Då Carlsson af domstolens ordförande uppmanades!
att genom en sanningsenlig bekännelse lätta sitt sam-
vete och försona sig såväl med Gud som menniskor,
bedyrade-han-att han vore alldeles oskyldig. Han
hade väl varit Pettersson följaktig till stället der mor-
det föröfvades; men: hade icke deltagit i väldet. Hans
husbonde Magnus Ersson hade flere gånger uppmanat
honom passa på tillfälle att piska upp Jädrån och
dervid tukta honom dugtigt, så skulle han få både
bränvin och pengar. Carlsson hade icke hörsammat
husbondens tillsägelse af den orsak, som han nu sökte
göra trolig, att han icke hade något agg till Jädrn.
Ersson hade genom Pettersson tillsagt att grinden
skulle spikas igen, men för att icke nägot buller skulle
höras beslöts att binda igen den med: de medtigna
tömmarzae. Petterson hade uader löfte om bränvin
förmätt honom följa med sig, och det ångrade han
nu, Sent omsider förmåddes Carlsson erkänna att
han haft 2:ne stenar i händerna för att kasta på Jä-
drån, men försäkrade att han icke utfört sitt beslut.
Sedan Pettersson slagit Jäådren hade Carlsson blif-
vit rådd och sprungit sin väg hem till Skomakare:
torpet. Dä Magnus Ersson blifvit underrättad om
tilldragelsen hade han blifvit mycket glad och yttrat
Gustaf. måtte väl ha slagit ibjäl honoms.
Åklagaren, kronolänsmannen Norman, hv:lken meå
särdeles nit och skyndsamhet lyckades gripa och häkta
mördarne, äfvensom gjort allt möjligt för att binda
dem till sitt grofva brott, blef nu hörd.
Hr Norman uppgaf att kl. 1 på natten hade drän-
gen Lagerholm i tjenst hos Jädrn kommit ridande
till Mahlsta och anmält att Jädren blifvit mördad.
Hr Norman hade genast misstänkt Magnus Ersson
att endera hafva utfört eller varit delaktig i gernin-
gen. Sedan fjerdingsmannen blifvit tillkailad hade
hr Norman begifvit sig till stället der mordet föröf-
vades, dä han möttes af den hemska anblicken at
Jädråns grymt missbandlade lik, som ännu lög qvar i
det omkullstjelpta äkdonet. Sedan vakt blifvit po-
sterad vid liket begaf sig Norman upp till Närings-
berg och anställde förhör med drängarne, men alla
nekade att ha föröfvat mordet. A
Hr Norman anbefallde derefter samtlige drängar
att melfölja till stället och vara bebjelpliga med li-
kets forslande till hemmet. Uader transporten visade
Pettersson synbar oro, och sedan Norman ytterligare
tagit Pettersson i förhör, erkände han att med biträde
af Carlsson hafva föröfvat gerningen. Carlsson ef-
tersöktes genast och greps, och slutligen erkände Pet-
tersson äfven att Magnus Ersson, under löfte om brän-
vin och penningar, öfvertalt honom att slå ihjel hus-
bonden. Fråga hade varit att skjuta ihjel honom;
men Ersson hade yttrat det är ej lönt att kosta
krut på en bof, utan vi skola stena honom.
Magnus Ersson greps kort derpå och alla tre till-
talade infördes till länshäktet.
Derettor upphemtades Magnus Ersson från året
. Han hade fräck uppsyn och kastade skygga
ee omkring sig. Tillspord om sina föregående
lefnadsomständigheter, uppgat Ersson att han är född
den 27 Jan. 1805 på Musköns: Till sitt 19:de är
hade han vistats i föräldrahuset och derefter haf:
tjenst ä ätskilliga ställen, intill dess han flyttat till
Skomakaretorpet lydande under Näringsberg. Med
sin ännu lefvande hustru har han tvenne barn, er
gosse 8 är och en flicka 5 är gammal. Han Ung
sig vara alldeles oskyldig till den mot honom gjorda
angifvelse och ville göra troligt att Gustaf Petters-
son sökt förmå honom till väldet mot den mördade.
Visserligen har han varit mycket ond på Jädren; mer
att slå ibjel honom eller uppmana nägon annan der-
till kunde från hans sida aldrig komma i frägax. Ehuru
äklagaren med vittnen öfverbevisades Ersson om ät
skilliga stridiga uppgifter, äfvensom de klädespetsed-
lar företeddes hvilka han vändt ut och in på för att
begagna i händelse pigan icke genom sin hemkomst
på qvällen öfverraskat honom, fortfor han på det mes
enständiga sätt att neka till medvetande om brot-
tets föröfvande. Ransakningen uppsköts fill d. 8:de
September och de tilltalade återfördes till länshäktet.
Åter ett mord i följd af det olycksaliga
bränvinssuperiet. .
Vid ofvannämnde ting hölls äfven ransakning angå-
ende ett i rusigt tillstånd och i vredesmod föröfvat mord.
Förre båtsmannen Anders Olof Lundgren eller Palm
hade sistl. söndags aftob inkommit ä förre kommis-
sionshandlanden P. G. Åstenii vid hans egendom
Sophielund i Westerhanninge socken inrättade krog.
Derstädes hade Palm träffat rättaren på egendomer
Ektorp Aoders Petter Andersson och arbetskarlen An-
ders Olof Olsson. HEränvid hade flödat, Palm spel
viol öch älla tre till en början varit goda vänner.
Barnmorskan Christina Söderqvist hade slutligen blif-
vit förolämpad af Andersson och detta förtörnade Palm
sä mycket, att han springer inom disken och fatta
en yxa, med hvilken Ban tilldelade såväl Olsson sOrc
Andersson hvardera ett så svårt slag i hufvudet
att blodet frustade ifrän dem. Palm sökte taga til
flykten, men greps och häktades. Nu inställd til
förhör etkände han sitt brott och skylde pä att har
vid tillfället varit rosig. Det sår Olsson erhällit ä
ej lifstarligt, men läkarebetyget öfver Anderssons sär
utfärdadt i torsdags, innehöll att Andersson hade fi
timmar qvar att lefva, emedan skadan i hufvude
vore absolut dödatide. Palm, som är straffad för stöld
är några och tjugo är gammal samt har hustru och
barn. Ransakningen uppsköts tills den 8:de näst
Santembar och Palm skulle till länshäktes införpassas