tillbragt i skötet af denna så outsögligt rika
natur, stunder af en så ren och hög njutning,
att de ej lida något afbräck af tid och från-
varo, utan snarare tilltaga i styrka och älsk-
lighet, då det blott är återtankans öga, som
frammanar dem, like dissolving views till
sya njutniogar och ny tröst. Man säger, att
Där aftonsolen kastar sina sista lutande strålar
öfver den lugna, vida vattenspegeln, plögar
längst ut mot horizonten kusterna af något
aftögset land liksom dyka upp och stå för
seglaren såsom ett kärt tecken, att han ej är
alldeles ensam på den vida rymden. Så
skall ock för mig dessa bilder allt längre och
lävgre bort i tiden stå säsom hulda bägrin-
gar och mitt öga skall skåda dem såsom vöän-
ligt kära bekanta från den tid då skapelsens
fullhet lekamligen vardt för mig uppenbarad.
Men om den rotfasta naturen, vid hvilken
jag hittills uppebållit mig, varit egnad att med-
dela nya intryck och höga läror, så bar detta
i icke mindre grad varit fallet med de men-
niskor bland hvilka vi befunnit oss. Europe-
erna i Amerika, Australien, Asien och Afrika,
Kineserna i sitt himmelska rike, och infödin-
garne i Chile, Kalifornien på Stilla och Indi-
ska oceanens öar, i Nya Holland och kring
Godå Hoppsudden — huru mycken variation
at samma ihema: skapelsens mästerstycke och
herrar. Det är naturligt att den så hastigt
framätilande resan ej leronat mig synnerligt
många tillfällen att studera dessa ämnen, mig
särskildt, som haft helt andra uppgifter, helt
ndra tycken ; att mera än flygtigt lära känna
de välden de grundlagt eller upplöst, de yr-
ken .och förrättningar de drifva, de seder och
innelsg de förete, har ej varit mig möjligt.
deras sociella och religiösa lif, i deras bem-
vanor och förhållanden till den omgifvande
iaturen har jag endast förstulet fått blicka.
Ven jag bar dock sett att öfverallt är menni-