stora, för att tillåta åkerns gödsling hvartannat elle hvart tredje är. Men nu kan man icke ens verkställs denna hvart 9:do. Den hjelp, m klöfser en cn t LT sökte f dax erinra om rotväxtodli främsta rusme den af rofvor. Ehuru väderieken i år varit särdeles missgynnande för denna växt, kunde tal. likväl vic Degeberg uppvisa 30 tunnland rofvor, som lofva er skörd af 150—200 tunnor pr tunnland. Öiverhufvuc hade under 25 ärs tid rofvorna aldrig slagit fel. Häradshöfdinrgen Ribbing ansåg det förnämsta me: dei för ändamälet vara begagnande af dyjord, hvarigenom han lyckats tredubbla afkastningen ä mage: sandblandad äker. Dock finge dyjorden icke användas rä, uten torkad eller genom tillsats med gödse: elier kalk bragt i jäsning, eller som strö under kreaturen. Sedan hans ladugård blifvit förstörd af elds väda, bade han uppställt kreaturen i en lada -ch til strö begagnat dyjord, hvilken först utkördes när Ila gret nätt en sädan höjd att kreaturen med möd: kunde gä genom dörrarne. Vinsten af denna metor bade -ersatt den af eldsväden förorsakade förluster. Ensaämt använd motsvarade 4 lass dy ett lass gödsel. Genom lackwuspapper kunde man lät erfara, om dyjorden innehölle ättiksyra och skadliga beständsde. lar. I stället för dy kan äfven mergel begagnas. Direktör Nyberg föreslog användandet af dyjorå mergel och kaik, hvarefter jorden trädas eller bes med rotvor, derpå säd med foderväxter, hvilka likso rofvorna uppfodras på gärden. Deremot aträdde ha: från bränvinsbränning, hvilken på längden förstör oc! utmagrar jorden. I komposterna begagnar han 7( proc. dy och 30 proc. gödsel samt utförer af den blandning 100 lass pr tunnland. Tre ärs vall, så bebandlad, Jlofvar i är särdeles god efterskörd, ehu cr jorden ör ganska moger. t Frib. Stjernstedt förordade wdyjordess begagnand: som sirö uuder kreaturen, särdeles vid fodring m rotvor, men hsn bade äfven begsgnat dyjorden di rekte till hafre på lerjord. Öiskligt vore för öfrigt. om talarne nägot närmare bestämde hvad de menad: med dyjord. Gretve Beckfris hade med fördel på mager jorå begagnat hvit klöfver och jordeas igenläggande tin gräs. I andra eirkulstionen hade den lemnat vacker röd klöfver. Ett i Englwd rekommenderadt och a: tal, raed fördel försökt medel raot rödklöfvernas leda vid jordea, vore alfplöjningen. Detia stred mot hr Nonnens erfarenhet, eburu bs medgaf att trakter finnas, t. ex. Altenburg och New Hampshire, hvarest klöftver ailtid lyckas; äfvenson: andra, der man med fördel kan försöka alfplöjning i förering med jordens utlägganda till andra gräs: slags odling i 4 är, ett i England rekommenderadmedel, när räggräset icke längre vill trifvas. Äfven denne talare berömde hvitklöfver säsom härdig och förnöjsara med litet. Den af kocom i stor scala och en tid med särdeles framgäng idkade rägsgräsodingen hade han aldeles mäst öfvergifra, sedan värfroster och barzsintrar förnysda gänger förstört skörden. Ec i Sverige vildt växande art, Lolium perenne, vore möjligen härdigare och förtjenar försökas. På grefve Beckfriäs egendom i Snåland nade deremot räggräset i år lyckats vida bättre, än timotei och klöfver. Doktor Ringheim ansåg djup plöjning och noggrann afdikning vara ett hufvudsakligt medel att höja jordens kraft. Äfven hos honcm hade klöfsern rfoisslyckats vid fortsatt odling, men möjligen vore försllandet acuorlunda i Skäne, som Lhgger lägt och invid kusten. Till surrogat kunde man använda grönsvicker och värsäd (till kreatursfoder). Bland gödningsämren prisade talaren guano, som på Maltesholm lemnat en vida rikare råggröda än vanlig kreatursspillning. Major Uggla hade funnit särdeles fördelzktigt att arlägga dammar utanför ladugärden och ait fylls dem med jord eiler direkte på äkern utköra gödselvattnet. Hr Nyberg tillade till sitt förra ytirsnde, att det jordstycke, bvarifrån dyn tages, bör förut väl utdikas. Alla dyarter kunna användas, utom dem som innehälla myrcalm; och bä ta sättet är att begagna dem som sirö under får (utom lammtiackor) och uagboskap. Kapten Westfelt criurade om nödvändigheten att sorg falligt utdika jorden innan andra model till dess förbättrande anlitas. Ötver den 5:te frågan (om stängselskyldigheten) sedsattes, på hemställan af h. exe. friherre Gyllezrhaal, ec kommitte, bestäende af kapten Kyh berg, brukspatron Bohrstedt och grefve Bsckfriis. Den 6:t2e frögan (om lämpligaste boningshus för andtbruksarbetarae) ansåg grefve Löwenhjelm böra rättast behandlas af sektioaen för binäringar. Dis. wussioxea inskränkte sig för öfrigt till en anmälan af ;rdföranden, att en i ämaet erfaren arkitekt (Löwen. köld) icke kunnat efterkomma en till sonom ställd. rmodan att skrifiligen utreda ämnet, tilläggande häadshötdingen Ribbing att änduarnälsenliga ritningar: ill dylika boniogshus redan finnas i Tidskritt för aritekiur och byggnadskonstr. Sammspkomsten slöts kl. efter 2 middagstiden. iForts. följer.) ASKERS NE RE Upptäckterra i det gamla Kiniveh. Med avledning af Lsyards nyaste arbeten: Discovering in the ruins of Niniveh and Babylon, och Monuments of Niniveh 2:o series. London 1853, efter Tiraes.) (Forts. fr. gårdagsbl.) j Det nästa steget togs af M. Burnouf, en ärd, förtroligt bekant med zend-språket. Han kade betydligt kunskapen om persiska kilkriftens alfabet genom ait läsa 24 namn på n af inskriptionersa vid Persepolis. Men ett! nnu snabbare framsteg gjordes straxt derpå f professor Lassen i Bonn, gom mellan åren om mm 1 QPR Ah 144 fa las bas