undan eller buga sig derför. Och om det är sannt
att ett folks lagar i väsendtlig män utmärka den grad
af kultur, till hvilket det hunnit, så är det otvifvel-
aktigt lika sånnt att deesa lagar blifvit uttänkta och
uppfattade af de yppersta och bästa som förstått fol-
kets behof och bedömt hvad som för detsamma varit
nyttigt och rätt, utan en klenmodig fruktan att er-
känna detta i lagen längt innan det sä kallade tän-
kesättet hos den stora allmänheten derom blifvit ense.
Sådant lär oss alla lagstiftningars historia, från och
med Solons och Lycurgi till och med Napoleon den
storesa
LJAf dessa skäl anhåller jag att lagutskottet denna
gång måtte åtminstone upptaga min framställning
till undersöknimg och pröfning, och icke afvisa
den med konstervatismens nog utnötta fras, att
det allmänna tämkesättet skulle ogilla en lagstiftning,
som stödjer sig på rätt, eller att ett civiliseradt folk,
sidant som det svenska, icke skulle vara moget att
emottaga bättre lagar än dem som för 150 år sedan
passade samma folk. Vi erinra oss, M. H., änau
mycket väl den oro, som för icke mer än 8 år sedan
väcktes inom detta hus genom frågan om införandet
af den lika arfs- och giftorätten, och huruledes man
äfven då var tillreds med det hufvudargument, att
det allmänna tinkesättet icke gillade den föreslagna
förändringen, — ja förespädde, isynnerhet från Bonde-
ständet, högljudt missnöje och stora olyckor af den
nya lagen. Sedan emellertid denna lag blifvit af EK.
M. utfärdad, har man, mig veterligen, deröfver icke
försport den ring:aste klagan; tvärtom synas alla vara
nöjda, och troligen skulle man nu misslyckas, till
och med inom ricddarhuset, om man ville söka äter-
iaföra olikheten ii arfs- och giftorätten.
KlBeträffande testamentsfriheten, så synes den böra
blifva ett angenämt surrogat just för dem, som Ön-
ska att mellan sina barn olika fördela sin egendom,
och jag är nästan öfvertygad att, så framt den ko-
nungens minister, som, vid den tid då beslut fattades
angående införande af mera rättsenliga och enkla
arfs- och giftorätts-lagar, förestod justitiedepartemen:.
tet, icke alltför tidigt blifvit bortryckt af döden, Ri
kets Ständer haft att vid näst derpåföljande riksdag
förvänta en kongl. proposition angående en utvidgac
tesiamentsfrihet, hvilken denne minister (hr friherrc
Nordenfalk) ansäg vara af den vigt, att, om jag icke
är alltför illa underrättad, han afstyrkte sanktion
Rikets Ständers förslag till lika arfs- och giftorät
med mindre än att denna förändrirg ställdes i sam-
manhang med en kontrapropositioar om utvidgad te
stamentsfrihet, ehuru K. M. i nåder fann för god
att uppskjuta den sednare frågan, hvilken derefte
synes hafva blifvit alldeles bortglömd.