åkare, W. Kirk — sedan hörd som vittne —
hade om Tisdagen den 14 Augusti, samma af-
ton som Mannings så brådstörtadt lemnat sitt
hus, kuskat ett fruntimmer ifrån detta hus tilll
klädmäklaren Banbridges, der låtit honom
hemta två reskoffertar, och köra vidare till
jernvägsstationen åt Brighton, der hon lät af-l.
lemna dem, och påsätta dem två adresser till
Edinburgh. Af William Day, ett annat äfven
vid Coronersransakningen sedermera hördt vitt-
ne, som, i egenskap af bärare vid den nyss-
nämnda jernvägsstationen, inburit koffertarne
dit, fick man veta att påskriften på de till
Edinburg bestämda koffertarne var Mrs Smith,
passenger; Paris. HKoffertarne hade likväl
ännu den 21 Augusti icke blifvit afsända, och
den dagen infann sig inspektorn för Londons
detective police Mr John Haines, på jern-
vägsstationen, och lät öppna dem. De inne-
höllo ingenting som tillhörde OConnor; men
deremot en mängd fruntimmersdrägter, märkta
med Maria de Rouxz och M. F. Manning, samt
ett testamente af George Frederick Manning.
Bland klädespersedlarne tycktes två vara fläc-
kade med blod, eller någon blod liknande vät-
ska, och en var tvättad nyss före inpacknin-
gen. Dessa upptäckter föranledde en omedel-
bar depeche med elektriska telegrafen, till po-l;
lisen i Edinburgh. Der hade en stockbroker,
Mr Dobson, redan fattat misstankar att han
haft ett besök af fru Manning. Ett okändt
fruntimmer hade nämligen infunnit sig på hans
kontor, några dagar förut, och utbjudit jern-
vägsaktier; och när han sedan i tidningarne
läste berättelserna om OConnors mystiska för-
svinnande, om hans sysselsättning med diskon-
terande af jernvägsaktier, och slutligen om
mordet på honom, jemte beskrifningen på de
för detsamma misstänkta personerna, tycktel:
han sig vilja minnas någon likhet emellan detl:
fruntimmer, som hade hos honom utbjudit I
(
(
jernvägsaktier, och den efterlysta Maria Man-
ning. Detta hade han ansett sig böra med-
dela polisen i Edinburgh. När telegrafdepechen
om Maria Mannings identitet med mistrissli
Smith sedan kom till Edinburgh, och polisen!
i anmälningarne om anlända resande äfven
funnit namnet mistriss Smith, var man fru
Manning genast på spåren. Öfver upptäckten
må anföras följande, ur vittnesförbören:
Richard John Mozxey; Jag är chef för stadspoli-
sen i Edinburgh. Till följd af underrättelser, som
jag erhållit på förmiddagen den 21 Augusti, förfo-
gade jag mig, i sällskap med en af våra tjenstemän,
och m:r Dobson, till en m:r Hewitts hus, och frå-
gade der efter mistriss Smith. Jag visades till ett
tum, der jag inträdde ensam, och fann ett fruntim-
mer, som höll på att läsa gårdagens nummer af
Times. ,Mistriss Smith förmodar jag? sade jag vid
inträdet. Ja! svarade hon artigt, och reste sigli
upp. — Jag ber om ursäkt — fortfor jag — men
om ni är mrs Smith, så är ni icke den person jag
söker,; jag frågade emedlertid om hennes man äf-
ven vore der, hvarpå hon svarade att hon vore en-
ka. Nu önskade jag få veta om hon kunde gifva
anvisning på någon bekant i Edinburgh; hvarpå hon
nämnde en mr Shaw, i huset midtemot, bvilken
lemnat henne adress på det rum hon hyrt. På mi-
na vidare frågor förklarade hon att hon anländt från
Newcastle och för sin helsas skull besökt hafsbaden
vid Portobello, en badort, belägen tre miles från
Edinburgh. Slutligen frågade jag om hon hade nå-
gra jernvägsaktier att afyttra eller om hon hade ut-
bjudit några sådana. Då hon nekade till begge
dessa frågor, sade jag: Efter hvad jag kan förstå,
är ni gift med Georg Fredrik Manning — och i
detsamma inkallade jag mr Dobson, som dittills
stadnat utanför rummet. Vid sitt inträde yttrade
han: Jag igenkänner här den dame, som hos mig
utbjudit jernvägsaktier).
Nu fordrade jag att få granska hennes ressaker.
De bestodo af en koffert, ett skrin och en nattsäck.
Jag begärde nycklarne, och fick en knippa af 40 el-
ler 42; de flesta små. Skrinet innehöll några frun-
timmerssaker, och jemte dem en värdshusräkning för
G. F. Manning i Taunton,, som genast röjde att
något misstag på person icke var begånget. Jag
fortsatte då icke undersökningen vidare, utan vände
mig till damen, och sade: Mina misstankar äro be-
kräftade, mistriss Manning! Jag är chef för polisen,
och anklagar er för mord på Patrick OConnor —
Ni är för öfrigt icke förbunden att besvara någon
af mina frågor,. — Jag varnade henne uttryckligen
att icke blottställa sig genom några yttranden till
mig. Hon förklarade härvid blott, att hon vore o-
skyldig till det brott för hvilket hon anklagades;
men jag tillkännagaf henne att hon i alla fall måste
bereda sig att nu följa med mig. På min förnyade
fråga om hon hade några jernvägsaktier, svarade hon
nu jakande och sade att de funnos i kofferten. Vid
efterseende låg öfverst just det jernvägspapper,
som blifvit beskrifvet i berättelserna om mordet;
vidare funnos der franska och engelska jernvägs
aktier, samt i sovereigns och engelska bankens sed-
lar ett kontant belopp af 488 pund sterling. I en
liten låda träffades ett betyg, att Fredrik Georg
Manning, Railway Clerk, och Maria de Roux, dot-
pter af David de Roux, postmästare i Geneve, sam-
manvigdes i S:t James församling i Westminster,
den 27 Maj 1847p.
Berättelsen om upptäckten i Edinburgh telegrafe-!b
rades genast till polisen i London, och torsdagen d.!n
23 Augusti fördes fru Manning af polischefen MoxeylA
sjelf till London, der hon följande dagen, den 24,h
k
qG
Nå nam or RR 0 rr Hm
ed ee te CR AA rt J- je
vn YT MÅ MA - Hj AA
fa
AA MM OA OO AA ÖV - —- DD
- PR AA
hm —
inställdes för polisen i Southwark. IHon är ett vac-
kert, högväxt fruntimmer, med ett mycket städadt
skick. Vid framträdandet för domstolen var honlo
elegant klädd, i svart siden; och ehuru hennes hyln
var blek, röjde hennes uppsyn det största lugn. b
Mr Moxey upprepade angifvelsen emot henne,lv
hvarefter den ordförande sheriffen yttrade till henne lfc
att angifvelsen vore af ganska betänklig art, men5
att det vore hans åliggande att erinra henne att hona
icke nu vore förbunden att svara derpå. Hade honlci
annars någon förklaring att afgifva, så vore han be-H
redd att emottaga den. Hon svarade blott: Jag har !sl
ingenting att säga. d
Derpå återsändes hon till Edinburgh, att der hållas lå
häktad, till dess att vidare om henhe komme attld
förordnas enligt lag. u
Öfver Fredrik Georg Mannings äfventyr, sedan g:
han lemnade klädmäklaren Banbridges hus, har blif-ti
vit upplyst, att han i en åkarchäs, som han lät göra k;
många krokvägar, for till South-Western-jernvägens
station i London. Men fastän han sjelf varit an-jti
ställd vid jernvägen och var känd af många blandlss
betjeningen derstädes, försvann vid nyssnämnde sta-se
tion hvarje spår efter honom. Med anledning aflsl
åkarens uppgift, fick likväl mr Langley, en tjenste-rc
man vid Londons detective police, som noga kändejvi
Mannings utseende, befallning att efterspana honomim
långsåt hela denna jernvägssträcka. Manning hade
amadlartid lyckats att ufan unnmärslscsamhaot kamma li