må kupna åter upptagas.
Den Conservatives Program.
Att på pressens horisont vid årets börja
nya stjernor uppgå, för att intaga sin plats p
publicitetens himmel; är i sig sjelf just inge
ovanlig företeelse. Om deras banors vidd oc
lutning mot ekliptikan icke genast kunna met
fullt astronomisk visshet beräknas, om maj
icke en gång alltid från början så precist ve
huruvida de skola blifva ordentliga och regel
bundna planeter, eller endast kometer, för de
mesta svagt lysande, för att snart försvinna
rymderna; så gifvas dock tillika åtskilliga kän
netecken, hvarpå man understundom dervid e
bedrar sig. Meningen härmed skola vi lite
närmare förklara, i anledning af den från Norr
köping utkomna nya tidningen Den Conserva
tive. Denna kollega, något mörk i ögonkasten
nära nog klädd i påflig skrud och sjelf ej olil
en, som blifvit smord af sin herre, rönte vi
ankomsten till hufvudstaden ett olika emotta
gande. De Grå hafva icke långt ifrån fasa
för denna royauteens nye kämpe, hvilken efte
Aftonpostens förmenande prostituerat thronei
genom sjelfva sitt bigotta och bizarra sätt at
försvara den. Vi för vår del bekänna dock
att den Conservatives program icke synes värd
det förakt, hvarmed man just från det nyss
nämnda hållet helsat detsamma. Det innehål
ler, såsom Aftonbladet genast anmärkte, en är.
lig och rent ut yppad politisk åsigt, som, efte
allt hvad en mängd sammanlagda data ådaga
lägga, så långt vi minnas tillbaka, på ett nät
och bestämdt sätt kan sägas uttrycka hvac
som varit den innersta och verkliga menin:
gen hos maktens innehafvare och omgif
ning här i landet. Om så är — och vi skol:
i en liten med den Conservatives program an.
ställd repetition här nedanföre visa skälen fö;
hvad vi nyss yttrade — så måste det betrak:
tas såsom en stor vinst för alla dem, hvilka
gjort arbetet för frihetens sak till sitt kall, at
få den der innersta tanken så osminkadt och
klart ställd framför allas ögon, att ingen vidare
kan bedraga sig derpå.
Det nysshämnda programmet kan anses kor-
tast sammanfattas i följande ordalydelse:
Grundlagarne; konungamakten, sådan den aj
dessa begränsas och bestämmes: statskyrkan och
dess tjenar:; aristokratien , såväl bördens och
enningens, som lärdomens och talangens; em-
elsmannainflytandet ; militärständets isolering;
eganderätten och i följe af den de bestående pri-
vilegiernas hägn; se der vårt program!
Den nya tidningen har icke nöjt sig med
detta tillkännagifvände blott, utan i sitt den 21
Dec. utgifna M 1 derjemte vidfogat:ett utför-
ligt skärskådande och rättfärdigande äl nyss
anförda program... Man-läser; i detta JM-17 en
stor mängd naiva bekännelser; hvilka ;kunna
förtjena att jemföras med åtskilliga från sam-
hällets höjder emanerade. företeelser; men; vi
vilja nu till en början hålla oss till det ofvan
citerade stycket, och det skall snärt visa sig
såsom en af de icke minsta kuriositeterna af
våra ställningar och förhållanden, att Afton-
posten kan förklara dessa. läror Tör en galen-
skap, under det den, således troligen utan. ätt
veta det, i ej ringa mån, sjelf hjelper till att
styrka och underhålla den konservatism hvaraf
man der har ett uttryck:
Låtom oss till en början taga fatt på Den
Conservatives, fältrop: Mängden betyder för
oss intell . Detta. är visserligen ett ganska
starkt. ja, ett så. rent och ohöljdt uttryck
af förakt för majoriteten och dess mening,
att man sällan sett. någon - hafva mod till
en dylik förklaring. Men om det gäller icke
blott den mer eller mindre krassa formen för
uttrycket, utan andan och meningen af. den
enes eller andres politiska arbetande, så synes
det oss oförklarligt, att Aftonposten från sin
ståndpunkt kan fasa för detta uttryck. Eller
hvad innehålla väl då alla Winterbladsmannens
diatriber i A. P., der så förnäma och förakt-
fulla blickar kastas på majöritetens opinion
och på deras åsigter, som t. ex. vid Örebro-
mötet ville vindicera mängdens politiska rätt!
— annat än (i andra ord) samma grundtanke:
mängden betyder för oss intetn, som den mera
rättframme Norrköpingaren satt i spetsen för
sin förklaring. Ser man åter på maktens för-
hållande till de politiska meningarne, så är
väl ingen tvifvel om, hvilka fraktioner eller
stånd inom representationen vid de förflutna
riksdagarne, antingen Adelns och Prestestånds-
pluraliteten å ena, eller Borgare- och Bonde-
ståndens å den andra sidan närmast representerat
majoritetens tänkesätt inom nätionen. Nåväl!
har man väl någon svårighet att besvara den
frågan, åt hvilkendera af dessa stånds anda och
åsigter Regeringen visat den mesta lutningen?
Men är det nu så, att af de önskningar, som
från majoritetens representanter blifvit uttryckta
och. framförda i afseende på sådana reformer,
som kunde lända till minskade- statsutgifter,
och någon verksam ändring i folkets beskatt-
ning eller till erkännände af det verkligt re-
presentativa samhällets grundsatser och anda
samt af vilkoren. för: den lagbundna frihetens
praktiska utveckling, hittills vunnit ett jemfö-
relsevis obetydligt afseende; förete sig vidare