detta ständ. Vetenskapsmän hafva emel
lertid i utskottet upplyst, att de till ufodring tjenlig:
produkterna genom förvandlingen till drank förlora
två tredjedeiar af sin närande kraft. Hvad slutliger
yttrats om utskottsledamöternas motiver, ansäg tala-
ren ej ens anständigt att upptaga. Han yrkade bi
fall eller åtminstone återremiss, då emellertid nya
upplysningar kunna hinna ingå.
Hr Asker ville, innan han gick till en granskning
af betänkandet, tillkännagifva, att han visserligen till
sitt fulla virde uppskattade alla de enskilda medde-
landen som framdrogos för att verka på ständets be-
slut, men han hade gjort sig till regel att ej låta
sådana på sig inverka, emedan de kunna vara dikte-
rade af enskilda intressen. Talaren öfvergick derpå
till skärskådande af betänkandet och anmärkte till en
början, i afseende på den anledning till fruktan som
utskottet ansett vara förhanden i afseende på span-
målstillgångarne, att fruktan för faran ej är faran
sjelf. Äfven yttrar utskottet, att spanmålspriserna
blifvit uppjagade, till en höjd som hotar att göra
brödfödan svär att åtkomma för den fattigare klas-
sen. Men talaren trodde att äfven under lyckligare
förhållanden brödfödan är svär att ätkomma för den
fattigare klassen och att äfven en stterligare inskränk-
ning i bränvinsbränningen ej härutinnan skulle ästad-
komma nägon förändring. Hvad beträffar de ansök-
ningar om undsättning som från åtskilliga konungens
befallningshafvande tidigare än vanligt ingätt, har
man glömt att tidig bjelp är dubbel hjelp och att
derföre understödet blifvit begärdt i tid. 1 afseende
på det befarade kriget och den deduktion om bristen
på spanmål i utlandet hvilken utskottet lemnat,
trodde han dock att platser finnas der bristen
ej är så stor och aft kriget ej skall slå så ha-
stigt ned på vära kuster att ej spanmålsfrågan
hinner dessförinnan ordnas. Utskottet har andra-
git, att ingenting så rubbar förhållandet till ut-
landet som ett förbud mot utförsel af spanmål. Men
förefinnas verkligen så förtviflade omständigheter som
utskottet uppgifvit, så vore det en kontradiktion att
icke yrka både expert- och bränvinsbränningsförbud.
Utskottet menar att man genom utförseln kan öka
bankens silfverförråd. Det föreföll tal. besynnerligt
att man skulle vilja genom utförsel föröka silfverför-
rådet medan landets befolkning anses vara hotad af
hunger; viljande han påpeka denna omständighet en-
dast för att visa huru utskottet gemom sitt nit kom-
mit till motsägelser. Utskettet har vidare yttrat, att
om ett utförselsförbud tillgrepes, man dock ej hade
förebyggt att de derigenom qvarblifrande lifsmedlen
förvandlas till en rusgifvande, icke närande dryck.
Detta utgör doek ett antagande att hvarje korn som
qvarstannade i landet skulle förvandlas till bränvin,
och innebär ett förnekande af den gamla svenska
sparsamhetsandan. Att, såsom man sagt, bränvins-
bränningen alltid är en osäker handtering, detta ha
dess idkare tillräckligt erfarit genom kungörelsen af
den 13 Juli. Utskottets förutsättning, att säd och
potäter möjligen kunna till öfverflöd förefinnas vid
April månads slut, visar slutligen ett misstroende till
den sats utskottet sjelft drifvit. På det att ett afslag
å motionen ej måtte på något sätt inverka på de re-
geringens möjliga beslut i ämnet, utan frågan lemnas
in statu quo, föreslog tal. derefter den utväg, att
motionen mätte affärdas med det vanliga uttrycket,
att den ej till någon rikets ständers åtgärd föranle-
der. Varande tal. öfvertygad, att om man jemförde
det faktiska i reservationerna med de sökta skäl ut-
skottet andragit, kan man ej vara tveksam i valet
dem emellan. Han instämde således i deras åsigt
som yrkat återremiss för behandling af hr Dalmans
motion.
Hr Stolpe fann att frågan kunde betraktas och äf-
ven blifvit betraktad från flera sidor och äfven från
den moraliska. Han trodde dock att tåndet borde
lemna denna åsido. Uti ingen fräga differera nem-
igen meningarne så mycket som i afseende på det
jvantum bränvin som, från moralisk synpunkt betrak-
sadt, bör få tillverkas. Efter den absoluta nykter-
hetens äsigt krymper detta qvantum tillsammans till
lott de medicinska behofven; hvaremot det i brän-
vinsspekulanternas sväller till ett haf hvarpaå stormak-
ernas fiottor nästa sommar kunna ha nog utrymme
utt lefverera batalj. Den enda moraliska konsidera-
Lion som bör få göra sig gällande är den, att det
ir mera syndigt att rycka brödet ur munnen på den
nungrande än att rycka bränvinsglaset frän munnen
på den törstande. — Man har ifrågasatt regeringens
rätt att rubba en förordning som blifvit en gäng ut-
färdad, och man har talat om helgden af kungsord.
För sin del kände talaren ingen annan rätt än den
af rikets ständer stiftade lagen, sanktionerad genom
konungens underskrift. Och den i värt land gällan-
de lag medgifver att bränvinsbränningen fär efter
sig företeende omständigheter inskränkas. Dessa
omständigheter, voro den 13 Juni sådana, att en in-
skränkning till 2 månader var nödig. Det är alltför
möjligt och bör ej kunna förnekas att emellertid sä-
dana omständigheter kunna inträda som för-
anleda regering och folk att öfverenskomma om
en ytterligare inskränkning, vid hvilken tal. säle-
les icke fann någon betänklighet. Och om nu
omständigheterna äro sädana, trodde han repre-
sentationen göra orätt om den fördöljer sin äsigt och
jfverlemnar allt åt regeringen. Representationen har
icke blott rätt utan äfven pligt att efter sig förete-
ende omständigheter begära bränvinsförbud eller un-
danbedja sig sådant. I afseende slutligen på den stats-
ekonomiska sidan af saken, hvilken är den rätta och
den vigtigaste, så erkände talaren att han derutiu-
nan varit ytterst tveksam och han hade till och
med trott att ständerna borde undanbedja sig ett
förbud. Men den omständigheten, och blott den, att
begäran om undsättning inkommit frän icke mindre
än sju län hade varit tillräcklig att bestämma honom. Ett
annat skäl, som äfven talar för förbudet, är att en
hög beskattning med nästinstundande bränningstermin
år att vänta. Och äfven om beklagligen hoppet
lerpå skulle stranda, utgör deek dem på ständernas
ord hvilande frågan en tillräcklig sporre att till det
yttersta foreera bränvinsbränningem. Under sina fersk-
ingar i riksarkivet hade tal. påträffat ett af kam-
narkollegium på 1600-talet aflåtet bref vid ett till-
älle då mantalspenningar utbyttes mot qvarntull.
Kammarkollegium yttrar sig deri befara att i en viss
ad för det nästföljande året ej någon säd skulle
1varnföras, emedan borgrarne under det sista år som
mantalspeaningarne qvarstodo, låtit fömala en så stor
1vantitet säd, att deras behof för påföljanhe år vore
fylldt. Tal. hade dragit sig till minnes denna om-