Iser. Måtte allt blott gå lyckligt och väl! Sedan stän-
derna nu så hastigt och lustigt kommit tillsammans ser
det ut, som partierna rustade sig till en förbittrad strid
mot hvarandra.
Molin. Alla äro dock ense! om envåldsmaktens för-
derfliglhhet, — och denna punkt är dock den vigtigaste . . .
Iser:. Sant nog, men bror bör besinna att oligarchien icke
är en bit bättre och dit skall vårt regeringssätt, med
den svaga, nyckfulla Ulrika och den äregirige Horn i
spetsen, ofelbart leda... Högadeln skall åter resa huf-
vudet... jag fruktar högre, än någonsin förut.
Molin. (med ett hånlöje) Derför är redan P satt.
Klassifikationen på riddarhuset upphäfves och då är den
faran förebyggd.
Iser (uppspringande förvånad) Hvad säger bror? klassi-
fikatiomen ?
Molin. Ja visst. Adeln skall vara ett stånd, icke tre,
Iser. Hur skall detta gå till... En inrättning, som
sjelfva Carl den elfte lemnade oantastad? ...
Molin På det enklaste sätt i verlden. Jag föreställde
några unga äregiriga adelsmän olämpligheten af att gref-
var oci friherrar skulle, såsom representerande tvenne
klasser hafva tvenne röster, då menige adeln blott egde en.
Beslutade rätten skulle ju alltid stanna hos de tvenne
förstnännda och den tredje klassen blefve ett noll...
derr bor må tro... det tog... För öfrigt skola vihä-
lanefte rösta icke per capita utan ståndsvis i utskotten,
wvarest adeln, enligt gammal vana, tillsätter lika många
edamöer, som de andra stånden gemensamt.
Iser Allt det der är bra. Jag ville bara haft kon-
titutioaen litet förmånligare för drottningen.
Motn. Det skulle jag icke heller ha varit emot, blott
let låtit sig göras... Men betänk, envåldsmakten må-
te ryckas upp med rötterna; eljest kunde vi lätt återfå
en gamla surdegen. Regenter hafva aldrig utmärkt sig
ör modesti.
Iser. Det är väl sannt, men icke adeln heller. Hur
försyiit handtera de icke bönderna? Har icke landt-
marskalken Per Ribbing på böndernas framställning om
jögre makt för drottningen yttrat, att det icke anginge
lem,, -— likasom hans bror Conrad Ribbing i utskottet
örklarat, att bönderna med politiska frågor icke hade nå-
ot att skaffa., 1 konstitutionen är, enligt min tanka,
isproportioner. Adeln har för stor makt.
Molin. Man måste taga lagom, för att få taga en ll
äng till. Den makt, som grundades i Magnus Ladu-
Ag tid, är ej så lätt att bryta.