Yiterligare om Landtstatens uniformer.
Den värde insändaren, som för en tid sedan
ansåg sig böra fästa allmänna uppmärksamhe-
ten på behofvet af nya stadganden om landt-
statens uniformer, (se Aftonbladet J2 180 för
den 1 Aug.) och som enligt underskriften å
en ny insänd artikel i samma riksvigtiga an-
gelägenhet synes berömma sig af att vara
Semper idem, vill nödvändigt, att redaktio-
nen skall förorda uniformeringen med brode-
rier på kragen, o. s. v. Ehuru detta icke är
oss möjligt, utan vi, oaktadt alla hans andragna
skäl förblifva vid den tron, att en enkel blå
drägt kan vara allt hvad som för landtstaten
behöfdes, anse vi oss dock böra medgifva att
om det förhåller sig så, som insändaren be-
rättar, angående den nästan till löjlighet grän-
sande utstyrsel, som efter konungens befall-
ningshafvandes eller egna infall af vederbörande
begagnas, skulle väl någon allmän föreskrift
vara nödig, äfven för landtstatens uniformer.
Se här t. ex. hvad ibland annat insändaren
anfört :
Redaktionens förklarande att redaktion icke kan
finna att någon förändring bör göras i den enkla
blå drägten för landtstaten visar att redaktion för-
gätit att till landtstaten jemväl hörande herrar lands-
sekreterares, landskamrerares och landträntmästares
drägt icke är den enkla blå, alldenstund dessa her-
rar, allt ifrån det de blifvit försedde med trotjenare
rang, burit guldbroderier på kragarne och nu i sed-
nare tider tagit sig för att nyttja breda guldgaloner
på underkläderne, oaktadt just icke allmänt kändt
är på grund hvaraf en dylik antagen mod blifvit i
verket satt.n t
Vidare:
Om den lägre landtstatens uniformer är nog in-
gen ting regleradt sedan på 1700-talet, och då var
det bestämdt att fracken skulle vara utringad efter
magen, bopfästad med häkten och hakar, -försedd
med gula knappar samt hvit väst och hvita eller
gula pantalonger inuti höga stöflor. — Från denna
tid qvarstår också att länsmännen skulle nyttja lika
uniform med hvita knappar och hvit träns på hat-
ten. Alla förändringar som häruti tid efter annan
skett hafva härrört af sednare tidens moder och
sjelfuppfunne ider, hvilka den cne efter den an-
dre antagit, men ännu är det icke ovanligt att, då
en landsstat, den 4 Maj till exempel, samlas inför
konungens befallningshafvande, se den ene tjenste-
mannen klädd i uniform med ståndkrage, då den
andre bar liggande krage, den ene med långa och
smala skört och den andre med korta och bred-
skurna.n
Vidare:
Såsom ett motstycke till. uppgiften om krono-
länsmäns i Vesternorrlands län utstyrsel får insän-
daren upplysa att, troligen med höga vederbörandes
minne och samtycke, kronolänsmännen i södra Sve-
rige opåtalt nytja alldeles enahanda uniformer med
leras förmän och visst icke några sablar, utan för
att göra skilnaden omöjlig bära de svärd i stället
för värjor, då port epter ej ifrågakomma, och guld-
prydnader på hatten. Det skulle också vara kuriöst
Nog om, för uniformernes granskning, en kronoläns-
man från hvarje län finge ordres att sammanträffa
uti höfvudstaden, då man inom samma grad tjenste-
män skulle påträffa den besynnerligaste blandning
af drägter, eller nära nog en för hvarje län, i thy
att somliga nytjade sablar, andra värjor och somliga
svärd; en del hvita och en del gula knappar; en del
guld, en del silfver, en del hvita och en del svarta
bandprydnader å battarne, samt en del stånd- och
en del fällkragar på rockarne, och minst skulle man