Teater. Genom att :på Djurgårdstestern upptuaga et bärstädes från en annan scen redan bekan stycke, Morbror Pehr, komedi i 3 akter af Be nedix, bar hr P. Deland beredt publiken till fälle att beundra en ny skiftning af hans all. tid vexlande, i nya former framträdande, mer dock alltid lika gedigna, lika fulländade talent Morbror Pehr är en godbjertad, godmodi själ, gom med den innerligaste kärlek är för enad med hvarje medlem af den familj inon hvilken han vistas, som vill allas väl och de. lar allas omsorger och bekymmer, och son derföre också i gengåfvs älskas af alla fill baka och är allas förtrogne vän. Hvarje be. kyrcmer skall hviskas i hans alltid öppna öra hvarje svårighet undanrödjas red hans alltic beredvilbga biträde. — Inträdet af en ny per son i familjen, den unga vackra hushållerskar Louise (w:lle Runnbom), jemte åtakilliga an. dra tillstötande omständigheter, ba emellertic nu på en gång gifvit anledning till så mång: bekymmer för alla familjens medlemmar, och i följd deraf lika många törtroenden, kommis: sioner och ömtåliga uppdrag för den gode morbror Pehr, att ingen väl kan undra att der stackars gubben öfverväldigas af hela der massa at hemligheter man nedlagt i hans sköte, att han i sitt hjertas fullbet låter ett eller an: nat förrädiskt ord halka öfver sina läppar, att han bland mängden af de bref han har at fortskaffa råkar skicka ett och annat till orät .adrezs. Knappt bar han ordnat en tråd och tror sig ha utredt den trassliga härfvan, förrän en ny knut visar sig och bringar allt åter :j fullkomligt virrvarr. Man täcke sig huru har kastas fån tillfredsställelse till oro, från glädje till. bestörtning, och så cm igen, och mar tänke sig alla dessa sinnesrörelser återgifna a hr P. Deland med en så fin nyansering, et så stort välde öfver röst och åtbörder, ett så fulländadt ansigtsspel, att man liksom blicka in i detta godmodiga hjerta och ser deri hvarje öfvergång af de vexlende sinnesrörelsernpa, buru de dyka upp, huru de blandas, huru de försvinna och lemna rum för ständigt nya intryck; man tärke gig a!lt detta och man skall helt gökert finna befogad vär försäkran, ati den som vill förskaffa sig ett verkligt nöje, ett rätt godt och innerligt löje, han behöfver blott se Morbror Pehr i hans bryderier framSE af hr Deland, för att få sin önskan uppfylld. Mia ger sig icke tid vid en sådan framställning att så noga nagelfara sjelfva styckets innehåll, att lägga konstens mättstock derpå för att utröna dess förtjenster eller brister; man pjuter och är belåten och gruwlar icke gerna sitt nöje med att ens efteråt i sitt minne uppsöka en eller annan anledning till anmärkning som törhända skulle kunna uppspanas: man begär icke heller att i alla roler få se samma mästerskap, men man värderar emellertid sådana förtjenster som hr Isberg och fru Deland i utförandet af detta stycke ådagalade. j Afven den, nätta bagatellen En bal i nattrock, hvilken i förrgår afton jemte Morbror Pehr uppfördes för första gången, adlade hr Deland till konstverk genom den typ han skapade af vicomte de Vertgazons rol. Det var hos denne vicomte någonting af denna likgiltighet för allt annat utom sin egen person och sitt eget välbefinnande, någonting af denna verldsmannens och sristokratens egoism som Jules Sandeau mer genomfördt och fulländadt tecknat uti sin Markis de la Seigligren. Men i sin framställning af vicomten kopierade hr Deland dock för ingen del sig sjelf såsom markisen. Han ger oss i vicomten en zslldeles. ny bild; detär ett nytt species hvarg egendomligheter ganska tydligt framträda, på samma gäng som man på nägra vissa grunddrag igenkänner det gemensamma slägte de båda tillhöra, vicomte de Vertgazon lika väl som markis de la Seiglidre. Den andra väsentliga rolen i stycket innehades af den lilla Griselda Deland, som utförde den till publikens belåtenhet, hvilken