tillbragt i skötet af denna så outsögligt rika natur, stunder af en så ren och hög njutning, att de ej lida något afbräck af tid och frånvaro, utan snarare tilltaga i styrka och älsklighet, då det blott är återtankans öga, som frammanar dem, like dissolving views till sya njutniogar och ny tröst. Man säger, att Där aftonsolen kastar sina sista lutande strålar öfver den lugna, vida vattenspegeln, plögar längst ut mot horizonten kusterna af något aftögset land liksom dyka upp och stå för seglaren såsom ett kärt tecken, att han ej är alldeles ensam på den vida rymden. Så skall ock för mig dessa bilder allt längre och lävgre bort i tiden stå säsom hulda bägringar och mitt öga skall skåda dem såsom vöänligt kära bekanta från den tid då skapelsens fullhet lekamligen vardt för mig uppenbarad. Men om den rotfasta naturen, vid hvilken jag hittills uppebållit mig, varit egnad att meddela nya intryck och höga läror, så bar detta i icke mindre grad varit fallet med de menniskor bland hvilka vi befunnit oss. Europeerna i Amerika, Australien, Asien och Afrika, Kineserna i sitt himmelska rike, och infödingarne i Chile, Kalifornien på Stilla och Indiska oceanens öar, i Nya Holland och kring Godå Hoppsudden — huru mycken variation at samma ihema: skapelsens mästerstycke och herrar. Det är naturligt att den så hastigt framätilande resan ej leronat mig synnerligt många tillfällen att studera dessa ämnen, mig särskildt, som haft helt andra uppgifter, helt ndra tycken ; att mera än flygtigt lära känna de välden de grundlagt eller upplöst, de yrken .och förrättningar de drifva, de seder och innelsg de förete, har ej varit mig möjligt. deras sociella och religiösa lif, i deras bemvanor och förhållanden till den omgifvande iaturen har jag endast förstulet fått blicka. Ven jag bar dock sett att öfverallt är menni