PAR nader I NEVER JAA DORIUUTCD ILUIL IVIUVUE Bav
att här hafva funnit en svensk till själ; och
bjerta, för hvilken ärligt arbete är en fröjd,
redligt sträfvande ett behof och vänlig hjelp-
samhet en njutning.
Och jag lärde känna fru Arnberg, denne
bjeltinna, som synes skapad att väcka förtjus-
ning och beundran, och hvars hugkomst skal!
följa mig genom lifvet med denna styrka och
vördnad, dem den sannastorheten- och skön-
heten alltid ingifver. J mnordens qvinnors.
till hvilkas ära våra vältalare så oratoriskt egna
entusiastiska skålar vid alla tillfällen, till hvil-
kas pris skalderna stränga sina lyror, här vil!
jag visa eder en svensk qvinna, ett efterdöme
af kärlek och trohet, som icke är någon dik-
tens skapelse i edra romaner, utan som lef-
ver och verkar sitt sköna kall likaväl som j.
O, j sentimentala eteriska väsenden, som
gjuten medlidandets tårar vid en bjertnjuper
poesi, som liden när tragediens teaterhjeltar
deklamera sina gripande fraser, som darrer
vid blotta tanken att orena edra rosenfingrar,
rysen vid minsta nordanfläkt, och känner
outsägliga qvsl vid blotta tanken på slöddret;
hvad sägen j om en ung skön qvinna,
som i knoppningen af en vår, hvilken tyckes
berättiga till all lifvets sällhet,- trofast lägger
sin hand i en mans, då han säger till henne:
vill du öfvergifva fader och moder, hem- och
barndomsminnen och följa mig öfver hafver
fjerran bort? vill du med mig dela ett kring-
irrande lifs alla mödor, försaka lugnets ochl
beqvämlighetens alla fröjder och lida alla um-l
bäranden, uthärda alla hårdheter? vill du följa.
mig under många och långa år och vara min
tröst, min glädje, en maka för mig, en mor
för min son? — och som påalla dessa frågor
blott har ett kärlekens ja till svar? Men er
qvinna dessutom, som ej blott uttalar detta
jay utan som hoppfull och förtröstande lem-
nar allt för att snart se hemmets berg blåna i;
fjerran, fördrager tåligt en lång sjöresas allal
besvärligheter, plumpa matrosers grofva råhet,
kämpar mot brist och sjukdom och slutligen
ser en främmande kust uppstiga, der- ingen
vänlig mun uttalar - välkomsthelsningens ord,l
ingen famn öppnar sig att omsluta den medl
allt obekanta, för alla. okända, som : åter. är!
färdig att besegla det farligaste och stormful-
laste af alla haf på ett bräckligt och illa för-
sedt fartyg och att styra sin kosa till ännu
mera aflägsna länder under en flera tusende
mils resa i ett klimat, hvars oblida natur af
intet öfverträftas. Hon kommer till detta oord-
ningens, osäkerhetens, råhetens land, nästanl!
utblottad på allt, och hon, den fina veka qvin-l
nan, slafvar der dag och natt som en trälinna,
fördrager tålmodigt brutaliteter af -alla: slag;
motgångar i alla skepnader, ensambeten och
sjukdomen, följer sin man i alla hans företag
som en hugsvalande tröstens engel,;hvilar i
de af vilda djur och ej mindre vilda menni:
skor befolkade skogarne, slår upp det tunna
tältet till ett bräckligt skydd mot stormen och
ovädret och, utan att ega något annat hem i
det vilda främmande Jandet, går med bössan
i hand att fälla villebråd till de sinas uppe-
bälle, ja till och med anlägger en grufarbe:
tares grofva drägt och står dagen i ändaivat-
ten och under en brännande sol, arbetande l,
vid sin spade, medan svetten strömmar utförl,
pannan och armen darrar af matthet, — och.
lefver dock under allt detta. modig, lugn ochl
glad midt bland ett från alla verldens- hörn
sammanrafsadt pack, låter under alla dessa
pröfningar, försakelser och lidanden aldrig ge-
nom ett missnöjets, klagans eller förtviflans
jud förråda sin själs qval, utan genom egen
sinnesstyrka lär andra att bära mödorna och
oetraktar sedermera detta allt blott såsom kära
minnen i ett skiftesrikt lif.
Franzeo är död — men så länge svenskt
språk begripes, skall man tjusas, då man lä-
jer om Emeli i Lappland och hennes trohet.
Och hvad äro dock hennes af dikten förherr-
igade pröfningar emot dessa! Hvilken själs-
styrka och hvilket hjeltemod, hvilka uppoff-
ringar och hvilken kärlek företer ej fru Arn-
bergs historia! Här vore ett ämne för våra
skalder att behandla, utan färgläggning af nå-
son glödande fantasi, blott enkelt och tro-
get. Men det är sannt: Paris och London
måste ju lemna: sina skräckscener att skaka
edra nerver, sina knalleftekter att framlocks
edra tårar. Den stilla dygden, den uppoff-
ande kärleken, den himmelska troheten duga
ej mera att skildra; det är så platt, så enfal-
digt och så tråkigt — och Charlotte i Kali-
fornien, får väl blifva. obesjungen.
Må fru: Arnberg, om hon nänsin- får veta
att jag satt in henne i Aftonbladets, att jag
offentligen egnat henne en hyllning, som jag
vet att hennes anspråkslösa blygsamhet cj skall
gillaj förlåta mig detta! - Men, om det är en
rättighet;för. den: ena; menniskan att hos den
andra beundra upphöjda och sköna själsegen-
skaper, och om det är en pligt att låta ljuset
ysa för menniskorna,. att de må se de goda
gerningarne, så må jag deri söka: en gällande
ursäkt. Jag har vid åsynen af så mycket
vackert och godt ej kunnat tillbakahålla be-
nofvet att uttala min: innerliga aktning, min
vördnad, och jag är mer än säker att omjag
nade. kunnat göra denna min skildring. så lif-
ig, att sanningen stått lika klar och lefvande
för läsaren som för mig, mäånget hjerta i hem-
oygden skulle värmas af samma känslor,
skulle känna sig lyftadt af den vissheten, att
uppoffrande. kärlek och bergfast trohet hos
den svenska flickan icke är en poetisk dikt,
endast utgången ur skaldens fantasi och af-
målad i hans inspirerade sånger, utan att än-
au i Jag födas, Signes och Ingeborgs jemlikar
norden.
RR BM ÖV CM fr
-
-. pr
rn OÖ DM OO MM Mm
best fe ÖH MM HA bud Sö AA Om br a a CA
Sveriges handel med Finland.
En af Europas största monarker yttrade för någrall
lecennier sedan om värt kära fädernesland: Jagla
sänner intet land så rikt som Sverige, ty det har öf-h
rer 100 är arbetat på sin ruin, utan att lyckas,. Omls
lenne man ännu lefde, kunde han hafva tillfälle attir
je, det värt ifriva arbetande i den riktning, han an-