ler annan stränginstrumentalist. Här må det för
öfrigt vara tillåtet att fästa uppmärksamheten på en
reform, som, med hänsigt till konstens, publikens
och statens ömsesidiga fordringar, alltför länge varit
förgäfves väntad. Vi mena upphäfvandet af den o-
rimligheten att just den person, som har främsta
rummet i en stämma, skall utföra solopartierna i
densamma, ehuru skickligare artister der finnas
Som denna sed, eller rättare osed, strider emot kon-
stens id, samt ancienneteten vunnit tillräckligt af-
seende, då den disponerar högsta lön och pension,
så finnes intet skäl att fördröja tillvägabringandet a!
nämnde reform.
Tit. slutar sitt svaromål på vår artikel med den
erinran, att, om en dilettant är så underordnad, som
tit. funnii oss, en sådan borde hafva den försynthet
att icke genom smädliga tidningsartiklar söka att
nedsätta artisterna. En sann artist höjer sig sjell
och nerdsättes ej heller af någon annan. Smädelsen
bar aldrig utgått från oss, men väl från tit., som
rikligen användt den dels mot italienska operasäll-
skapet, hvilket obestridligen egde talanger, hvilka
ut. nu sjelf nödgats erkänna, dels ock emot den pu-
blik, som besökt nämnde sällskaps representationer.
Men i en tid, då statens funktionärer af alla grader
dagligen få hålla till godo med än rättvist, än orätt-
vist klander i tidningarne, kunna vi, för vår del,
icke insa, att det kan kallas oförsynt, eller ens i
någon måtto klandervärdt, att i frågor, som röra
kongl. teaterns samt hbofkapellets artister och öfriga
personal! och afse den konst, hvaråt desse egnat sig,
offentligen, men i långt mer höfviska ordalag än tit.
begagn:, framställa erinringar, hvilkas sanning ?
hufvudsokiig måtto tverken tit. eller någon annan
gittat bestrida. Och härmed taga vi afsked af så
väl lit. som hans skydd!ingar vid kongl. teatern
och hofkapeilet.
I sammanhang härmed få vi, af förekommen anled-
ning, offentligen förklara, att vi icke författat den not,
angående hr Gönthers qvalifikation till sånglärare vid
kongl. teatern, som uti JM 82 af Aftonbladet d. å.
finnes bifogad vår artikel om dramatisk sång
sc., samt att vi ej heller egt någon kännedom orm
denna not, förr än vi läste den jemte artikeln
tidningen. —X—-
pa ET