veti sammanställt begge dessa kolslag såsom blotta.
formförändringar, och utan annan skilnad än att.de-
mänten anses som kristalliserad blyerts, och blyerts
såsom okristaNiserad demant. Genom stark glödg-
ning af ste , har man äfven lyckats
bringa kolet i dem till samma eller nära samma
renhet, som i demant och blyerts. Men härvid haf-
va anlednicgarne till försökens framgång stadnat; de
mångfaldiga tillställningarne att med konst bringa
kol i kristallform hafva samtligen misslyckats.
Ett ibland de oftast använda sätten har bestått i
försök att bringa rent kol till smältning, i hopp att
det skulle yid afsvalnandet anskjuta i kristallform.
Man fick ett slags skäl till begagnande af denna ut-
väg, sedan det lyckats att genom smältning af ko-
rundens, safirens och rubinens hufvudbeståndsdel,
ren lerjord, frambringa färglös korund, och — med
m — rubin, demantens närmaste gran-
arnes ranglista. När man nyligen lä-
vetenskapsakademiens förhandlingar
1 98 sistl. November, om de kostsam-
var som användts af en fransk kemist
Despretz, för att smälta vissa svårsmältliga eller
förut osmä ra metaller, så ägde man derföre an-
ledning att gissa honom äfven hafva haft smältning
af kol i sigte.
- Denna gissning finner man nu bekräftad genom
en äfven till Franska vetenskapsakademien afgifven
berättelse af honom. Han har verkligen sökt smälta
kol och dervid icke blott begagnat den ofantliga e-
lektrokemiska apparat (ett batteri af 600 Bunsenska
kolstaplar) hvarmed det lyckades honom att smälta
silicium, bor, titan och wolfram; han har äfven
härtill beg t en genom en mängd solglas sam-
manbragt brännpunkt af solsken och en knallgaslå-
ga, och till och med alla dessa oerhörda glödgnings-
medel i förening.
För att skydda kolet emot förbränning, höll han
det under smältningsförsöken inneslutet i glasklockor,
som antingen voro lufttoma eller innehöllo sådana
gaser, som icke kunna underhålla förbränning. När
det då, i hårfina nålar eller mycket små splittror,
utsattes för hettan, röjde det verkligen tecken till
smältning; nålarne kroknade och brusto, och de brust-
na styckenas brottytor voro knöliga, likt någonting
som varit smält; små splittror sammangrodde, lika-
som genom en svetsning; och någon gång, ehuru
sällsynt, bildades små kulor. — allt tecken till en bör-
jande smältning. Men längre än till ädenna början
kom det icke.
HStörre kolstycken förflygtigades, utan spår afsmält-
ning emellan det stela och gasformiga tillståndet. I
lufttomt rum utbredde sig från kolet en svart rök,
ma tillställ
som fällde på de lufttoma glasklockornas insidor;
i qväfgas rhållandet det samma, blott att för-
fygtigande k mera långsamt.
Den i vetenskapligt hänseende vigtiga upptäckten
vanns er tid, att allt slags kol, äfven verklig
demant, vandlas genom stark hetta till blyerts.
Blyerts rändras deremot icke på annat sätt, än
att den föriygtigas, för att åter fälla sig som blyerts.
z har sjelf dragit den slutsatsen af dessa
demant icke är, hvad man så ofta gissat,
;xtkol, som under medverkan af hetta
nforms; gz.
:h Wolframs metalliska beskaffenhet.
on öfver Despretzs fortsatta försök med
sitt stora trokemiska batteri, träffas äfven en när-
mare beskrifning på de genom detsamma först i stör-
re massor reducerade metallernas beskaffenhet.
Titan, som vid de förut anställde ofullkomligare
smältningsförsöken visat sig som ett kopparrödt
kristallpuiver, har såsom sammanhängande metal.
en blek guldfärg, med en svag grön skiftning i brott
ytan; tackans utsida antager deremot flera slags
färgor, utan tvifvel härrörande från en mer eller min-
dre stark syrsättning. Titansmetallen är ganska
hård; den repar icke blott med lätthet flinta, utan
ock smaragd, topas, cirkon, och till en viss grad äf-
ven safir.
Wolfram har ett hårdt tackjerns glindrande brott-
yta; polerai är den glänsande hvit, med en lätt
skiftning i blått. Det nämndes redan vid första be-
rättelsen om dess reduktioner, att denna metall är.
näst demanten, det hårdaste bland alla hittills be-
kanta ämnen, och att manl endast förmått att medels
demant och demantpulver repa och polera den.
Genom en liten tillsats af jern eller stål hoppa:
man kunna minska titans och wolframs sprödhet, och
sålunda göra dem tjenliga till bett på grafstickla
och svarfjern. Men äfven om detta icke lyckas, anse;
de redan i sitt blandade skick kunna med fördel nytt
jas i kronometrar, ur, matematiska, kemiska och fy
siska instrumenter, i stället. för de mindre än dess:
metaller hårda ädelstenarne rubin, topas, agat m. fl
som härtill nu användas. I följd af sin oslitliga yt
glans tros de äfven möjligen komma att, i facettera
form, istaga en utmärkt plats ibland ädelstenarne
juvelsmycken. qz.
mV — — —————T
Rättelser: I gårdagens Aftonblad, sid. 5, sr
4, rad. 77 uppifrån, står: Denna brist uppkommer
läs: Denna brist, uppkommen. — Uti tisdagsbladef
9:a sid., 1:a sp., 8:e r. nedifrån, står: nevö; läs
nigce.