stora, för att tillåta åkerns gödsling hvartannat elle
hvart tredje är. Men nu kan man icke ens verkställs
denna hvart 9:do. Den hjelp, m klöfser
en cn t LT
sökte f
dax erinra om rotväxtodli främsta rusme
den af rofvor. Ehuru väderieken i år varit särdeles
missgynnande för denna växt, kunde tal. likväl vic
Degeberg uppvisa 30 tunnland rofvor, som lofva er
skörd af 150—200 tunnor pr tunnland. Öiverhufvuc
hade under 25 ärs tid rofvorna aldrig slagit fel.
Häradshöfdinrgen Ribbing ansåg det förnämsta me:
dei för ändamälet vara begagnande af dyjord, hvari-
genom han lyckats tredubbla afkastningen ä mage:
sandblandad äker. Dock finge dyjorden icke använ-
das rä, uten torkad eller genom tillsats med gödse:
elier kalk bragt i jäsning, eller som strö under krea-
turen. Sedan hans ladugård blifvit förstörd af elds
väda, bade han uppställt kreaturen i en lada -ch til
strö begagnat dyjord, hvilken först utkördes när Ila
gret nätt en sädan höjd att kreaturen med möd:
kunde gä genom dörrarne. Vinsten af denna metor
bade -ersatt den af eldsväden förorsakade förluster.
Ensaämt använd motsvarade 4 lass dy ett lass gödsel.
Genom lackwuspapper kunde man lät erfara, om
dyjorden innehölle ättiksyra och skadliga beständsde.
lar. I stället för dy kan äfven mergel begagnas.
Direktör Nyberg föreslog användandet af dyjorå
mergel och kaik, hvarefter jorden trädas eller bes
med rotvor, derpå säd med foderväxter, hvilka likso
rofvorna uppfodras på gärden. Deremot aträdde ha:
från bränvinsbränning, hvilken på längden förstör oc!
utmagrar jorden. I komposterna begagnar han 7(
proc. dy och 30 proc. gödsel samt utförer af den
blandning 100 lass pr tunnland. Tre ärs vall, så be-
bandlad, Jlofvar i är särdeles god efterskörd, ehu cr
jorden ör ganska moger. t
Frib. Stjernstedt förordade wdyjordess begagnand:
som sirö uuder kreaturen, särdeles vid fodring m
rotvor, men hsn bade äfven begsgnat dyjorden di
rekte till hafre på lerjord. Öiskligt vore för öfrigt.
om talarne nägot närmare bestämde hvad de menad:
med dyjord.
Gretve Beckfris hade med fördel på mager jorå
begagnat hvit klöfver och jordeas igenläggande tin
gräs. I andra eirkulstionen hade den lemnat vacker
röd klöfver. Ett i Englwd rekommenderadt och a:
tal, raed fördel försökt medel raot rödklöfvernas leda
vid jordea, vore alfplöjningen.
Detia stred mot hr Nonnens erfarenhet, eburu bs
medgaf att trakter finnas, t. ex. Altenburg och New
Hampshire, hvarest klöftver ailtid lyckas; äfvenson:
andra, der man med fördel kan försöka alfplöjning
i förering med jordens utlägganda till andra gräs:
slags odling i 4 är, ett i England rekommenderad-
medel, när räggräset icke längre vill trifvas. Äfven
denne talare berömde hvitklöfver säsom härdig och
förnöjsara med litet. Den af kocom i stor scala och
en tid med särdeles framgäng idkade rägsgräsodingen
hade han aldeles mäst öfvergifra, sedan värfroster
och barzsintrar förnysda gänger förstört skörden. Ec
i Sverige vildt växande art, Lolium perenne, vore
möjligen härdigare och förtjenar försökas.
På grefve Beckfriäs egendom i Snåland nade der-
emot räggräset i år lyckats vida bättre, än timotei
och klöfver.
Doktor Ringheim ansåg djup plöjning och noggrann
afdikning vara ett hufvudsakligt medel att höja jor-
dens kraft. Äfven hos honcm hade klöfsern rfoiss-
lyckats vid fortsatt odling, men möjligen vore för-
sllandet acuorlunda i Skäne, som Lhgger lägt och
invid kusten. Till surrogat kunde man använda grön-
svicker och värsäd (till kreatursfoder). Bland göd-
ningsämren prisade talaren guano, som på Maltes-
holm lemnat en vida rikare råggröda än vanlig krea-
tursspillning.
Major Uggla hade funnit särdeles fördelzktigt att
arlägga dammar utanför ladugärden och ait fylls
dem med jord eiler direkte på äkern utköra gödsel-
vattnet.
Hr Nyberg tillade till sitt förra ytirsnde, att det
jordstycke, bvarifrån dyn tages, bör förut väl utdi-
kas. Alla dyarter kunna användas, utom dem som
innehälla myrcalm; och bä ta sättet är att begagna
dem som sirö under får (utom lammtiackor) och uag-
boskap.
Kapten Westfelt criurade om nödvändigheten att
sorg falligt utdika jorden innan andra model till dess
förbättrande anlitas.
Ötver den 5:te frågan (om stängselskyldigheten)
sedsattes, på hemställan af h. exe. friherre Gyllezr-
haal, ec kommitte, bestäende af kapten Kyh berg,
brukspatron Bohrstedt och grefve Bsckfriis.
Den 6:t2e frögan (om lämpligaste boningshus för
andtbruksarbetarae) ansåg grefve Löwenhjelm böra
rättast behandlas af sektioaen för binäringar. Dis.
wussioxea inskränkte sig för öfrigt till en anmälan af
;rdföranden, att en i ämaet erfaren arkitekt (Löwen.
köld) icke kunnat efterkomma en till sonom ställd.
rmodan att skrifiligen utreda ämnet, tilläggande hä-
adshötdingen Ribbing att änduarnälsenliga ritningar:
ill dylika boniogshus redan finnas i Tidskritt för ar-
itekiur och byggnadskonstr.
Sammspkomsten slöts kl. efter 2 middagstiden.
iForts. följer.)
ASKERS NE RE
Upptäckterra i det gamla Kiniveh.
Med avledning af Lsyards nyaste arbeten: Discov-
ering in the ruins of Niniveh and Babylon, och
Monuments of Niniveh 2:o series. London 1853,
efter Tiraes.)
(Forts. fr. gårdagsbl.) j
Det nästa steget togs af M. Burnouf, en
ärd, förtroligt bekant med zend-språket. Han
kade betydligt kunskapen om persiska kil-
kriftens alfabet genom ait läsa 24 namn på
n af inskriptionersa vid Persepolis. Men ett!
nnu snabbare framsteg gjordes straxt derpå
f professor Lassen i Bonn, gom mellan åren
om mm 1
QPR Ah 144 fa las bas