ijette allmänna svenska landtbruksmötet
Första dagen, Måndagen den 15 Augusti.
Allmän sammankomst.
(Forts. efter P. T.)
Nu företogs behandlingen af de allmänna frägorna.
Den första uppskjöts, med anlednivg ai statsräde
Poppius och hr Nahthorsts frånvaro. Rörande der
andra, som är af följande lydelse:
Huru bör arbeisstyrkan vid ett större landtbruk or-
ganiseras, fö, att ät jordegaren bereda högsta möjliga
inkomst, utan att arbetarnes ekonomiska förkofran och
sedliga förbättripg dervid åsidosäites, men fastmera
uaderstödjes och befrämjas ?P, ;
hade brukpatror. Swartz irän Norrköping insändt ett
längre skriftligt anförande, deri han med ledning af
sin erfarenhet förordade inrättandet at sparbanker,
hvari penningar insättas för erbetarnes räkning.
Hr Hedlund uppfattade frägan bufvudsakligen frän
synpunkten af arbetarnes bästa, förbebällande arbets-
föreningarne att vid deras diskussioner företrädesvis
afse kusböndernas. Arbetarnes ställning bör vara sä-
dan, att äfven personer ur högre samhällsklasser kunna
finna sig dervid. Vid joråtorparesystemet kunde än-
damälet bäst vinnas, om full ersättniog garanterades
torparen för alla hans på torpet nedlagda kostnader,
och vid stattorparesystemet, om arbetarne erhölle an-
del i produkten, hvilken metod redan blifvit ned fram
gäng använd.
Brukspatron Bohnstedt erinrade, att alla menniskor
äro arbetare, och att deras lott, som hufvudsakligen
arbeta med tanken och pennan samt hafva det mest
ansträngande arbetet, ofta är mindre afundsvärdt än
handarbetarens. Klent lönta och derföre däliga ar-
betare medföra på langden den största ekonomiska
förlust för husbonden.
Baron Pfeif ansäg böst vara attantaga jordtorpare,
dernäst drävgsr i eget bröd och sämst statdrängar.
Öfverste Nordenfelt trodde äter att frågan tilläter
mänga svar, beroende på egendomarnes beskaftenhet.
I skogsbygden, med ötverföd på jord, vore- jordtor-
pare bäst, på slättbygden utan utmark och skog, stat-
torpare. Bäda systemerna vore goda, blott i hvarje
fall arbetaren egde en framtid och kunde för hvarje
dag hafva nögot öfver. Härtill vore de af hrr Hed-
lund och Swartz antydda medel liksom en mängd an-
ira tjenliga. På nägra ställen erhälla arbetarne visst
för hvarje producerad tunna spanmäl, I smör o. .
v. Talaren insatte i sparbanken för sina arbetare
nägot visst för hvarje odladt tunnland.
Härmed ansägs diskussionen öfver denna punkt slu-
tad och mötet skred, :nder lelning af de utsedda
persoserna, till val af ordförande och vice ordförande
i sektioneroa. Härvid valdes i sektionen för boskaps
skötseln: till ordförande h. ex. hr friberre Gyllenhaa!
och till vice ordförande majoren at Geijerstam; isek-
tionen för åkerbruket: ordförande frih. Tersmeden oci
vice ordförande grefve Cronbjelm; i sektionen för bi-
räringar: till ordförande statsrädet Sandströmer oc
till vice ordförande kommersrädet Santesson,
Dä tiden sädant medgaf, öppnades derefter änyo
på förslag af generallöjtranten, hr grefve Löwenhjelm,
diskussionen öfver de allmänna frägorna, nemliger
den 4:de:
Hvilket förfariogssätt är det lämpligaste för at
brioga en utmagrad jordegendom till fruktbärand:
stick Pa
Hr Nonnen armärkte, att Sveriges äkerbruk befir
ner sig på samma stadium, som de flesta länders re
dan genomgätt. Man uppodlade ett jordstycke, to.
deraf sä mänga skördar, som jorden villa gilva oci
uppoälade sedermera ett pytt fält. Derefter uppkor
get nu gängse tvä- och treskiftesbruket, hvilket är
fördelaktigt sä länge ängs- och betesmarker äro nog