v:ltnen sKolat utlala 518 OIVEr nNalldelser nvyHlKajl gå tillbaka ända till året 1826, så har ett vidsträckt spioneri måst sättas i gång för att få reda på alla som möjligen med Achilli stått i beröring och genom preliminärförhör inhemta i hvilka afseenden den ene eller andre skulle kunna användas i processen. Detta har inför publiken i England och Europa bevisat, att här ej blott var fråga om en person emot en annan, utan att hela den romerska hierarkien hade väpnat sig i sin förfärligaste rustning, för att, då den icke direkt kunde krossa sin vederdeloman, åtminstone på det sätt som möjligen kunde åtkommas, släcka sin förbittring mot honom. i Newmans angifvelser emot Achilli gå hufvudsakligen ut på att framställa honom såsom en Don Juan n:o 2, och han har i detta afseende gifvit ett register på fruntimmer som skola hafva utgjort föremål för Achillis förförelser, föga mindre långt än Leporellos i Mo2arts bekanta opera. Uti förteckningen näm-: nes sålunda: Eleana Valente, Rosa de Allessandris, Vincenza Guerra och åtskilliga obekanta i Viterbo, Maria Giovanni Principe i Neapel, hustru till en skräddare Garamonti; och hustrun till en chorist Vincenzo Coribonij i Corfu, åtskilliga obekanta storheter på Malta. Harriet Harris, Jane Legg, Sarah Wood, Ca-; tbarina Gorrman och miss Fortay i London.: Större delen af dessa personer hade blifvit transporterade till London såsom vittnen (det bör härvid märkas att i England kallas enhvar, som höres vid domstol, vittne, hvar-; emot två vittnesintyg ingalunda gäller såsomj bestämdt eller fullt bevis enligt engelsk lag.) Sjelfva målets beskaffenhet gör det mindre tjenligt att upprepa omständigheterna dervidl inför den svenska publiken; vi vilja blott il förbigående nämna om ett och annat som kan gifva begrepp om det hela. Så t. ex. kanji nämnas, att förhöret den 21 Juni börjades med Eleana Gjustini, född Valente från Viterbo. Hon bekräftade beskyllningarna i hvad de angingo henne sjelf och afgaf under för-j höret en icke alltför uppbygglig beskrifning: på klosterlifvet och biktstolen. Achilliskullel hafva gifvit henne tre såsiser och en näsduk, samt lofvat henne åtskilliga andra presenter. men aldrig hällit detta. Efter sin bekantskap med honom hade hon i 3 år varit i ett kloster. För sex månader sedan hade hennes pastor examinerat henne om hvad hon visste rörandej Achilli, och skickat henne till Rom under den! förevändningen att det skedde för den heliga; kyrkans skull, hvarefter hon. der hade blifvit vidare förhörd, först af generalvikarien och sedan af en annan munk, samt slutligen af en engelsk jurist. . Hvem som betalt resekostnaden och hennes uppehälle under vistandet i: Rom, viste hon icke; hon hade rest med enj italiensk dam, — Härefter följde i förhöret en italiensk prest, numera boende i England, hvilken också hade rest omkring för att skaffa angifvelser mot Achilli. Derefter Sophia Maria Balisano, född Principe, som ibland annat! gaf serdeles intressanta upplysningar om sakristiornas byggnadssätt och ingångarna dit. Hon hade genom en dominikanermunk blifvit hemtad från Italien. Åtskilliga af de andra personernas uppgifter voro ungefär af samma beskaffenhet somj den här ofvannämnda, och stundom förekom det som om Achilli icke hade varit precist oskyldig till alla angifvelsernas innehåll. Men å andra sidan visade sig vid förhören på ett framstående sätt huru en stor del af vittnesmäålen varit en följd af tillställningar och öfvertalningar samt frambragta genom det mest utsträckta spioneri. Sålunda bevisades det bland annat, att flere af de framskickade fruntimren, som skulle varit offer för Achillis förförelser, icke befunnit sig på ställena der gerningen skulle inträffat, å de tider som uppgåfvos. Vidare visade det sig vid jemförelse af åldern angående tvenne bland dessa qvinnor, med hvilka han skulle haft förtrolig bekantskap så långt tillbaka som före år 1830, att de då hade varit helt små barn, 0. 8. v. Maria Crisaffi, hustru åt skräddaren Garawoni, en liten liflig person, uppgaf att hon en afton hade tillkallat Achilli för stt ställa till rätta en misshällighet mellan henne och mannen. Men i detsamma Achilli hade kommit in i huset, och just som hon kommit emot honom öfverst på trappan med ett Jjus, hade mannen störtat emot henne och gjort henne äreröriga förebråelser, o. s. v. Fru Achilli intygade, angående två tjenstpigor, hvilka också uppgåfvos att hafva varit föremål för Achillis olämpliga uppförande, att hon måst köra bort den ena för hennes orenlighet, och den andra emedan denna tagit en älskare in i huset i hemlighet. Angående konflikten med inqvisitionen uppgaf Achilli sjelf, att hans första tvifvel om den påfliga läråns sanning uppstättj. år 1832, då han ej kunnat tro, att brödet och vinet i sakramentet,. blott genom det af presten uttalade ordet verkligen förvandlade sig till Christi lekamen och blod. Svarandens advokat frågade med anledning häraf, huru Achilli det oaktadt hade kunnat fortfara att hålla messan, då han ansåg den för en förvillelse. Achilli svarade då: detta är en förebråelse, som skulle träffa alla reformatorer. xJag var i förståndet, men ännu icke i hjertat öfvertygad, att läran vore villfarande. Jag tror, att omvändelsen har sitt rum mera i hjertat, än i förståndet., — Det förhör, som inqvisitionen anställt med honom och hvarvid han blifvit arresterad, uppgaf han hafva här-l; ledt sig deraf, att han predikat att menniskanh kunde blifva salig ensamt genom tron. Ment) den anklagelse, som inqvisitionen sedan låtiti bstn mRNA EE