PAR nader I NEVER JAA DORIUUTCD ILUIL IVIUVUE Bav att här hafva funnit en svensk till själ; och bjerta, för hvilken ärligt arbete är en fröjd, redligt sträfvande ett behof och vänlig hjelpsamhet en njutning. Och jag lärde känna fru Arnberg, denne bjeltinna, som synes skapad att väcka förtjusning och beundran, och hvars hugkomst skal! följa mig genom lifvet med denna styrka och vördnad, dem den sannastorhetenoch skönheten alltid ingifver. J mnordens qvinnors. till hvilkas ära våra vältalare så oratoriskt egna entusiastiska skålar vid alla tillfällen, till hvilkas pris skalderna stränga sina lyror, här vil! jag visa eder en svensk qvinna, ett efterdöme af kärlek och trohet, som icke är någon diktens skapelse i edra romaner, utan som lefver och verkar sitt sköna kall likaväl som j. O, j sentimentala eteriska väsenden, som gjuten medlidandets tårar vid en bjertnjuper poesi, som liden när tragediens teaterhjeltar deklamera sina gripande fraser, som darrer vid blotta tanken att orena edra rosenfingrar, rysen vid minsta nordanfläkt, och känner outsägliga qvsl vid blotta tanken på slöddret; hvad sägen j om en ung skön qvinna, som i knoppningen af en vår, hvilken tyckes berättiga till all lifvets sällhet,trofast lägger sin hand i en mans, då han säger till henne: vill du öfvergifva fader och moder, hemoch barndomsminnen och följa mig öfver hafver fjerran bort? vill du med mig dela ett kringirrande lifs alla mödor, försaka lugnets ochl beqvämlighetens alla fröjder och lida alla um-l bäranden, uthärda alla hårdheter? vill du följa. mig under många och långa år och vara min tröst, min glädje, en maka för mig, en mor för min son? — och som påalla dessa frågor blott har ett kärlekens ja till svar? Men er qvinna dessutom, som ej blott uttalar detta jay utan som hoppfull och förtröstande lemnar allt för att snart se hemmets berg blåna i; fjerran, fördrager tåligt en lång sjöresas allal besvärligheter, plumpa matrosers grofva råhet, kämpar mot brist och sjukdom och slutligen ser en främmande kust uppstiga, deringen vänlig mun uttalar välkomsthelsningens ord,l ingen famn öppnar sig att omsluta den medl allt obekanta, för alla. okända, som : åter. är! färdig att besegla det farligaste och stormfullaste af alla haf på ett bräckligt och illa försedt fartyg och att styra sin kosa till ännu mera aflägsna länder under en flera tusende mils resa i ett klimat, hvars oblida natur af intet öfverträftas. Hon kommer till detta oordningens, osäkerhetens, råhetens land, nästanl! utblottad på allt, och hon, den fina veka qvin-l nan, slafvar der dag och natt som en trälinna, fördrager tålmodigt brutaliteter af -alla: slag; motgångar i alla skepnader, ensambeten och sjukdomen, följer sin man i alla hans företag som en hugsvalande tröstens engel,;hvilar i de af vilda djur och ej mindre vilda menni: skor befolkade skogarne, slår upp det tunna tältet till ett bräckligt skydd mot stormen och ovädret och, utan att ega något annat hem i det vilda främmande Jandet, går med bössan i hand att fälla villebråd till de sinas uppebälle, ja till och med anlägger en grufarbe: tares grofva drägt och står dagen i ändaivatten och under en brännande sol, arbetande l, vid sin spade, medan svetten strömmar utförl, pannan och armen darrar af matthet, — och. lefver dock under allt detta. modig, lugn ochl glad midt bland ett från alla verldenshörn sammanrafsadt pack, låter under alla dessa pröfningar, försakelser och lidanden aldrig genom ett missnöjets, klagans eller förtviflans jud förråda sin själs qval, utan genom egen sinnesstyrka lär andra att bära mödorna och oetraktar sedermera detta allt blott såsom kära minnen i ett skiftesrikt lif. Franzeo är död — men så länge svenskt språk begripes, skall man tjusas, då man läjer om Emeli i Lappland och hennes trohet. Och hvad äro dock hennes af dikten förherrigade pröfningar emot dessa! Hvilken själsstyrka och hvilket hjeltemod, hvilka uppoffringar och hvilken kärlek företer ej fru Arnbergs historia! Här vore ett ämne för våra skalder att behandla, utan färgläggning af nåson glödande fantasi, blott enkelt och troget. Men det är sannt: Paris och London måste ju lemna: sina skräckscener att skaka edra nerver, sina knalleftekter att framlocks edra tårar. Den stilla dygden, den uppoffande kärleken, den himmelska troheten duga ej mera att skildra; det är så platt, så enfaldigt och så tråkigt — och Charlotte i Kalifornien, får väl blifva. obesjungen. Må fru: Arnberg, om hon nänsinfår veta att jag satt in henne i Aftonbladets, att jag offentligen egnat henne en hyllning, som jag vet att hennes anspråkslösa blygsamhet cj skall gillaj förlåta mig detta! Men, om det är en rättighet;för. den: ena; menniskan att hos den andra beundra upphöjda och sköna själsegenskaper, och om det är en pligt att låta ljuset ysa för menniskorna,. att de må se de goda gerningarne, så må jag deri söka: en gällande ursäkt. Jag har vid åsynen af så mycket vackert och godt ej kunnat tillbakahålla benofvet att uttala min: innerliga aktning, min vördnad, och jag är mer än säker att omjag nade. kunnat göra denna min skildring. så lifig, att sanningen stått lika klar och lefvande för läsaren som för mig, mäånget hjerta i hemoygden skulle värmas af samma känslor, skulle känna sig lyftadt af den vissheten, att uppoffrande. kärlek och bergfast trohet hos den svenska flickan icke är en poetisk dikt, endast utgången ur skaldens fantasi och afmålad i hans inspirerade sånger, utan att änau i Jag födas, Signes och Ingeborgs jemlikar norden. RR BM ÖV CM fr -. pr rn OÖ DM OO MM Mm best fe ÖH MM HA bud Sö AA Om br a a CA Sveriges handel med Finland. En af Europas största monarker yttrade för någrall lecennier sedan om värt kära fädernesland: Jagla sänner intet land så rikt som Sverige, ty det har öf-h rer 100 är arbetat på sin ruin, utan att lyckas,. Omls lenne man ännu lefde, kunde han hafva tillfälle attir je, det värt ifriva arbetande i den riktning, han an