åkare, W. Kirk — sedan hörd som vittne — hade om Tisdagen den 14 Augusti, samma afton som Mannings så brådstörtadt lemnat sitt hus, kuskat ett fruntimmer ifrån detta hus tilll klädmäklaren Banbridges, der låtit honom hemta två reskoffertar, och köra vidare till jernvägsstationen åt Brighton, der hon lät af-l. lemna dem, och påsätta dem två adresser till Edinburgh. Af William Day, ett annat äfven vid Coronersransakningen sedermera hördt vittne, som, i egenskap af bärare vid den nyssnämnda jernvägsstationen, inburit koffertarne dit, fick man veta att påskriften på de till Edinburg bestämda koffertarne var Mrs Smith, passenger; Paris. HKoffertarne hade likväl ännu den 21 Augusti icke blifvit afsända, och den dagen infann sig inspektorn för Londons detective police Mr John Haines, på jernvägsstationen, och lät öppna dem. De innehöllo ingenting som tillhörde OConnor; men deremot en mängd fruntimmersdrägter, märkta med Maria de Rouxz och M. F. Manning, samt ett testamente af George Frederick Manning. Bland klädespersedlarne tycktes två vara fläckade med blod, eller någon blod liknande vätska, och en var tvättad nyss före inpackningen. Dessa upptäckter föranledde en omedelbar depeche med elektriska telegrafen, till po-l; lisen i Edinburgh. Der hade en stockbroker, Mr Dobson, redan fattat misstankar att han haft ett besök af fru Manning. Ett okändt fruntimmer hade nämligen infunnit sig på hans kontor, några dagar förut, och utbjudit jernvägsaktier; och när han sedan i tidningarne läste berättelserna om OConnors mystiska försvinnande, om hans sysselsättning med diskonterande af jernvägsaktier, och slutligen om mordet på honom, jemte beskrifningen på de för detsamma misstänkta personerna, tycktel: han sig vilja minnas någon likhet emellan detl: fruntimmer, som hade hos honom utbjudit I ( ( jernvägsaktier, och den efterlysta Maria Manning. Detta hade han ansett sig böra meddela polisen i Edinburgh. När telegrafdepechen om Maria Mannings identitet med mistrissli Smith sedan kom till Edinburgh, och polisen! i anmälningarne om anlända resande äfven funnit namnet mistriss Smith, var man fru Manning genast på spåren. Öfver upptäckten må anföras följande, ur vittnesförbören: Richard John Mozxey; Jag är chef för stadspolisen i Edinburgh. Till följd af underrättelser, som jag erhållit på förmiddagen den 21 Augusti, förfogade jag mig, i sällskap med en af våra tjenstemän, och m:r Dobson, till en m:r Hewitts hus, och frågade der efter mistriss Smith. Jag visades till ett tum, der jag inträdde ensam, och fann ett fruntimmer, som höll på att läsa gårdagens nummer af Times. ,Mistriss Smith förmodar jag? sade jag vid inträdet. Ja! svarade hon artigt, och reste sigli upp. — Jag ber om ursäkt — fortfor jag — men om ni är mrs Smith, så är ni icke den person jag söker,; jag frågade emedlertid om hennes man äfven vore der, hvarpå hon svarade att hon vore enka. Nu önskade jag få veta om hon kunde gifva anvisning på någon bekant i Edinburgh; hvarpå hon nämnde en mr Shaw, i huset midtemot, bvilken lemnat henne adress på det rum hon hyrt. På mina vidare frågor förklarade hon att hon anländt från Newcastle och för sin helsas skull besökt hafsbaden vid Portobello, en badort, belägen tre miles från Edinburgh. Slutligen frågade jag om hon hade några jernvägsaktier att afyttra eller om hon hade utbjudit några sådana. Då hon nekade till begge dessa frågor, sade jag: Efter hvad jag kan förstå, är ni gift med Georg Fredrik Manning — och i detsamma inkallade jag mr Dobson, som dittills stadnat utanför rummet. Vid sitt inträde yttrade han: Jag igenkänner här den dame, som hos mig utbjudit jernvägsaktier). Nu fordrade jag att få granska hennes ressaker. De bestodo af en koffert, ett skrin och en nattsäck. Jag begärde nycklarne, och fick en knippa af 40 eller 42; de flesta små. Skrinet innehöll några fruntimmerssaker, och jemte dem en värdshusräkning för G. F. Manning i Taunton,, som genast röjde att något misstag på person icke var begånget. Jag fortsatte då icke undersökningen vidare, utan vände mig till damen, och sade: Mina misstankar äro bekräftade, mistriss Manning! Jag är chef för polisen, och anklagar er för mord på Patrick OConnor — Ni är för öfrigt icke förbunden att besvara någon af mina frågor,. — Jag varnade henne uttryckligen att icke blottställa sig genom några yttranden till mig. Hon förklarade härvid blott, att hon vore oskyldig till det brott för hvilket hon anklagades; men jag tillkännagaf henne att hon i alla fall måste bereda sig att nu följa med mig. På min förnyade fråga om hon hade några jernvägsaktier, svarade hon nu jakande och sade att de funnos i kofferten. Vid efterseende låg öfverst just det jernvägspapper, som blifvit beskrifvet i berättelserna om mordet; vidare funnos der franska och engelska jernvägs aktier, samt i sovereigns och engelska bankens sedlar ett kontant belopp af 488 pund sterling. I en liten låda träffades ett betyg, att Fredrik Georg Manning, Railway Clerk, och Maria de Roux, dotpter af David de Roux, postmästare i Geneve, sammanvigdes i S:t James församling i Westminster, den 27 Maj 1847p. Berättelsen om upptäckten i Edinburgh telegrafe-!b rades genast till polisen i London, och torsdagen d.!n 23 Augusti fördes fru Manning af polischefen MoxeylA sjelf till London, der hon följande dagen, den 24,h k qG Nå nam or RR 0 rr Hm ed ee te CR AA rt Jje vn YT MÅ MA Hj AA fa AA MM OA OO AA ÖV —DD PR AA hm — inställdes för polisen i Southwark. IHon är ett vackert, högväxt fruntimmer, med ett mycket städadt skick. Vid framträdandet för domstolen var honlo elegant klädd, i svart siden; och ehuru hennes hyln var blek, röjde hennes uppsyn det största lugn. b Mr Moxey upprepade angifvelsen emot henne,lv hvarefter den ordförande sheriffen yttrade till henne lfc att angifvelsen vore af ganska betänklig art, men5 att det vore hans åliggande att erinra henne att hona icke nu vore förbunden att svara derpå. Hade honlci annars någon förklaring att afgifva, så vore han be-H redd att emottaga den. Hon svarade blott: Jag har !sl ingenting att säga. d Derpå återsändes hon till Edinburgh, att der hållas lå häktad, till dess att vidare om henhe komme attld förordnas enligt lag. u Öfver Fredrik Georg Mannings äfventyr, sedan g: han lemnade klädmäklaren Banbridges hus, har blif-ti vit upplyst, att han i en åkarchäs, som han lät göra k; många krokvägar, for till South-Western-jernvägens station i London. Men fastän han sjelf varit an-jti ställd vid jernvägen och var känd af många blandlss betjeningen derstädes, försvann vid nyssnämnde sta-se tion hvarje spår efter honom. Med anledning aflsl åkarens uppgift, fick likväl mr Langley, en tjenste-rc man vid Londons detective police, som noga kändejvi Mannings utseende, befallning att efterspana honomim långsåt hela denna jernvägssträcka. Manning hade amadlartid lyckats att ufan unnmärslscsamhaot kamma li