ler annan stränginstrumentalist. Här må det för öfrigt vara tillåtet att fästa uppmärksamheten på en reform, som, med hänsigt till konstens, publikens och statens ömsesidiga fordringar, alltför länge varit förgäfves väntad. Vi mena upphäfvandet af den orimligheten att just den person, som har främsta rummet i en stämma, skall utföra solopartierna i densamma, ehuru skickligare artister der finnas Som denna sed, eller rättare osed, strider emot konstens id, samt ancienneteten vunnit tillräckligt afseende, då den disponerar högsta lön och pension, så finnes intet skäl att fördröja tillvägabringandet a! nämnde reform. Tit. slutar sitt svaromål på vår artikel med den erinran, att, om en dilettant är så underordnad, som tit. funnii oss, en sådan borde hafva den försynthet att icke genom smädliga tidningsartiklar söka att nedsätta artisterna. En sann artist höjer sig sjell och nerdsättes ej heller af någon annan. Smädelsen bar aldrig utgått från oss, men väl från tit., som rikligen användt den dels mot italienska operasällskapet, hvilket obestridligen egde talanger, hvilka ut. nu sjelf nödgats erkänna, dels ock emot den publik, som besökt nämnde sällskaps representationer. Men i en tid, då statens funktionärer af alla grader dagligen få hålla till godo med än rättvist, än orättvist klander i tidningarne, kunna vi, för vår del, icke insa, att det kan kallas oförsynt, eller ens i någon måtto klandervärdt, att i frågor, som röra kongl. teaterns samt hbofkapellets artister och öfriga personal! och afse den konst, hvaråt desse egnat sig, offentligen, men i långt mer höfviska ordalag än tit. begagn:, framställa erinringar, hvilkas sanning ? hufvudsokiig måtto tverken tit. eller någon annan gittat bestrida. Och härmed taga vi afsked af så väl lit. som hans skydd!ingar vid kongl. teatern och hofkapeilet. I sammanhang härmed få vi, af förekommen anledning, offentligen förklara, att vi icke författat den not, angående hr Gönthers qvalifikation till sånglärare vid kongl. teatern, som uti JM 82 af Aftonbladet d. å. finnes bifogad vår artikel om dramatisk sång sc., samt att vi ej heller egt någon kännedom orm denna not, förr än vi läste den jemte artikeln tidningen. —X—pa ET