wvars vigt öfverallt kändes. Sålunda då Navoleon såsom förste konsul lät inför engelsk lomstol förfölja en jurnalist vid namn Pelleier såsom smädare, var det icke egentligen lenne, utan Napoleon sjelf, som, fastän frånvarande, stod inför rätta. Det deltagande som: gnades drottning Carolina under hennes proess för några och tjugu år sedan härledde sig likaledes deraf, att hon kämpade emot en zemål, som i egenskap af landets konung var örskansad inom maktens alla attributioner, nen i sina privatförhållanden lemnade lösa yglar åt sin hårdhet och våldsamhet. Processen om våldet emot Haynau sistlidet år (som blef utsstt för utbrottet af ovilja i Barclay och Perkins bryggeri) hemtade sin betyle!se icke från någon skadeglädje öfver hans misshandlande, utan från den inre känslan af illfredsställelse deröfver, att det finnes ett and, der lagen gäller äfven för fältmarskalkar. Til .denna kategori hörer också Achillis rättegång emot Newman. Det har här visat sig, huru alla det katholska partiets medel stodo Newman till buds då det gällde att med vilka kostnader som helet skaffa långvöga ingifvelser och viunen emot Achilli. Sjelfva påfvens privatsekreterare har gått Newman tillnanda med att anskaffa afskrifter från den heiga inqvisitionens arkiv, som ingen profan annars får nalkas, och vittnen, hvika förtroti sina meddelanden endast åt biktfadren, utfinnas och transporteras till England med enorms zostnader, såsom redan bär ofvan är anmärkt. Slutsatsen af sjelfva processen i dess helnet åter måste blifva, att om också Achilli cke är oskyldig tl en del af hvad honon olifvit påbördadt; om blott en fjerdedel dera! ir sannt, så gifver detta icke något serdeler sodt vitnesbörd hvarken för öronbikten elle; slosterväsendet, helst då det skulle visa, att den romerska hierarkien under loppet af femon år befordrat ifrån den ena värdigbeten til) den andra en person, hvars lefnadssätt borde vara mycket lättare att taga reda på, medar nan vistades i landet, än många år efteråt; att den öfverhopat en sådan person med förtroenden, gjort honom till lärare åt ungdomer och biktfader för en dioces, och att förföljelsen mot honom börjades först sedan han afallit från undergifvenheten under påfvedömets ära och disciplin. Det ser då verkligen ut. som om Achilli icke skulle: vara det ende skabbiga fåret i hjorden, och den katolske syrkan har genom denna process, hvilken utsäng den än fått, sannolikt i alla händelse: örlorat ej obetydligt af sin inflytelse i Engand och af den helighet, hvarmed den, säsom hvarje oinskränkt myndighet, söker att omgifva sig.