xemplar och -hvar sjunkande stjerna försvinner dagen
ter den gätt ner, denna parisiska konsthandel har
ckså hastigt blifvit berörd -af. händelserna den! 2
)ecember. Louis Napoleons bild är .mångfaldigad i
n massa statuetter i olika ställningar och attributer.
ä ett ställe ser man. honom: i sällskap med hans
nkel, kejsaren; och dennes son, hertigen at Reieh-
tadt; på ett annat stå -hans mor--och mormor som
eskyddande genier; på ett ställe är Kam till häst, på
tt annat omgifven af allegoriska illustrationor, som
fse hans sista seger; — kort, den återfödda napo-
eontiska sera firas på alla sätt af dem, somrantingen
ysa fillgifvenhet för den store kejsarens namn, eller
;cksä böja sig för händelsernas makt. På en annah
ida söker man förgäfves spåren efter Februari-hero-
re eller af bjeltarne från Juni-dagarne. Lamartine
ir ställd atsides, Cavaignac synes också sticka fråm
ir nägon vrå af konsthandlarens atelier, men ingen
vf dem står främst som de förut syntes. Louis Phi-
ips och hertigen af Orleåns porträtter, få icke sy-
nas, och ännu mindre den revolutionära stäten, det
förbjuder censuren, ty pariser-censuren sträcker sigl.
icke blott till tidningar och bokpressen i allmänhet,
— Borstarvens M har spelat en framträ-
dande rölVi- kejsar Napoleons Ef.-Der utgjorde be
syhnelsebokstafven i namnen på 6 hans marskalkar:
Murat, Moncey, :Massena, -Mortier, Matdonald och
Marmont, och på 26 divisionsgeneraler: Mäibker, Mån-
cune, Marulezj Marcansin, Marcognet, Margaron; Måi-
son, Marchand; Mathieu; Menou, Meunier, Menard,
Merle, Merlin, Mermet, Milhaud, Miollis, Molitor,
Montbrun, -Morand I och II; Morlot, Morin, Monnet,
Mouton, Mounier. Napoleons första batalj var vid
Montenotte, Hans sista vid Mont S:t Jean (Waterlod):
Dessutom vann han bataljerna vid Millesimo; Mon-
dovi, Marengo, Moskowa, Montmirail och Mouterau.
Milano var den första och Moskwa den sista hufvud-
stad som han intog; äfven i Madrid intågade hän
triumferande; denna stad och Moskwa voro hufväd-
källorna -till hans förderf. Moreat, Mallet och pater
Moriz, såsom han plägade kalla Talleyrand, beredde
honom faror. -Murats affall kostade honom Italien.
Montesgien var hans första kammarherre, Marchand
hans kammartjenare, Montholon- hans ledsagare till
S:t Helena. Tre af hans ministrar hettejMarot, Mol-
lien, Montalivet; och Malmaison var hans sista uppe-
hällsort i Frankrike. :
— Furst Metternich har i Wien, liksom förut,
nu öppnat sina salonger för alla stora verldens nota-
biliteter. - Oaktadt sin höga älder-af 80 är, är bavj!
ytterst liflig och berättar gerna: Han har i känt de
agerande personerna från den första. franska revolu-
tionens tid: Barnave, Mitabeau; Mauryms fli; och
har ofta intressanta anekdoter; att förtälja om;dem.
Han har slutat sina memoirer, hvilka skola utkomma
först efter hans död: De äro skrifnå på fransyska af
furstens gemål efter hans diktamen. fat
FOGLARNES NÄSTEN AF CHATEAUBRIAND: Hi
En beundransvärd styrelse uppenbarar sig för oss,
då vi betrakta foglarnes bon. Hvem kan väl hafva
sinne och öga för denna försyrens godhet, som gif-b
ver en sorglös och svag varelse förutseende och idog-
het, utan att känna sitt hjerta stämdt att tillbedja
och lofprisa verldens allvise.styresman.
Så snart träden utvecklat sina första blad, begyn-
na tusen små arbetare sitt trägna arbete. Nägral,
anbringa halmsträn i remnorna af en förfallen mur,!,
andra- fasthäfta. sina bräckliga byggnader på listenia
öfver ett- kyrkfönster; på ena hället -ströfva: nägra
omkring på marker och ängar försatt vid tillfällela
Spppnappa ett tagelstrå ellef-en ulltapp; på ettannatia
häll uppträda Smä timmermän, som: med behändig-1s
het korslägga qvistar-i-trädens- toppar, för att:der-T
näst lemna rumvät en skara af spinnerskor, som konst-
fullt anbringa det från tistlarne heriitade silket.1I
ett ögonblick-höja sig tusental-af:palatser, och hvarti;
och ett palats är ett fogelbö. I hvart: och: ett:afdem,
försiggå hänryckande förvandlingar; ur ett glärsandej:
ägg framtittar en liten dusklädd varelse; snart för-
vandlar sig dunet till fjädrar; den lilla- lärer sig afir
sin moder att lyfta sig i höjden, och kastar nu från!
taket af nästet sin första blick på den omgifvandel!
naturen. : Förbryllad och betagen af synen störtar un-h
gen tillbaka in i boet till de nyfikna syskonen, som
ännu icke sett detta skädespel. På en uppmuntrande 1
vink af föräldrarne flyger han för andra gängen uppl:
ur sin gömma, och luftens unga konung, hvars huf- ;
vud ännu smyckas af barndomens krona, har redan
mod att med dristig blick betrakta himlens omätligali
hvälfning, granarnas böljande toppar och de gräs-I
klädda afgrunderna vid foten afifäderne-eken. Och
dock — i samma ögonblick som skogarna glädja sig
åt att få emottaga sina nya invänare,; segnar må-
hända icke längt bort en gammal. utlefvad fågel,
hvilken vingarne neka sin: tjenst, ned till jorden vidt
en porlande bäck, och väntar der, ensam och öfver-
gifven, döden i närheten af samma böljor, som lyss-
nade till hans första kärlekssänger, och i skuggan af
samma träd, som ännu bära hans bo och hans me-
lodiska afkomma.
Det är här stället att fästa uppmärksamhet på en
annan lag i naturen. De mindre foglarnes ägg bära
vanligen hanens mest framstående- färger. Dom-
herren: bygger gerna i hagtornen, stickelbärsbusken
och smäbuskaget i våra trädgårdar; dess ägg skifta
i samma färger som öfre delen af ryggen. Jag er-
inrar mig en gäng hafva funnit ett sådant bo gömåt
midt i en törnrosbuske;: det liknade en perlemoskäl
med fyra blåaktiga perlor. Öfver boet hängde en af
morgonens dagg fuktig ros. På en buske i grann-
skapet satt hanen orörlig, som en blomma af purpur
och azur. Det hela speglade sig i den klara ytan
af en lugn damm, med ett skuggrikt valnötsträd som
tjente till bakgrund för scenen, och bakom hvilket
också morgonrodnaden började att höja sig. MNati-
rens upphofsman gaf mig i denna lila bild en före-
ställning om den hänförande skönhet, med hvilke:
han i så rikt mätt smyckar sina skapelser; På
Hos de större foglarne är:lagen-för äggens färg
mindre tillförlitlig: I allmänhet kan man-äntaga att
ägget är hvitt hos de arter, hvilkas hanar hafva flera
honor, eller som icke hafva några karakteriserande
färger. De arter, som bygga sina bon på hafsbräd-
. den, äfvensom de som bygga i trädtopparne, hafva
som oftast blägröna ägg, så att de på visst sätt bära
färgen af: de:elementer som omgifva dem... Vissa
foglar, som bygga bon i tornen, lägga ägg, gröna
såsom den slingrande murgrönan :eller röda såsom
murens tegelstenar. Det torde väl derefter gälla sä-
som regel, att fogeln på sitt ägg efterlemnar en sym-
bol af sina seder och sin bestämmelse; Vid blotta
äsynen af detta bräckliga minnesmärke kan man ofta
säga, hvilket folk det har tillhört, och huru detta
folks drägt, seder och skick varit beskaffade; om det
tillbragte. sitt lif under farorna på bafvet eller om
det under lyckligare vilkor förde ett stilla herdelif;
om det var civiliseradt eller vildt, dal-- eller bergbe-
byggare. Skogarnes fornforskare. stöder sin veten-
skap på säkrare grunder än städernas:-en bladlös el-
ler mossbeväxt ekstubbe förkunnar ofta längt klarare
hvem som gaf dem växt; än en sönderfallen pelarc
kan angifva sin byggmästare. Bland menniskorn:
äro grafvarna bladen i deras historia; naturen der
emot behöfver hvarken marmor eller -granit, för at
föreviga sin skrift. Tidens tand har från de stolt
pyramiderna bortfrätt de egyptiska -kohungarnes äts
böcker, men hear icke förmätt att utplåna en end:
bokstaf af den historia, som denregyptiska Ibis bä
ingrafd på skalet af sitt ägg.
Rättelser: -
I thorsdagsbladet,3:dje sidan, 3:djesp., 47 r. ned
ifrån, står: äro för allmänliga, läs: förallmänliga
r. 18 nedifrån står: hvilka; läs: hvilken; ri 1 stör
torde mycket, läs: torde likväl; 4:de sp., r. 115 nec
ifrån står: :, läs: i; 5:te sp., 25:te r. uppifrån stå
iräkade, läs: räkade. j
HANDELS-UNDERRÄTTELSER.