STOCKHOLM, den 20 Augusti.
Det gamla problemet hvad skall jag äta?
gäller icke: blott individerna, hvilkas öden,
banor -ochk lefnadsyrken frögan om utkomsten
så ofta bestämmer. Samma fråga fterköra-
mer i stort för hela folken, frågan hvarifrån
de skola fylla sina behof af lifsmedel, isyn-
nerhet då åtsigterna för den kommande skör-
den äro mindre tilifredsställande.
Så länge statsbegreppet sammanföll med
familjebegreppet, endast med den qvantitativa
skilnad som ligger i den föreställningen att
staten är den stora enheten och dess chef
denna enhets enda målsraan, ansågs det äfven
vara statschefens skyldighet att vaka öfver
lifemedlens tillräcklighet. - God tid i landen
räknades-rtegenten till personlig förtjenst, H-
kasom det hände honom att med lifvet få
umgälla en missväxt, hvari han naturligtvis
ej hade någon skuld. Vår äldsta historia visar
oss prof på båda delarne. X
Men äfven sedan de individuella delarne af!
statsorganismen uppvuxit till den myndighets-
ålder, då hvar och en intär sin naturliga plat:
i ledet af arbetare för det alimänna bäst,
har staten ännu i många fall behbållt ett för-
mynderskap öfver den enskilda verksamheten,
som hindrar och binder den i stället att be-
reda den fullt ntrymme för sina ansträngnin-
gar till det gemensamma bästa.
Regenten -behöfver nu ej längre såsom Egyp-
tens Farao bygga förrådshus och samla im
förlager för de sju hårda åren. Handeln hear
öfvertagit denana vigtiga del af politiskt för-
atseende. Så länge det finnes handel och
skeppsfart, och så länge regeringarne icke lägga
konstlade hinder i vägen för den enskuda
spekulationen, behöfver intet folk frukta at
svälta ihjel. Det blir alltid köpmannens inp-
tresgee att uppsöka varan der den kan erhålla:
för bästa priset och hemföra den för minsta
möjliga frakt; och sedan tvingar honom kon -:
kurrensen att hemma afyttra den till zonsu-
menterna för den minsta möjliga betalning,
hvarmed han kan hålia sig skadeslös för sina
kostnader, sin risk och sin nedlagda möda.
Det har e:fordrats lång tid att iörstå denna
enkla sak, som knappast ännu i detta ögon-
blick 5r begrpen i mer än ett par länder:
Annu för 7 är sedan bibehöll England sina:
spanmäålslagar, som, för att gynna åkerbruks
intresset, förbjödo all spaumålsinförsel så länge
ej hveteprieet inom landet nppstigit till den
ezorma höjden af öfser 4N rår 1g8 per!
svensk tunna. Sedan spanmålslagarnes af-
skaffande har aldrig Tegeringen behöft oroa
sig öfver tillgången på lifsmedel. En kraf-
tig och väl beräknande spekulation har öf-
vertagit denna vigiiga omtanka, och folket
kan i följd af denna spekulation och af den
konkurrens som alltid följer med handelns fri-:
het, ej behöfva frukta att sakna lifsmedel till
det lisdrigaste pris för hvilket de kunna er-
hållas. Detta må man väl hafva för ögonen
här i Sverige, der spaomålshandeln bör hafva
en stor framtid, ehuru den ännu ej rätt velat
komma gig upp. Våra producenter hafva hit-
tills alltför ofta valt den utvägen att kasta sin
vara i bränvinspannan, af fruktan att- oa den
komme i handeln i sitt naturliga skick skulle
den alltför. mycket nedtrycka priserna. Detta
är en fördom, som lätt bör gifva vika, då
man besinnar huru litet hela Sveriges aflåtna
spanmål, — på sin höjd några hundra tusen
tunnor årligen — har ait betyda på den al-
männa europeiska sparmålsmarknaden. Möj-
ligheten att hos oss grundlägga en verklig och
solid spanmälshandel, i stället för det förstö-
rande. spelet med fingerade leveransslut, är
likväl beroende af en annan omständighet,
nemligen producenternas förmåga att lemsa
en god och magasingild vara; ett mål hvar-
till värt landtbruk mäste ovilkorligen sträfva,
om det skal: kunna lösgöra sig från den olycks-
bringande bränvinsfabrikåtionen.. Men denna
fråga vidröra vi hör endast i förbigående, för
att en annan gång återkomma till dess utför-
ligare behandling.
Vår afsigt med dessa rader är endast at:
under en: tid då konsumtionen och tillförseln
på det lifligaste sysselsätter utlandets politiska
ekonomer, och deras tidningar öfverfyllas af
artiklar och beräkningar öfver dessa ämnen,
påminna om vädan af det onaturliga förmyn-
derskap regeringarne ännu på så många stäl:
len utöfra öfver den enskilda omtankan.
Längst går i detia, liksom i alla andra a-
seenden, der det kommer i fråga att genom
konstlade åtgärder förstöra den naturliga ut-
vecklingen, Frankrikes regering. För att hålla
arbetarne vid godt mod har kejsaren fått den
olyckliga tanken att: befalla bagarne i Pari:
att under Augisti månad sänka priset på bröd
under det som föreskrifves af de allmänna
spanmålspriserna, mot. vilkor att i hemliguet
hälla. dem akadeslösavaf allmänna medel, Man
låter här således de skattdragande i hela lan-
det skatta till sunderhållet af en vizs orolig
och derföre. fruktad klass i hufsudstaden:
Det säges i detta :ögonbliek att Ftanska re-
geringen depenserat öfver 1,000,000 st. på
uppköp af utländskt hvefe och mjöl. - Vådan
af en sådan åtgärd kan knappast uppskattas.
Tio gånger dessa tolf millioner svenskt banko
skul!e ej förslår att på långt när skaffa bröd-
födan åt Frankrikes befolkning; men regerin-
gens ingrepp 1 trafiken skall deremot afskräcka:
de vanliga spekulatörerna från att göra sina
inköp, emedan de alltid bafva att befara, att
regeringen för att hälla: de rabulistiska arbe-
tarne vid godt lynne:skall nödgas sälja sin
SEEN IRENE ET TEN SENSE NERE NR SN ENT PSATTIET TE