Yiterligare om Landtstatens uniformer. Den värde insändaren, som för en tid sedan ansåg sig böra fästa allmänna uppmärksamheten på behofvet af nya stadganden om landtstatens uniformer, (se Aftonbladet J2 180 för den 1 Aug.) och som enligt underskriften å en ny insänd artikel i samma riksvigtiga angelägenhet synes berömma sig af att vara Semper idem, vill nödvändigt, att redaktionen skall förorda uniformeringen med broderier på kragen, o. s. v. Ehuru detta icke är oss möjligt, utan vi, oaktadt alla hans andragna skäl förblifva vid den tron, att en enkel blå drägt kan vara allt hvad som för landtstaten behöfdes, anse vi oss dock böra medgifva att om det förhåller sig så, som insändaren berättar, angående den nästan till löjlighet gränsande utstyrsel, som efter konungens befallningshafvandes eller egna infall af vederbörande begagnas, skulle väl någon allmän föreskrift vara nödig, äfven för landtstatens uniformer. Se här t. ex. hvad ibland annat insändaren anfört : Redaktionens förklarande att redaktion icke kan finna att någon förändring bör göras i den enkla blå drägten för landtstaten visar att redaktion förgätit att till landtstaten jemväl hörande herrar landssekreterares, landskamrerares och landträntmästares drägt icke är den enkla blå, alldenstund dessa herrar, allt ifrån det de blifvit försedde med trotjenare rang, burit guldbroderier på kragarne och nu i sednare tider tagit sig för att nyttja breda guldgaloner på underkläderne, oaktadt just icke allmänt kändt är på grund hvaraf en dylik antagen mod blifvit i verket satt.n t Vidare: Om den lägre landtstatens uniformer är nog ingen ting regleradt sedan på 1700-talet, och då var det bestämdt att fracken skulle vara utringad efter magen, bopfästad med häkten och hakar, -försedd med gula knappar samt hvit väst och hvita eller gula pantalonger inuti höga stöflor. — Från denna tid qvarstår också att länsmännen skulle nyttja lika uniform med hvita knappar och hvit träns på hatten. Alla förändringar som häruti tid efter annan skett hafva härrört af sednare tidens moder och sjelfuppfunne ider, hvilka den cne efter den andre antagit, men ännu är det icke ovanligt att, då en landsstat, den 4 Maj till exempel, samlas inför konungens befallningshafvande, se den ene tjenstemannen klädd i uniform med ståndkrage, då den andre bar liggande krage, den ene med långa och smala skört och den andre med korta och bredskurna.n Vidare: Såsom ett motstycke till. uppgiften om kronolänsmäns i Vesternorrlands län utstyrsel får insändaren upplysa att, troligen med höga vederbörandes minne och samtycke, kronolänsmännen i södra Sverige opåtalt nytja alldeles enahanda uniformer med leras förmän och visst icke några sablar, utan för att göra skilnaden omöjlig bära de svärd i stället för värjor, då port epter ej ifrågakomma, och guldprydnader på hatten. Det skulle också vara kuriöst Nog om, för uniformernes granskning, en kronolänsman från hvarje län finge ordres att sammanträffa uti höfvudstaden, då man inom samma grad tjenstemän skulle påträffa den besynnerligaste blandning af drägter, eller nära nog en för hvarje län, i thy att somliga nytjade sablar, andra värjor och somliga svärd; en del hvita och en del gula knappar; en del guld, en del silfver, en del hvita och en del svarta bandprydnader å battarne, samt en del ståndoch en del fällkragar på rockarne, och minst skulle man