temligen oregelbunden kedja, ilade de emot
fienden och började, än dolde bakom ett träd,
eller en sten, än nedhukade på marken, äfven
en skarp tiraljöreld emot den anryckande fien-
den.
Detta stridssätt kallade man, segailler,, det
var merendels åtföljdt af ett vildt anfallsskri, och
mer och mindre öfligt hos republikanerna un-
der revolutionskrigen. :
En fjerdedels timma hade elden på detta sätt
fortfarit, då tre af republikanernas anfalls-ko-
lonner framryckte, åtföljde af ett åttapundigt
batteri. Genast veko vendeerna åt sidorna,
men öfverhöljde fienderna i flankerna med ett
regn af kulor. Oaktadt ett eldigt pen avant
och ,Vive la republique ljöd ifrån de blås,
leder, lät dock general Canclaux kolonnerna
göra halt; Han kände vendeernas stridssätt
alltför väl, för att af dem låta locka sig in i
defileer, eller allt för långt aflägsna sig ifrån
staden. Ifrån en höjd utsände emedlertid bat-
teriet emot fienden kulor och granater, då plöts-
ligt två ryttare sprängde upp ifrån andra sidan
af en kulle, på hvilken Elbee bhittilis åskådat
fäktningen. Den ene var reslig, smärt och med
ytterst djerf uppsyn. Den andre var en ung
man, af ett högst behagligt utseende. Deras
uniformer voro lika. De buro en kort jacka af
fint blått kläde, randiga pantalonger och runda
hattar. Omkring dessa sednare och omkring
lifvet hade de knutna röda sidennäsdukar. En
sabel vid sidan och ett par pistoler i bältet voro
deras vapen.
Vi stå under ert befäl och äro till er tjenst,
herr VElbeel ropade den förste, som red en
skön engelsk race-häst. Kolonnerna från Bocage
stå här bakom höjden.,
Godt! herr de la Roche Jaquelin! svarade
Eibee. Jag hade önskat att kunna locka de
blås batteri ännu närmare; men då de icke
synas hafva lust dertill, så må ni anfalla och
eröfra kanonerna.
Låt folket lägga bort gevären och träskorna