instämnande, — med tillbörligt undantag a
det högvördiga ståndets majoritet och de få
som ämu hylla dess läror i afseende på sko
lans angelägenheter.
Efter att hafva i mnnet återkallst Riket:
Ständers underd, skrifvelse i skolfrågan vic
1845 års riksdag, Konungens proposition
ämnet år 1847, den af ständerna i förl tande
derpå 1848 beviljade betydliga tillökningen
anslagen för elementarläroverken, de grunde;
och vilkor,, som ständerna dervid uttryckli-
gen fästade, samt slutligen det kongl. cirku
läret den 6 Juli 1849, hvarigenom en börjar
gjordes till verkställighet af stindernas önsk.
ningar och beslut, fistar motionären särskil
uppmärksamhet på uteblifvandet hittills af hvarje
åtgärd för läroverksstyrelsens förändring i der
af Rikets Ständer dock såsom wilkor för ansla-
gets beviljande stadgade riktningen, hvarigenom
elementarläroverken i orterna, i strid med stän-
dernas nening, kommit att fortfarande stå under
biskopar: och konsistorie:s uteslutande ledningn,
samt trer sig just i denna omständighet finna
den förnämsta orsaken, hvarföre lärov:.rkens
förbättring på många ställen icke blifvit så
genomförd, som det otv fvelaktigt varit både
K. M:ts och Rikets Stinders afsigt. Efter att
vidare hafva anfört nägra exempel på den
stora ohkormighet, som för närvarande råder
vid läroverken. samt erinrat om bristerna i
den nu gällande öfvergängsstaten, som för
somliga orters läroverk icke lemnat tillfäll
till den utvidgning, som de på grund a? det
år 1847 ständerna nådigst delgifna förslaget
haft anledning hoppas, under det att dsremot
för vissa, läroverk ett i förhållande tll lärjun-
garnes amtal nog öfverflödigt antal lirare be-
finnes anstäldt, fortfar mot:onären -:
Under dessa omständigheter, och då sålunda c
mentarläroverkens reglering i den af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer gemensamt afsedda riktningen,
längt ifrån att vara fullbordad, fastmera geuom det
ofvannämnda, under en numera afgången ecklesiastik-
ministers embetsförvaltning utfärdade kongl. cirkulä-
ret endast blifvit börjad, har det hos hvar och en,
som på grund af konungens och ständernas gemen-
samma beslut hoppats ett fortsatt framskridande på
den en gång beträdda banan, icke kunnat annat än
väcka allvarliga bekymmer, när man sett en man,
hvilken offentligen såsom riksdagsman förnyade gånger
Jörklarat sig såsom en af de mest afgjorda motstån-
dare emot den reform, som Ständerna yrkat och Ko-
mingen bifallit, icke desto mindre sedermera blifva kal-
lad till Konungens rådgifvare och föredragande för
läroverkens angelägenheter, hvilkas reglering uti den af
Rikets Ständer afsedda riktningen sålunda nu genom en
förunderlig ödets skickelse blifvit beroende af den af-
gGlorde motståndarens slutliga handläggning. Dessa be-
kymmer hifva icke minskats, då man bland annat
erfarit, at! de framställningar, som från ätskilliga
städer blifrit gjorda om utvidgning af deras skolor
och om antagande af det nya förbättrade skolsyste-
met, till en del med anbud af städernas invånare att
sjelfve bekosta alla utgifter för de nya lårarnes aflö-
ning, på den senare tiden blifvit antingen afslagne
eller obesvarade.
På dessa grunder, och då Kongl. Maj:t redan den
9 Juli 1852 anbefallt den nuvarande chefen för eckle-
siastikdepartementet att med biträde af några sak-
kunnige män, dem han sjelf egde att utse, uppgöra
förslag säväl till ny skolordning, som till normalsta-
ter för elementarläroverken, hvarvid enligt K. M:ts
nådiga uppdrag afscende borde fästas, bland annat,
dels på Rikets Ständers vid särskilda tillfällen ytt-
rade önskningar och fattade deslut, dels på flera till
Kongl. Maj:t inkomna, men ännu ej afgjorda und.
ansökningar och framställningar, och dä dessa för-
slag säledes väl numera böra vara färdiga, ehuru
ännu ingenting annat blifvit förspordt om deras inne-
häll och syftning, än osäkra rykten, anser jag mig
hafva fullt tillräckliga skäl till den hemställan :
Att Rikets Ständer måtte genom und. skrifvelse till
KE. M:t ofördröjligen begära,
att K. M:t täcktes anse fastställandet af en ny skol-
ordning samt af normalstater för elementarläroverken i
riket vara så beskaffade mål, som under nuvarande om-
ständigheter, och i synnerhet om nägon afvikelse sät-
tes i fråga från de af.K. M:t den 9 Nov. 1847 nå-
digst gillat hufvudgrunder samt de af Rikets Stän-
der är 184: antagna grunder och vilkor för använ-
dandet af (et då beviljade ökade anslaget för elemen-
tarläroverkm, Kongl. Maj:t endast ville, enligt 894
Regeringsformen, gemensamt med Rikets Ständer afgöra;
samt
att Kongl. Iaj:t, i anseende till angelägenheten af en
snar reglering af de hithörande frågor, som ännu äro
oafgjorda, måtte täckas att så snart som möjligt ännu
vid innevaramde riksdag låta till Rikets Ständers känne-
dom och pröfning öfverlemna de förslag i dessa ämnen,
som enligt IK. M:ts nådiga uppdrag den 9 Juni 1852
torde hafva blifvit af chefen för ecklesiastikdepartemen-
tet uppgjorda eller, i fall de icke äro det, för sådant
ändamål ofördröjligen böra uppgöras.n
Såsom redan är nämndt, instämde en stor
del af ståndets öfrige ledamöter i denna mo-
tion, utan att någon enda röst höjdes der-
emot, och motionen remitterades till allmänna
besvärs- ch ekonomi-utskottet med förstän-
digande til utskottet, på sätt motionären be-
gärde, attskyndsamt inkomma med utlåtande
1 ämnet.
a
— De med södra snällposten i går e. m.