for alltså dit, men fann icke Manning qvar på ön.
Han sökte honom derföre på Jersey, och der fick
han veta, att Manning hade hyrt rum på värdshu-
set Navy Arms, thorsdagen den 46 Augusti. Emed-
lertid var han icke heller qvar der mera. Efter
värdfolkets uppgift hade han bott hos dem en vecka,
gått ut tidigt om mornarne och återkommit sent på
aftnarne, något välbeskänkt; hvilket tillstånd han
sedan förökade genom att dricka mera innan han
lade sig. Följande thorsdagen den 23 hade han sagt
sig ärna fara bort, men återkomma nästa lördag:
han hade lemnat en koffert qvar, och begärt att
rummet skulle hållas i ordning för hans räkning till
hans återkomst. Härmed var spåret efter honom
åter förloradt; ty till Navy Arms återkom han icke.
Han hade likväl icke flyttat långt bort; han bodde i
grannskapet, der han ackorderat in sig i ett privat hus
och lefde ganska indraget. Langley spanade förgäfves
på hela ön och hade varit sysselsatt dermed alltsedan
han kom dit. Vid sin återkomst från en dylik frukt-
lös spårjagt, kl. half 40 om aftonen den 27 Augusti,
gick han förbi det hus der Manning nu bodde. De
ovanliga reqvisitionerna af bränvin derifrån, som,
under loppet af en vecka, eller alltsedan Manning
åter försvunnit, hade skett på Navy Arny, gåfvo nå-
gon anledning att söka Manning der; och under ett
samtal med husägaren, som stod i porten när Langley
gick förbi, fick denne vycta att en ny hyresman hade
inflyttat dit vid samma tid som Manning lemnade
värdshuset. Vid granskning af de af Langley med-
förda beskrifningarne på Mannings utseende, fann
husägaren nu, att hans gäst sannolikt vore den ef-
terspanade mördaren, och uppgaf att denne redan
lagt sig. Langley anmälte förhållandet hos guver-
nörn, som sjelf genast infann sig; och sedan man
på ett fintligt sätt skaffat Langley tillfälle att få se
gästen och igenkänna honom, utan att denne märkte
det, inträdde guvernörn cch hans son, jemte Langley
och poliskonstapeln Lockeyer, på en gång i Man-
nings rum. Guvernörn rusade sjelf fram öfver
den liggande Manning, men denne gjorde intet mot-
stånd. Bredvid sig hade han en brännvinsflaska och
en rakknif. Han frågade blott: Är den olyckliga
gripen?, På svaret att mistriss Manning vore häk-
tad, tillade han: Det fågnar mig; det skall rädda
mitt lif,, — Under ett följande samtal sökte han
skjuta hela skulden på sin kustru. Hon, påstod han,
hade på förhand ombesörjt grafven åt OConnor; och
när hon i öfra rummen dukade bordet hade hon vi-
sat OConnor ned i köket, att efter sin vana tvätta
händerna innan han satte sig till bords, men smygt
sig efter honom och skjutit honom bakifrån.
Anstalter fogades genast om Mannings öfverförande
till London.
Underrättelsen om Mannings häktning meddelades
hans hustru redan följande dagen. Vid denna ny-
het bleknade hon och darrade något; men efter ett
par sekunder visade hon sig lika lugn och kall som
förut. När man sade henne att Manning uppgifvit
henne hafva lossat skottet på OConnor, påstod hon
alt det vore osanning, att hon visste ingenting om
mordet, att hon vore fullkomligt oskyldig, och hade
ingen del i någonting som stod i sammanhang med
detta brott.
Under vistelsen på Jersey hade Manning äfven
idragit sig uppmärksamhet genom sin ovanliga ifver
alt få läsa tidningarne, omedelbart efter deras an-
komst, och sina täta besök på de källrar i S:t He-
lier, der sådana höllos; här gjorde ban sig tillika
oangenämt känd genom skryt och öfvermodigt upp-
förande.
Sedan kan blifvit upptäckt och gripen, öfverlem-
nades han åt m:r Chevalier, chefen för öns polis,
som insatte honom i S:t Heliers fängelse, till dess
han skulle öfverskeppas till England.
Öfverskeppningen skedde den 34 Augusti. Tidigt
på morgonen infunno sig Chevalier, Langley och
Lockyer vid fångelset för att föra honom till ång-
skeppet. Fången utbad sig att få gå till fots från
fängelset till hamnen, och att få röka en cigarr. Som
det var så tidigt på morgonen, att gatorna ännu voro
nästan toma, beviljade Chevalier begge dessa önsk-
ningar, och det har anmärkts som en sällsam om-
ständighet, att Patrik OConnors mördare gick nära
en half mil genom gatorna i S:t Helier, rökande en
cigarr i all maklighet, och beledsagad på ömse sidor
af Langley och Lockyer och bakefter af Chevalier.
Redan följande morgon inställdes Manning till för-
hör hos Southwarks polisdomstol i London.