ver alla trupper inom Seinedepartementet, ochl:
general Perrot, såsom befälhafvare öfver na-l!
tionalgardet i Paris, förklarat sig vid nyåretl:
icke vilja emottaga uppvaktningar af national-)
gardets officerare, för att icke göra dem be-l:
svär och upptaga deras tid). Icke heller krigs-
ministern DHautpoul ville mottaga officerarnel
vid de i Paris förlagda linietrupper.
Den 2 Januari öfverlade mnationalförsamlin-:
gen, huruvida undervisningsministern Parieus
förslag, angående folkskolelärares af- och till
sättande, behöfde skyndsam handläggning. Vidj
omröstningen stannade 312 röster mot 312.
Sålunda vann regeringen icke sin afsigt att få
förslaget genast diskuteradt.
En tidning yttrar härom:
Det är det legitimistiska partiet, som så-
lunda gifvit ministeren det första slaget, ge-
nom at: förena sig med venstra sidan och rö-
sta mot den hittillsvarande majoriteten.
Undervisningsministern Parieu hade yrkat,
att församlingen skulle med första taga hans
förslag i öfvervägande. I många kommuner
hade oförståndiga lärare åstadkommit så myc-
ket ondt, att skyndsam hjelp vore högst nöd-
vändig. Den stora undervisningslagen, hvilken
man kunde taga i öfvervägande så snart som
möjligt efter Plata-frågans och budgetens afgö-
rande, vore mera en lag för framtiden.
Hr Duprat ansåg regeriogens makt vara
stor nog, emedan den redan afsatt 1200 folk-
skolelärare. Undervisningsministern förnekade
denna uppgift och påstod att endast 100 biif-
vit afsatta.
På hr Molegs förklaring, att han och hans
vänner skulle rösta för den speciella lagens
rurgence (behof af skyndsam handläggning),
så snart dag blifvit bestämd för den allmänna
undervisningslagens diskuterande, svarade hr
Parieu, att regeringen icke hade något emot
att församlingen bestämde någon dag härför.
Men förgäfves. 312 röster stannade mot 312.
Venstra. sidan hånskrattade. Thiers skall vid
bortgåendet hafva yttrat: Frankrike ligger i
dyn.
Den 31 Dec. slutades diskussionen öfver
Plata-frågan, men endast tills vidare och med
ett interimistiskt beslut.
Utrikesministern de la Hitte besteg först tri-
bunen för att beriktiga en uppgift, på hvilken
utskottet stödde sin åsigt. Tvärtemot denna
åsigt hade brasilianska sändebudet gifvit honom
den förklaring, att Brasilien i denna fråga iakt-
tager den strängaste neutralitet, och icke anser
sig hafva något att frukta af Rosas, äfven om
han skulle eröfra Montevideo. En annan bra-
siliansk diplomat hade till och med gått än
längre och förklarat: att den brasilianska re-
geringen stode i det vänskapligaste förhållande
till Rosas. Om således utkottets åsigt, att en
expedition borde sändas till Brasilien, stödde
sig på den föregifna nödvändigheten att skydda
Brasilien mot dennes fiendtliga planer, så stödde
den sig på ett fullkomligt misstag. I öfrigt
gycklade utrikesministern med utskottets eu-
femistiska ord: handling, hvarmed väl icke
kunde menas annat än krig.
Justitieministern Rouher talade i regeringens
namn med bestämdhet mot ett krig, som var
förenadt med stora kostnader, oförutsedda ut-
vecklingar och en osäker utgång. Kriget i
Piata skulle blifva ett nytt Algerien, på ett
afstånd af 3000 timmars väg!
Frågan vore icke mer, hvarken om Frank-
rikes handelsintressen, eller om politiskt infly-
tande, eller om nationaläran. Han kunde der-
före endast anse följande trenne saker rådliga:
Intet krig till en början; underhandlingarnes
fortsättning; beskydd för fransk nationalitet
mot vissa händelser, som kunde hota dem. —
Justitieministern afbröts flera gånger af larm
och yttrande af missnöje från venstra sidan
och en del af högern.
Utskottsreferenten Daru protesterade, under
uttryck af allmän förvåning och ovilja, mot
den förklaringen, att dessa ord: man måste
skrida till handling, skulle betyda krig. Det
funnes väl andra former för handling än krig?!
(Nog, nog! Slut! Det är skam! oo. s. v. —
Dessa ord kommo hufvudsakligen från venstra
sidan.)
De Larochejaquelin begärde än en gång en
bestämd och kategorisk förklaring af ministern,
hvilkens tal varit otydligt såväl för honom
som för hela församlingen.
Rouher förklarade än en gång att regeringen
ville underhandla och derjemte vidtaga kraf-
tiga åtgärder för att skydda den franska natio-
naliteten i Montevideo.
Emanuel Arago begär än ytterligare bestämda
förklaringar. j
Referenfen Daru förklarar sig bemyndigad
att tydligt bestämma utskottets åsigt. Det
ville föreslå en beväpnad underhandling, så-
som förut en gång med Marocko och i likhet
med amiral Mackaus uppträdande i La Plata.
Jules Favre gör flera anmärkningar mot
detta tvetydiga uttryck och kommer till det
resultat, att fråga helt enkelt vore om krig
eller fred.
Debatten förklarades vara slutad och man
skred till omröstning. Församlingens vilja i
afseende på kriz eller fred kunde endast utta-
las i form af ett amendement till regeringens
yrkande om kredit för att betala subsidier till
Montevideo. Fem sådana amendementer hade
inkommit: fyra för krig och ett för fred, d.
v. s. för ratifikation af Lepredours fördrag.
Ett amendement af Jules Favre, som gick
ut på en uppmaning till regeringen att garan-
ERRORS NAN Fa SEAN ASEA