Teater.
Genom att :på Djurgårdstestern upptuaga et
bärstädes från en annan scen redan bekan
stycke, Morbror Pehr, komedi i 3 akter af Be
nedix, bar hr P. Deland beredt publiken till
fälle att beundra en ny skiftning af hans all.
tid vexlande, i nya former framträdande, mer
dock alltid lika gedigna, lika fulländade talent
Morbror - Pehr är en godbjertad, godmodi
själ, gom med den innerligaste kärlek är för
enad med hvarje medlem af den familj inon
hvilken han vistas, som vill allas väl och de.
lar allas omsorger och bekymmer, och son
derföre också i gengåfvs älskas af alla fill
baka och är allas förtrogne vän. Hvarje be.
kyrcmer skall hviskas i hans alltid öppna öra
hvarje svårighet undanrödjas red hans alltic
beredvilbga biträde. — Inträdet af en ny per
son i familjen, den unga vackra hushållerskar
Louise (w:lle Runnbom), jemte åtakilliga an.
dra tillstötande omständigheter, ba emellertic
nu på en gång gifvit anledning till så mång:
bekymmer för alla familjens medlemmar, och
i följd deraf lika många törtroenden, kommis:
sioner och ömtåliga uppdrag för den gode
morbror Pehr, att ingen väl kan undra att der
stackars gubben öfverväldigas af hela der
massa at hemligheter man nedlagt i hans sköte,
att han i sitt hjertas fullbet låter ett eller an:
nat förrädiskt ord halka öfver sina läppar, att
han bland mängden af de bref han har at
fortskaffa råkar skicka ett och annat till orät
.adrezs. Knappt bar han ordnat en tråd och
tror sig ha utredt den trassliga härfvan, förrän
en ny knut visar sig och bringar allt åter :j
fullkomligt virrvarr. Man täcke sig huru har
kastas fån tillfredsställelse till oro, från glädje
till. bestörtning, och så cm igen, och mar
tänke sig alla dessa sinnesrörelser återgifna a
hr P. Deland med en så fin nyansering, et
så stort välde öfver röst och åtbörder, ett så
fulländadt ansigtsspel, att man liksom blicka
in i detta godmodiga hjerta och ser deri hvarje
öfvergång af de vexlende sinnesrörelsernpa, buru
de dyka upp, huru de blandas, huru de för-
svinna och lemna rum för ständigt nya in-
tryck; man tärke gig a!lt detta och man skall
helt gökert finna befogad vär försäkran, ati
den som vill förskaffa sig ett verkligt nöje,
ett rätt godt och innerligt löje, han behöfver
blott se Morbror Pehr i hans bryderier fram-
SE af hr Deland, för att få sin önskan upp-
fylld.
Mia ger sig icke tid vid en sådan fram-
ställning att så noga nagelfara sjelfva styckets
innehåll, att lägga konstens mättstock derpå
för att utröna dess förtjenster eller brister;
man pjuter och är belåten och gruwlar icke
gerna sitt nöje med att ens efteråt i sitt minne
uppsöka en eller annan anledning till anmärk-
ning som törhända skulle kunna uppspanas:
man begär icke heller att i alla roler få se
samma mästerskap, men man värderar emel-
lertid sådana förtjenster som hr Isberg och
fru Deland i utförandet af detta stycke åda-
galade. j
Afven den, nätta bagatellen En bal i nattrock,
hvilken i förrgår afton jemte Morbror Pehr
uppfördes för första gången, adlade hr Deland
till konstverk genom den typ han skapade af
vicomte de Vertgazons rol. Det var hos
denne vicomte någonting af denna likgiltighet
för allt annat utom sin egen person och sitt
eget välbefinnande, någonting af denna verlds-
mannens och sristokratens egoism som Jules
Sandeau mer genomfördt och fulländadt teck-
nat uti sin Markis de la Seigligren. Men i
sin framställning af vicomten kopierade hr
Deland dock för ingen del sig sjelf såsom
markisen. Han ger oss i vicomten en zsllde-
les. ny bild; detär ett nytt species hvarg egen-
domligheter ganska tydligt framträda, på sam-
ma gäng som man på nägra vissa grunddrag
igenkänner det gemensamma slägte de båda
tillhöra, vicomte de Vertgazon lika väl som
markis de la Seiglidre.
Den andra väsentliga rolen i stycket inne-
hades af den lilla Griselda Deland, som ut-
förde den till publikens belåtenhet, hvilken