Man vet att badiska regeringen beslutat sig för att icke längre förfölja Gervinus, Men hans bok sInledning till nittonde århundradets historia hsr derföre ej fått rätt att obehinIradt spridas, Uigifvaren i Leipzig ärnar lerföre anställa en rocess mot de badiska :uktoriteterna, Men det blir svårt att erhålla rättvisa i ett land, der det ultramontana partet för icke längegedan störtat konseljpresidenten von Msrehall, som. gjort sig skyldig till att på ett i sanning ganska svagt sätt ha gjort något motstånd mot prelaturens inkräkt ningar; denna gör sig nu stora förhoppningar om hans provisoriske efterträdare hr v: Wechmar, som blifvit på försök utsedd till konseljpresident. j I den öfverrhenska kyrkoprovinsen fortgår nnu alitjemnt ett brinnande krig mellan regeringarne och de katolska biskoparne. De ba låtit genom generalvikarien dr Bachegger uppsätta en memoir, som går ut på att moti-! vera och rättfärdiga biskoparnes beslut att handla till irots för de verldsliga myndigheterna. Denna memoir, som skall sändas till de särskida regeringarne i kyrkoprovinsen äf-; vensom till förbundsdagen i Fraskfart -(man äger att förbundsdagen redan moitagit densamma), blef til! en början konfiskerad i hr! Harders boktryckeri i Freyburg. Men då erke-! biskopen af Freyburg högtidligt protesterade: mot denna polisätgärd, kom genast befallning om konfiskstionens upphäfvande. Detta är raka motsatsen af hvad som inträffat med Gervinus. bok, som :prelaturen genom sina politiska ombud lät konfiskera och hvilken den liberala pressens reklamationer icke f rmådde befria. Ännu mera djerf genom denas framgång har erkebiskopen af Freyburg be: fallt det katolska öfverkyrkorådet att nedlägga sina funktioner. Då denna myndighet vägrat att lyda har han hotat densamma med bannlysning. Detta är ju fullständig insurrektior och man bör icke glömma, att i spetsen för densamma stå samma män, hvilkas friheter och privilegier furstarne på allt sätt sträfvat att återställa och hvilka de betraktat såsom ordningens naturliga försvarare. l Den byråkratiska inblandningen i statsborgrarnes enskilda angelägenheter uppgår så småningom till höjden af administratiit förtryck. Snert ställer man väl dibara och ammor under speciel polisuppsigt. Det är nu fråga om att sätta mäklare för fastighetsköp under kontroll af polisen, som skall genomse deras af-: färsböcker, för att förhindra att de icke utbjuda i tidningarne till salu egendomar, om bvilkas försäljning de ej erhållit uppdrag. Man utgår från den iden, att mäklarnes annonser väcka hos allmänheten lust för fastighetsköp, då deremot junkerpolitiken vill bibehålla eller rättare sagdt skapa så mångs oförytterliga slag af egendom som möjligt. Mani känner den förkärlek, som ridderskapet har för majorater, fideikommisser och andra dylika petrificerade inrättningar. Junkrarne bruka, det är sannt, utfara emot sina rivalergs, byråkraternas, gnidarsktiga och låga sätt att gå till väga. Men det är ingenting annat än ett stridsvapen, en partimanöver. Så snart deras intressen komma på spel äro de ej särdeles grannlaga i valet om medel att betrygga dem, och på sådant sätt ha de, för att hindra industriens och det ofrälse åkerbrukets utveckling, förmått regeringen att anordvåa den nyss omtalade i hög grad förnärmande kontrollen; , Det är utan tvifvel för att icke stanna. alltför långt efter dessa vackra försök som de kommunala autoriteterna göra mine af att i sin ordning blanda sig i den enskildes lif och sysselsättningar. Kommitteen för den offentliga undervisningen i staden Berlin vill egna en speciel uppsigt åt slla dem, som önska gifva privatlektioner i enskilda hus och som enligt gällande förordningar äro (och detta ändamålsenligt) underkastade att genom examensbetyg visa sin behörighet. För framtiden ärnar man dessutom fordra af dem, att de skola vara approbersde sf pastor i församlingen. hvilket förut icke var nödigt annat än för läraroe i privata skolor. Om pastor nekar att meddela rätt till undervisning, kan man vädjg till. undervisningskommittn, men tre månader kunna då förlöpa innan man erhåller besked. Under denna tid kan läraren omkomma af brist och lärjungen ser sig tvungen att söka en annan läromästare, som finner nåd inför presterskapet, hvilket utan tvifvel skall med stor ensidighet framdraga ett pietistiskt kotteri. — Så söker man på alla lifvets områden göra inskränkningar uti den personiiga friheten. Jag skall vid tillfälle meddela några ytterligare exempel på detta sträfvande, i hvilket junkrar och byråkrater befinna sig i den älskvärdaste harmoni. E,