Åse (Insändt.) Till Svenska Tidningen. Svenska Tidningen tyckes af ingenting vars mera brydd än af invändningarna mot dess artiklar angående det parlamentariska regeringssättet och har redan fyllt en mängd spal. ter med detta ämne, för att helt och hålle nedergöra de liberale, som våga försvara detta. Oss tyckes likväl, att Sv. T. ändå egentligen icke kommit ett enda steg framåt, utar står ideligen och trampar på samma ställe När man tvistar, tyckes det vara hufvudsaker att bestämma hvarom frågan är; men derfö; aktar sig Sv. T. noga, och af denna orsak kan man omöjligen fortsätta tvisten. Hvad är då ett parlamentariskt regeringssätt? Et sådant, der de af folken valda ombud genom sin majoritet bestämma den allmänna riktningen af regeringens politik. Detta måtte likväl vara något himmelsvidt annat än det, hvarom Sv. T. ordar. Ty hvem har fordrat eller ens önskat att folkets ombud skulle blan: da sig i regeringen, eller hvad man kallar styrelsen. Sådant har visserligen varit händelsen hör i Sverige under vårt glorvyrdige ständer-regemente; men när prisades denne styrelseform af nutidens liberale? För närva rande eger deremot en så beskaffad parlamentarisk styrelse, som Sv. Tidningens, icke rum ens i Förenta Staterna, ännu mindre i England, der det parlamentariska regeringssätte har sin egentliga rot, och genom hvilket England blifvit höjdt till den politiska och moraliska storhet, det framför alla andra lände; i vår verldsdel innehar. Hvem har vidare be rättigat Sv. T. att välja Frankrike såsom mönster för det parlamentariska regeringssättets vare sig förträfflighet eller förderfiighet? Eller hvilken af de: liberala har väl någonsin önskat att taga Frankrikes styrelse till föresyn? Möjligen hafva några, äfven här i landet, hafi någon kort tids barnslig fröjd öfver den å1 1848 improviserade fransyska republiken såsor id betraktad; men icke hafva de liberale der: före prisat Frankrikes styrelse under republiken, utan tvertom i högsta grad klandrat den såväl före, som efter statsstrecket den 2 December. Icke heller kunna vi erinra oss, at! de liberala uppstämde några lofsånger öfvel franska regeringssättet under Ludvig Filip, hur mycket parlamentariskt det än, efter Sv. T:s definition, kunde anses vara. När fördenskull Sv. T. härnäst kläder sig i hjelm och harnesk för att bekämpa det parlamentariska regerings: sättet, så Norde hon vara god och hälla sig till den rätta betydelsen af detta ord och vic det stora faktum, som England i detta hänseende erbjuder. Hon skall då bevisa, at till exempel England skulle varit lugnare lyckligare, mäktigare, om 1688 års märkvär diga statshvälfning uteblifvit och icke i dett: land grundlagt en sinn konstitutionell styrelse; att drottning Victoria icke är lika älskac och vördad af sitt folk och lika mäktig at göra hvad godt är som trots sjelfva ryskt czaren, m. m. d. Kan man icke bevisa dett: eller något dylikt, så har man bevisat plat ingenting mot det parlamentariska styrelse. sättet. . Med Frankrike är det icke längre värd att slå de liberala i denna tvist, ty Frankrikes historia har tillräckligt ådagalagt, att der stora nationen icke förstår den politiska fri heten såsom England eller Amerika förstå den, nej, icke ens på långt när såsom svensk folket. Så länge en så stor massa af franska folke dväljes i okunnighet, bigotteri eller irreligio gitet, så länge det saknar all sjelfstyrelse och låter regera sig medelst telegrafer och cirku lärer från Paris samt hålles i schack af en otali; skara embetsmän, så länge är det ej värdt at tala om frihet i detta land, förr än der fram träder en ny Napoleon, icke en sådan son den inbilske pygmå, hvilken nu representera ett slags Nemesis för 1848 års hufvudlösa re volution, utan en sådan Napoleon som der store, hvilken skall kunna egna samma snille kraftoch underbara förmåga vid omskapnin gen af Frankrikes inre styrelse och förvaltnin; samt tillintetgörandet af dess inre fiender, son kejsaren utvecklade i striderna mot Europa Men hvad är då andemeningen i Sv. Tr långa artiklar mot det s: k. parlamentarisk: regeringssättet? Fruktar kanske Sv. Ts. at ett sådant än en gång skall komma att infö ras här i Sverige, 1 likhet med tiden frå 1720 till 1772? Men det: kan hon väl svår Bgen befara, så länge det är så förträfflig stäldt, att i alla polifiska frågor af någon vig två stånd stanna mot två, och majoriteten be står af högst 2 eller 3 röster i något förstärk utskott. Om likväl det vore tänkbart, at t. ex. det nu hvilande Lagerbjelkska represen tationsförslaget antoges och blefve låg, hvari genom åtminstone den fördelen vunnes, a en majoritet kunde finna, skulle verkligen Sv Ti då vilja drifva Gen sats, all: regeringe borde styra ländet i en riktning och efter e politik, som helt !och hållet stridde emot folk embudens opinion ?-Och vore det just så fö dömligt om regeringen heldre regerade i ö verensstämmelse med representationens äsig ter och beslut, än i strid deremot? Var go KN CE Ne MO BFT on ER ME . ERA NN