med fromhet knöäböja och ställa sina böne
till den uppgående solen — och jag har-sel
ögrupper, somliga lyckliga och civiliserade
genom kristendomens inflytande, och andra
sönderslitne, förstörde genom de kristne apost-
larnes egva missbälligheter. . På hvad sida
finnes nu det rätta, hvem öger sangingen?
;Hvar tyckte du det då vara bäst? Hva
fann du det skönast, och hvar skölle dwhelat
bafva velat qvardröja? — se der frågor, som
efter min hemkomst haglat öfver mig och sö-
kerligen ännu ofta skola till mig riktas. Jag
kan icke besvara dem: ty om någondera kan
afgöras af förståndet, så komrer. strax bjertat
och opponerar sig; dessutom hafva intrycken
från de skilda orterna varit så olika, så mång-
faldiga, att hvart och ett af dessa ställen må-
ste bedömas från en alldeles egen synpunkt.
Frågar man mig hvar jag facn naturen skö-
past, klimatet Jjufvast, sjelfva menniskorna
älskligast, så skulle jag, en stund tvekande
valet, dock gifva Taheiti företrädet, denna
herrliga ö der man återfinner de tropiska trak-
:ernas mest storartade under samlade i all sin
rika underbara omvexling från den af korall-
kransar omgärdade stranden till de i eviga
moln insvepta bergstopparne, der slit, sjelfva
menniskorna, bära pregeln af majestätisk skön-
net och ädelhet,. och der allt tyckes inbjuda
ndast till njutning soch hvila. Fråger man
mig åter hvar den trakt var, der jag för mitt
njerta fann den mesta tillfredsställelsen, så
må jag bekänna den vara förlågd till det —
paktadt allt sitt guld — arma Kalifornien,
der jag sammanträffade med landsmän, som
;ladde sig åt att höra något om det så af-
ögsna, så högt älskade hemmet, der jag fann
föremål för så mycken aktning, så mycken
illgifvenhet och der jag kände att banden till
osterjord och anhöriga ej slitas sönder af nå-
got afstånd, ej brista af några öden. Åter-