133 UU TR RR UL, UUR AV SUN d Reaktionen har vunnit en ny framgång på! Europas kontinent. Belgiens Iberala minister! har funnit sig föranläten att resignera och de: maktegande 1 Paris skola vara mycket belåtna. med denna händelse. Vid de ssta representantvalen i Belgien: gjorde det ultramoutana katolska partiet utom-! ordentliga ansträngvingar för att vinna majo-; rstet, och det katolska presterskapet, som vid i detta tillfälle lemnade frihetens motståndare: allt det understöd som stod i dess makt, skydde icke att härvid använda hvad medel som belst. Helvetets svafvellågor utgjorde straftet för dem: som ej röstade med ultramontanerna och pre-: dikningarne flödade af dylika öfvertalande ar-: gumenter. I Allt detta oaktadt bibehöll det liberala partiet pluraliteten, men en mycket svag pluralitet, och som ministeren, hvilken mnaturligtvis från alla håll underminerats af reaktionärerna, som för sina planer äfven sökt hvarjehanda bistånd i Frankrike, icke under sådana förhållanden fann sig ega tillräcklig styrka att fortsätta sitt liberala system, har ministeren resignerat. Att frihetens sak härmed skulle gå förlorad i Belgien är dock icke att frukta. Ännu eger den plurahteten inom representationen och Bel-! glens konung har under hela sin regering visat afgjorda sympatier för ett konstitutionelt! och Lberalt styrelsesätt. Det är också derigenom som landet utbildat sig till den materiella kraft, som det för närvarande uppnått. En annan omständighet är att ultramontanerna i Belgen äro alltför mycket införlifvade med sina själafränder i Frankrike, för at: kunna anses lemna någon trygghet för sitt eget lands: oberoende och sjelfständighet. Belgiens monark måste derföre alltid hysa misstroende tll; detta parti, såsom öfverhufvud taget hvarje regent i ett mindre rike måste göra; ty ultramontanerna äro af den kosmopolitiska natur, att de ha ögonen mera fästade på sitt eget partis herravälde öfver verlden, än å bibehällandet af ett visst folks eller rikes sjelfständighet. Alla mindre riken, som ej ha tillräcklig materiell makt för att försvara stt oberoende, måste derföre frukta.den ultramontana propagandan, och så gör man i Belgien, helst man tillräckligt känner, att den mäktigare grannens lystnad efter detta land icke upphört eller kan upphöra under den napoleonska styrelsen. Det är således temligen säkert att Belgien! ej i följd af denna ministerförändring kommeri att ingå på den reaktionära banan, men det kan; tills vidare upphöra att fortgå på den liberala, och ett sådant st:llastående är alltid vådligt. Kan propagandan under tiden vidare föröka sina krafter, så att de blifva de ötvervägande, kommer också detta stillastående snart att efterföljas af ett decideradt och hastigare tillbakaskridande, och om våldgaramare och mera omstörtande medel härför skulle blifva erforderliga, så är nämnde propaganda icke af dem som rygga tillbaka för användandet af dylika medel. Tvärtom den finner alla medel goda som gynna dess planer. i En sak som härvid ej bör förbises är attl de konservativas föregifvanden att öfverallt skydda monarkien och thronens prerogativer åtminstone icke vinner stöd af händelserna i Belgien. Dess monark är liberal och i följd af sin förbindelse med Orleanska huset måste han för öfrigt icke känna några synnerliga sympatier för den nu rådande napoleonska styrelsen i Frankrike; men den konservativa oppositionen inom hans land, hvilken har desto större sympatier för de principer som gynnas af nyssnämnde styrelse, låter icke af dessa omständigheter det aldra ringaste bindra sig i fullföljden af sina planer. De kunna väl också vara monarkiska på sitt. sätt, -men öfverensstämma alldeles icke med monarkens intressen i deras eget land. oo umsuna, ue verldsliga och andliga aristokratien ha också i sjelfva: verket utöfvat mycket större förtryck emot konungamakten än folkpartiet, men de förra ha haft den artigheten attlåta komungamakten till det yttre stå. qvar, äfven om dess särskilda innehafvare blifvit förtryckta eller till oeh med förjagade. Det liberala systemets bestånd i Belgien såväl som på de öfriga få ställen af. Europas kontinent, hvarest det ännu icke. blifvit tillintetgjordt, beror emedlertid af de politiska händelzernas utvecklipg i England. De nu pågående parlamentsvalen i England ha mera betydelse för Europas politiska framtid än alla de sammankomster som furstar och deras . ministrar allt emellanåt: hålta i Tyskland. Om dessa val lemna en gifven majoritet åt de liberala samt i följd deraf befria. England från sin nuvarande konservativa minister samt förskaffa detta land en kraftfull liberal styrelse, så kan reaktionen göra sig beredd på att snart få blåsa till reträtt både i Belgien och på åtskilliga andra håll. Hoppet tändes då å nyo hos Europas: folk och de: förtryckta-skola: åter börja tänka på sin befrielse. Enligt sista utrikes post visade sig ocksål det då kända resultatet af dessa val till fördel för de -liberala. De räknade 217 representanter emot 147 som tillfallit torypartiet, hvilket eljest i följd af sin materiella makt. och nu: egande -samhällsställning samt gynnsamma tillfälligheter vunnit åtskilliga fram-: gångar. Men innan vi fullständigare känna utgången. af representantvalen i England;lönar det dock ej mödan att vidare reflektera öfver ! deras inflytande på den politiska ställningen,