Åse
(Insändt.)
Till Svenska Tidningen.
Svenska Tidningen tyckes af ingenting vars
mera brydd än af invändningarna mot dess
artiklar angående det parlamentariska rege-
ringssättet och har redan fyllt en mängd spal.
ter med detta ämne, för att helt och hålle
nedergöra de liberale, som våga försvara detta.
Oss tyckes likväl, att Sv. T. ändå egent-
ligen icke kommit ett enda steg framåt, utar
står ideligen och trampar på samma ställe
När man tvistar, tyckes det vara hufvudsaker
att bestämma hvarom frågan är; men derfö;
aktar sig Sv. T. noga, och af denna orsak
kan man omöjligen fortsätta tvisten. Hvad
är då ett parlamentariskt regeringssätt? Et
sådant, der de af folken valda ombud genom
sin majoritet bestämma den allmänna riktnin-
gen af regeringens politik. Detta måtte lik-
väl vara något himmelsvidt annat än det, hvar-
om Sv. T. ordar. Ty hvem har fordrat el-
ler ens önskat att folkets ombud skulle blan:
da sig i regeringen, eller hvad man kallar
styrelsen. Sådant har visserligen varit hän-
delsen hör i Sverige under vårt glorvyrdige
ständer-regemente; men när prisades denne
styrelseform af nutidens liberale? För närva
rande eger deremot en så beskaffad parlamen-
tarisk styrelse, som Sv. Tidningens, icke rum
ens i Förenta Staterna, ännu mindre i Eng-
land, der det parlamentariska regeringssätte
har sin egentliga rot, och genom hvilket Eng-
land blifvit höjdt till den politiska och mo-
raliska storhet, det framför alla andra lände;
i vår verldsdel innehar. Hvem har vidare be
rättigat Sv. T. att välja Frankrike såsom mön-
ster för det parlamentariska regeringssättets
vare sig förträfflighet eller förderfiighet? El-
ler hvilken af de: liberala har väl någonsin
önskat att taga Frankrikes styrelse till föresyn?
Möjligen hafva några, äfven här i landet, hafi
någon kort tids barnslig fröjd öfver den å1
1848 improviserade fransyska republiken såsor
id betraktad; men icke hafva de liberale der:
före prisat Frankrikes styrelse under republi-
ken, utan tvertom i högsta grad klandrat den
såväl före, som efter statsstrecket den 2 De-
cember. Icke heller kunna vi erinra oss, at!
de liberala uppstämde några lofsånger öfvel
franska regeringssättet under Ludvig Filip,
hur mycket parlamentariskt det än, efter Sv. T:s
definition, kunde anses vara. När fördenskull
Sv. T. härnäst kläder sig i hjelm och harnesk
för att bekämpa det parlamentariska regerings:
sättet, så Norde hon vara god och hälla sig
till den rätta betydelsen af detta ord och vic
det stora faktum, som England i detta hän-
seende erbjuder. Hon skall då bevisa, at
till exempel England skulle varit lugnare
lyckligare, mäktigare, om 1688 års märkvär
diga statshvälfning uteblifvit och icke i dett:
land grundlagt en sinn konstitutionell styrel-
se; att drottning Victoria icke är lika älskac
och vördad af sitt folk och lika mäktig at
göra hvad godt är som trots sjelfva ryskt
czaren, m. m. d. Kan man icke bevisa dett:
eller något dylikt, så har man bevisat plat
ingenting mot det parlamentariska styrelse.
sättet. . Med Frankrike är det icke längre värd
att slå de liberala i denna tvist, ty Frankri-
kes historia har tillräckligt ådagalagt, att der
stora nationen icke förstår den politiska fri
heten såsom England eller Amerika förstå
den, nej, icke ens på långt när såsom svensk
folket.
Så länge en så stor massa af franska folke
dväljes i okunnighet, bigotteri eller irreligio
gitet, så länge det saknar all sjelfstyrelse och
låter regera sig medelst telegrafer och cirku
lärer från Paris samt hålles i schack af en otali;
skara embetsmän, så länge är det ej värdt at
tala om frihet i detta land, förr än der fram
träder en ny Napoleon, icke en sådan son
den inbilske pygmå, hvilken nu representera
ett slags Nemesis för 1848 års hufvudlösa re
volution, utan en sådan Napoleon som der
store, hvilken skall kunna egna samma snille
kraftoch underbara förmåga vid omskapnin
gen af Frankrikes inre styrelse och förvaltnin;
samt tillintetgörandet af dess inre fiender, son
kejsaren utvecklade i striderna mot Europa
Men hvad är då andemeningen i Sv. Tr
långa artiklar mot det s: k. parlamentarisk:
regeringssättet? Fruktar kanske Sv. Ts. at
ett sådant än en gång skall komma att infö
ras här i Sverige, 1 likhet med tiden frå
1720 till 1772? Men det: kan hon väl svår
Bgen befara, så länge det är så förträfflig
stäldt, att i alla polifiska frågor af någon vig
två stånd stanna mot två, och majoriteten be
står af högst 2 eller 3 röster i något förstärk
utskott. Om likväl det vore tänkbart, at
t. ex. det nu hvilande Lagerbjelkska represen
tationsförslaget antoges och blefve låg, hvari
genom åtminstone den fördelen vunnes, a
en majoritet kunde finna, skulle verkligen Sv
Ti då vilja drifva Gen sats, all: regeringe
borde styra ländet i en riktning och efter e
politik, som helt !och hållet stridde emot folk
embudens opinion ?-Och vore det just så fö
dömligt om regeringen heldre regerade i ö
verensstämmelse med representationens äsig
ter och beslut, än i strid deremot? Var go
KN CE Ne MO
BFT
on ER ME . ERA NN