han s . ministern. g . emann, den gamle VII:s tid oder Fredrik VI:s och Christian stt hand. med uttryckligt tillkännagifvande Straxt de allo delade de der uttalade åsigterna. her, hör -på uppträdde äfven etatsrådet Sibmot mn id för strängt konservativa tänkesätt, och .nisterens förslag. Dess mest energiöke oc . talangfulle motståndare på riksdagen har Vv? sit den berömde rättslärde, professor J. Es Larsen, och för öfrigt teol. professorn och universitetsrektorn Clausen, hist. profesgora Schiern, förre kultusministern prof. Madvig (som gjorde ett bemedlingsförslag, men röstat le emot det kongl. budskapet), förre minister n kammarherre Rosenörn, den berömde teoloszen doktor Kierkegaard, pastor Grundtvig Oo. 8 v. För öfrigt har hela juridiska fakulteten i Köpenhamn afgifvit ett utlåtande, i hvilket den uttalar sig emot ministerens tydning af traktaterna. Våra lösare torde erinra sig, att det till danska riksdagen aflåtna kong!. budskapet om arfföljden innehöll tvenne särskilda delar eller förslag. I det första begäres, att riksdagen skall gifva sitt bifall till det arrangement, hvarigenom man medelst en 8. k. arfförening velat bland de till danska tronen arfberättigade utse en manlig ättlägg, som efter del :mellanstående cognatiska arfvingarnes afsä:gelse af sina anspråk och med bifall af stormakterna skulle, efter utgängen af den nuvarande manliga linien, som utom konungen endast består af hans farbror prins Ferdinand, bli konung öfver den förenade danska monarkien. De närmast efter mansstammen i arfföljden trädande cognmatiska arfvingarne, nemligen landgrefvinnan (Iharlotia af Hessen (nuvarande konungens fast er) och hennes barn prins Fredrik af Hessen och prinsessan Maria, förmäld med en prins af Anhalt-Dessau, ha afsagt sig alla sina anspråk till förmån för den förstnämndas dotter prinsessan Luise, förmäld med prins Christian af Glicksborg, samt hennes arfvingar efter htongelovens arfordning. Å andra sidan har ryska kejsaren till förmån för nämnde prim3 Christian at Gliicksborg och hans manliga a fkomma afsagt sig sina anspråk på en del! af Holstein; hvarjemte prinsessan Luise i en särskild acceptationsoch afsägelseakt öf verdragit sin rätt till tronen åt sin man prins Christian, men med: det uttryckliga förbehåll, att arfrätten till konungariket med biländ erna qvarstannar hos henne och genom hen ne öfvergår på deras gemensamma barn (icke på barn, som prins Christian ix ett annat gilte kunde komma att erhålla), efter den för Danmarks rike gällande arfföljdslag. Till följe häraf ha sedermera de makter, som undertecknat Londonertraktaten af den 8 Maj 1852, gitvit sitt bifall till att arfrätten till hela: monarkien efter mansstammens utslocknande öfvergår till prins Christian af Glicksborg och hans manliga afkomma. i Detta förslag har icke väckt det ringaste motstånd och om ministeren endast framlagt detsamma eller helt enkelt Londonertraktaten till stadfästelse från danska riksdagens sida, så skulle budskapet utan tvifvel blifvit enhälligt antaget. Men nu innehåller det kongl. budskapet tillika ett annat förslag, som går ut på att upphäfva de enligt Kongelovens artiklar 21— A0 bestående formella arffölidsreglorna och för alla kommande tider förvandla arfföljden från agnatisk-cognatisk (d. v. 8. i första rummet man af man och subsidiärt man och qvinna af qvinna) till rent agnatisk (endast man af man). Detta förslag är icke blott opåkalladt, såsom ingen nödvändig följd af traktaterna och stridande mot ordaiagen i afsägelseakterna, utan tillika mycket vådligt, emedan det reducerar antalet af dem, som till Danmarks tron äro arfberättigade till ett ytterst ringa och då ingen ny bestämd arflag jemte valordning sättes i stället, öfverlemnar Danmarks öde, efte! det möjliga utslocknandet af prins Christian: mansstam åt slumpen eller rättare det rysk: godtycket. Om Kongelovens arfföljd upphäfves, finnes i fall prins Christians af Glicksborg manlig: stam utgår, ingen berättigad tronarfvinge at uppställa från dansk sida, hvaremot det ry ska kejsarehusets anspråk på en del af Hol stein, hvilka det för ett sådant fall uttryckli gen reserverat och hvilka, gedan de förut all tid blifvit från dansk sida bestridda, numer liksom erhållit danska regeringens tysta med grn då skulle framträda i full krafi en icke nog härmed, äfven till en del a Slesvig skulle ryska husets anspråk då sträck sig. Den nuvarande ryska kejsarens fader af sade sig nemligen 1773 alla arfanspråk p Slesvig till förmån för Christian VI och han kongliga kronarfvingar efter Kongeloven. Me då prins Christians manstam utdött, funne inga sådana arfvingar mer och de gamla an språken på Slesvig återuppvaknade, En n kombination blefve nu nödig, om den ge nom Londonertraktaten garanterade helstate icke skulle upplösas, och då från det rysk gottorpska husets sida en kandidat med leg tima anspråk på en betydande del af mona kien kunde uppställas, men från dansk sid ingen med några gällande arfsanspråk kund uppställas såsom motvigt, är det lätt att fö mtse, hurudan utgången skulle blifva. Män bör icke trösta sig med att det är fög gann olikhet för att det här förutsatta fallet I långliga tider skall inträffa; alldenstund prir