Då Carlsson af domstolens ordförande uppmanades! att genom en sanningsenlig bekännelse lätta sitt samvete och försona sig såväl med Gud som menniskor, bedyrade-han-att han vore alldeles oskyldig. Han hade väl varit Pettersson följaktig till stället der mordet föröfvades; men: hade icke deltagit i väldet. Hans husbonde Magnus Ersson hade flere gånger uppmanat honom passa på tillfälle att piska upp Jädrån och dervid tukta honom dugtigt, så skulle han få både bränvin och pengar. Carlsson hade icke hörsammat husbondens tillsägelse af den orsak, som han nu sökte göra trolig, att han icke hade något agg till Jädrn. Ersson hade genom Pettersson tillsagt att grinden skulle spikas igen, men för att icke nägot buller skulle höras beslöts att binda igen den med: de medtigna tömmarzae. Petterson hade uader löfte om bränvin förmätt honom följa med sig, och det ångrade han nu, Sent omsider förmåddes Carlsson erkänna att han haft 2:ne stenar i händerna för att kasta på Jädrån, men försäkrade att han icke utfört sitt beslut. Sedan Pettersson slagit Jäådren hade Carlsson blifvit rådd och sprungit sin väg hem till Skomakare: torpet. Dä Magnus Ersson blifvit underrättad om tilldragelsen hade han blifvit mycket glad och yttrat Gustaf. måtte väl ha slagit ibjäl honoms. Åklagaren, kronolänsmannen Norman, hv:lken meå särdeles nit och skyndsamhet lyckades gripa och häkta mördarne, äfvensom gjort allt möjligt för att binda dem till sitt grofva brott, blef nu hörd. Hr Norman uppgaf att kl. 1 på natten hade drängen Lagerholm i tjenst hos Jädrn kommit ridande till Mahlsta och anmält att Jädren blifvit mördad. Hr Norman hade genast misstänkt Magnus Ersson att endera hafva utfört eller varit delaktig i gerningen. Sedan fjerdingsmannen blifvit tillkailad hade hr Norman begifvit sig till stället der mordet föröfvades, dä han möttes af den hemska anblicken at Jädråns grymt missbandlade lik, som ännu lög qvar i det omkullstjelpta äkdonet. Sedan vakt blifvit posterad vid liket begaf sig Norman upp till Näringsberg och anställde förhör med drängarne, men alla nekade att ha föröfvat mordet. A Hr Norman anbefallde derefter samtlige drängar att melfölja till stället och vara bebjelpliga med likets forslande till hemmet. Uader transporten visade Pettersson synbar oro, och sedan Norman ytterligare tagit Pettersson i förhör, erkände han att med biträde af Carlsson hafva föröfvat gerningen. Carlsson eftersöktes genast och greps, och slutligen erkände Pettersson äfven att Magnus Ersson, under löfte om bränvin och penningar, öfvertalt honom att slå ihjel husbonden. Fråga hade varit att skjuta ihjel honom; men Ersson hade yttrat det är ej lönt att kosta krut på en bof, utan vi skola stena honom. Magnus Ersson greps kort derpå och alla tre tilltalade infördes till länshäktet. Derettor upphemtades Magnus Ersson från året . Han hade fräck uppsyn och kastade skygga ee omkring sig. Tillspord om sina föregående lefnadsomständigheter, uppgat Ersson att han är född den 27 Jan. 1805 på Musköns: Till sitt 19:de är hade han vistats i föräldrahuset och derefter haf: tjenst ä ätskilliga ställen, intill dess han flyttat till Skomakaretorpet lydande under Näringsberg. Med sin ännu lefvande hustru har han tvenne barn, er gosse 8 är och en flicka 5 är gammal. Han Ung sig vara alldeles oskyldig till den mot honom gjorda angifvelse och ville göra troligt att Gustaf Pettersson sökt förmå honom till väldet mot den mördade. Visserligen har han varit mycket ond på Jädren; mer att slå ibjel honom eller uppmana nägon annan dertill kunde från hans sida aldrig komma i frägax. Ehuru äklagaren med vittnen öfverbevisades Ersson om ät skilliga stridiga uppgifter, äfvensom de klädespetsedlar företeddes hvilka han vändt ut och in på för att begagna i händelse pigan icke genom sin hemkomst på qvällen öfverraskat honom, fortfor han på det mes enständiga sätt att neka till medvetande om brottets föröfvande. Ransakningen uppsköts fill d. 8:de September och de tilltalade återfördes till länshäktet. Åter ett mord i följd af det olycksaliga bränvinssuperiet. . Vid ofvannämnde ting hölls äfven ransakning angående ett i rusigt tillstånd och i vredesmod föröfvat mord. Förre båtsmannen Anders Olof Lundgren eller Palm hade sistl. söndags aftob inkommit ä förre kommissionshandlanden P. G. Åstenii vid hans egendom Sophielund i Westerhanninge socken inrättade krog. Derstädes hade Palm träffat rättaren på egendomer Ektorp Aoders Petter Andersson och arbetskarlen Anders Olof Olsson. HEränvid hade flödat, Palm spel viol öch älla tre till en början varit goda vänner. Barnmorskan Christina Söderqvist hade slutligen blifvit förolämpad af Andersson och detta förtörnade Palm sä mycket, att han springer inom disken och fatta en yxa, med hvilken Ban tilldelade såväl Olsson sOrc Andersson hvardera ett så svårt slag i hufvudet att blodet frustade ifrän dem. Palm sökte taga til flykten, men greps och häktades. Nu inställd til förhör etkände han sitt brott och skylde pä att har vid tillfället varit rosig. Det sår Olsson erhällit ä ej lifstarligt, men läkarebetyget öfver Anderssons sär utfärdadt i torsdags, innehöll att Andersson hade fi timmar qvar att lefva, emedan skadan i hufvude vore absolut dödatide. Palm, som är straffad för stöld är några och tjugo är gammal samt har hustru och barn. Ransakningen uppsköts tills den 8:de näst Santembar och Palm skulle till länshäktes införpassas