är det egentligen de som bafva i sina händer Filippinernas förbindelser med utlandet. Men tillhörande alla möjliga slags nationaliteter, engelsmän, tyskar, fransmän, schweitzare, italienare, portugiser och amerikanare, lefva de icke heller singemellan i det sällskapliga samlif, som skulle kunna göra Manilasvistandet behagligt. Instängde mom sina vidlyftiga hus, som ock innehålla magasinerna, arbeta de blott förmiddagen, promenera, när aftonens svalka inträffar, i sina präktiga fordon och tillbringa qvällen vid bordet och i sällgkapsrummen. Deras lif förflyter således ytterst enformigt, utan att uppblandas af de mångfaldiga nöjen och tidsfördrif, som hemma äro att tillgripa vid ledighet från arbete. Få af dem lefva ett husligt familjelif; och derföre uppehålla sig ock de flesta här, liksom nästan öfverallt i kolonierna, endast med afsigt att, efter att hafva samlat sig en förmögenhet, så snart som möjligt återvända till hemmet. Förr stodo de europeiska ankomlingarne i ett särdeles spändt förhållande till spanjorerna; och ännu i dag är.det dem icke tillåtet att begifva sig till, mycket mindre bosätta sig i det inre af landet. Men i sednare tider är afvogheten betydligt förminskad och enigheten större. Historien förvarar den gräsliga hågkomsten af det förfärliga blodbad, som för ej så många år sedan öfvergick europeerne från infödingarnes sida, och ännu i dag skaffa sig de försigtigaste tillståndsbref från Madrid att bosätta sig på Filippinerna, för att ej vara beroende af någon nyck från en tilläfventyrs illvillig guvernör. Spanjorerna bebo för det mesta det egentliga Manila, och innehafva alla embeten och dertill hörande gysslor. Hyllande moderlandets seder äfven i den aflägsna kolonien, utmärkes deras lif af den klosterlika afslutenhet, det mystiska halfdunkel, som öfver allt spanskt sprider en så, låt vara dyster, men intressant slöja. De Karlar jag sög voro för det mesta herrliga gestalter med präktiga drag; äfven en och annan skön dams åsyn föll på