t ljus ech Irinet, NYarti vI BLISLTS Sy SEED
an det möjligen blifva, men snarare nedi en fängel-
håla, långt mörkare och hemskare än den, hvari
i nu famla; och hafva aristokrati och hierarki va-
it hårdhändta fångvaktare, så, varen förvissade, plu-
okrati och byråkrati blifva det i sanning ingalunda
nindre.
Såsom en ytterligare förtjenst vid det Kongl. För-
laget har man åberopat, att de flera beredda lag-
erken genom detsamma skulle-lättare kunnå genom-
rifvas. Det är allt. för möjligt; men hvad som dock
r säkert, är, att de blifva ganska dyrköpta, ty fin-
e man några nödiga lagar så följa utan tvifvel än-
u flera onödiga anslag med, ty i den egenskap af
nslagsmachineri finner äfven jag förslaget i hög grad
yckadt. Och när inga vidare positiva förtjenster
nnas att framhålla i det Kongl. förslaget, så cite-
ar man, besynnerligt nog, äfven såsom sådana dess
— brister. Man erkänner nemligen, att det är till
en grad uselt redigeradt, att det oundgängligen må-
te vid en påföljande riksdag omarbetas, då det om-
ider först skulle bli rätt makalöst. Imedlertid, med
okstafven kan man visserligen lätt blifva färdig,
nen de onda andarne äro tyvärr icke lika lätte att
ördrifva. Men jag vill icke spilla flera ögonblick
Åå ett förslag, som i alla fall snart går en viss och
förtjent ändalykt till mötes. Bättre kunne vi an-
ända de knappa timmarne af vår sammanvaro. Jag
nhåller fördenskull att Herr ordföranden bebagade
ramställa den proposition: anse deputerade önksvärdt
tt det hvilande representations-förslaget må falla?
3esvaras den, hvilket jag ej betviflar, med ett stor-
nande: Ja! då kunne vi genast öfvergå till en me-
a positiv verksamhet, och på den afröjda platsen
igga grundstenen till den demokratiska byggnad, i
ilken vi vilje hoppas, att endrägt och fosterlands-
rlek skola lika troget trifvas, som splittring och
oism alltid hafva tillsammans frodats i det gamla,
msider till sitt fall färdiga, representationsrucklet;
ch ett jubel skall dervid fylla land och stad, jem-
örligt endast med den enthusiasm, som på sin tid
gnades det af adeln och presteståndet sednare mör-
lade 1841 års representations-förslag.
Herr Gr. Anckarsvärd. Mine Herrar! Under ett
acksamt erkännande af den godhetsfulla uppmark-
amhet, hvarmed jag blifvit hedrad, genom kallelsen
tt bevista detta allmänna Reform-möte,: har jag li
väl tvekat att inställa mig, då det icke kunde vara
nig obekant, att jag här skulle inträffa med en, till
le fleste af Herrar deputerade, alldeles motsatt me-
ing, om de efter min uppfattning önskvärdaste re-
sultaterna af detta möte. Jag har likväl föreställt
mig, att uti en fråga, för hvars framgång jag, efter
mina inskränkta krafter, ifrigt arbetat, snart sagdt
under den större delen af mitt politiska lif, det va-
rit orätt att, för vissheten att mine åsigter skulle
komma att lemnas utan afseende, underläta att öf-
ver det vigtiga ämnet äfven afgifva mina tankar.
Det har understundom händt att den för ögon-
blicket oansenliga minoriteten, kunnat lemna åtmin-
stone anledningar till besinning, och till frågans öf-
vervägande äfven ifrån andra synpunkter än de för
tillfället rådande.
Det torde vara ganska tvifvelaktigt huruvida de
här församlade deputerade kunna i sjelfva verket
anse sig öfver den vigtiga frågan uttrycka den all-
männa opinionen i landet. Mitt tvifvel i denna del,
må det tillåtas mig, mine H:rr, att yttra: att det
hemtar sin grund ifrån sjelfva tillkomsten af de säll-
skaper, än hvilka H:rr deputerade äro utgångne,
och hvilka i sjelfva verket visserligen icke utgöra
någon delegation af folket, grundad på något dess
val att föra folkets talan. Jag hade deremot före-
ställt mig att vid referm-frågans närvarande stadi-
um, reform-sällskapernas egentliga föremål borde va-
ra att, i afseende å det hvilande Kongl. förslaget,
bearbeta opinionen för dess antaglighet eller förkas-
telse, att utreda förhållanderna, att visa vådorna af
förslagets antagande, att för förkastelsedomen lägga
andra skäl än sådane brister, som ingalunda eller till
alltför obetydlig del inverka på förslagets resultater.
Jag har omisskänneligt ifrån föregående talare,
med undantag af en enda, inhemtat en allmän, ehu-
ru efter mitt sätt att se, hitintills alltför litet moti-
verad förkastelsedom öfver förslagets antaglighet,; men
sådant oaktadt tillåter jag mig likväl, att begära
uppmärksamheten på frågans behandling, äfven ifrån
andra synpunkter än de, som hitintills inom försam-
lingen blifvit uttalade. i
Frågan bör troligen betraktas både ifrån dess filo-
sofiskt-rationela, och ifrån dess politiska synpunkt.
Det torde tillåtas mig att för närvarande lemna frå-
gans filosofiskt-rationela del å sido, då den politiska
bär synes mig vara den egentliga, hvarifrån det hvi-
lande förslagets antaglighet i första rummet torde
böra betraktas.
Härvid framställer sig helt naturligt vårt närva-
rande representativa förhållande såsom utgångspunkt
vid frågan att tillvinna oss en förändring. Det när-
varandes brister och olägenheter äro alltför välkända,
och inom det allmänna så fullständigt utvecklade,
att det vore olämpligt här upptaga tiden med upp-
repandet af så bekanta förhållanden.
Den allmänna obelåtenheten med dem är så omiss-
känneligt insedd, att man icke äfventyrar nägot
misstag då man uttalar, att den större tänkande all-
mänhetens opinion härutinnan kan anses odelad.
Jag hade sålunda föreställt mig, att den allmänna
tillfredsställelsen uteslutande skulle vara rigtad till
hoppet att med görligaste första, på den mest lagliga
äg, med minsta brytningar och buller blifva detta
föräldrade, för tiden icke mera lämpliga, statsmachi-
neri qvitt, för att genom inträdet uti ett nytt, mera
rörligt, för tidsförhållandena mera lämpligt, komms
till åtnjutande af de fördelar, en ändamålsenlig lag:
stiftnings sammansättning borde lemna utsigt at
erna.
Jag anser det hvilande Kongl. förslaget lemna er
säker utväg härtill, och det är derföre jag utaf mir
bästa öfvertygelse ifrar för dess antaglighet; och
skulle jag, i motsats till en föregående talares ytt
rande, och med begagnande af dess egna ord, anse
för en verklig olycka, ja till och med för en til
sina följder oberäknelig olycka, om förslaget skull
förkastas, på en i min tanke så svaga och så lät
kullkastade skäl, som åtminstone hitintills blifvi
yttrade, och hvilkas upptagande jag vill tillåta mig
försöka, så vidt min uppfattningsförmåga medgilver
Jag har nu uti ett nyss afhördt särdeles väl hålle
yttrande, som synts hafva mäktigt anslagit försam
lingen, anmärkt en uppgift om statskyrkans ofördel
aktiga inverkan för uppnåendet af ett rationelt frit
statsskick, samt att ett förslag till representationen:
ombildning borde vara bygdt på kristlig grund fö
att vara antagligt; och jag finner härvid genast, at
jag är för litet theolog, då jag uti det ifrågavarand
hvilande förslaget icke förmått upptäcka, att det ä
bygdt på någon okristlig grund. Jag har derjemt
ej utan en viss förvåning ifrån tvenne de enda, ut
denna församling deltagande medlemmar af preste
ståndet hört folksuveräniteten högtidligt proklame
ras, och ehuru jag aldrig hyllat någon annan suve
ränitet än lagens, så skulle jag med nöje antag:
detta fenomen, såsom ett tillfredsställande förebuc
till det högvördiga ståndets öfvergång, om ej til