skan sig lik, öfverallt drifves hon af samma
passioner, styres hon af samma egennytta.
Det går genom bela skapelsen ett bussystem,
der den starkare äter upp den svagare och öf-
verallt tycker man sig se huru öfvervåld och
berrsklystnad äro de enda principer som re-
gera verlden, Men så alldeles tröstlöst är det
dock icke i verkligheten, fast det fordras mera
än det ytliga betrsktandet att bryta genom det
mörka, det otäcka skalet; man finner då att
det ligger en djupare mening i bändelsernas
gång, i folkens ströftåg, i det vilda, det mörka
nedtryckande och undanträngande, och om
man ock smärtas att se medlen ofta nog vara
usla och föraktliga, så är man dock snart f-r-
dig att glömma dem för de heliga ändamålen:
all verldens tippiysnipg och lycksalighet.
Jeg törs icke här besvara ett par frågor,
som blifvit ställda till mig:: under hvsdsty-
relseform tyckas menniskorna lyckligast? hvad
religion gör menniekohjertat belåtnast? Jag
törs det icke, icke derföre att något i verlden
skulle afskräcka mig att uttala min åsigt, i fell
jag dervid egde någon, utan medan det vore
lika förmätet som löjligt att påstå, att denna
koria resa kunnat medföra så mycken ,erfa-
renhet i dessa ömnen, att man dervid skulle
kunna hafva bildat sig någon fast öfvertygelse.
Jag har sett menniskorna trefna och idoge
under den patriarkaliska despotismens jernok,
och lika hoppfulla och synbart lycklige under
den mest republikanska sjelfstyrelsen; jag bar
sett förakt och vanära följa de: krönta far-
starneg förtryckningssystem, och jag bar sett
sksm och förbannelse hvila öfver demokra-
ternas egennyttiga omstörtningslusta. Å den
andra sidan har jag gett kineserna med hän-
ryckning och uppbyggelte tända sina joss-
stickor, med vördnad falla ned för sina hel-
gonbilder och återvända från sina tempel stärkte
och nöjde i sin tro, och jag har sett parserna