t ljus ech Irinet, NYarti vI BLISLTS Sy SEED an det möjligen blifva, men snarare nedi en fängelhåla, långt mörkare och hemskare än den, hvari i nu famla; och hafva aristokrati och hierarki vait hårdhändta fångvaktare, så, varen förvissade, pluokrati och byråkrati blifva det i sanning ingalunda nindre. Såsom en ytterligare förtjenst vid det Kongl. Förlaget har man åberopat, att de flera beredda lagerken genom detsamma skulle-lättare kunnå genomrifvas. Det är allt. för möjligt; men hvad som dock r säkert, är, att de blifva ganska dyrköpta, ty fine man några nödiga lagar så följa utan tvifvel änu flera onödiga anslag med, ty i den egenskap af nslagsmachineri finner äfven jag förslaget i hög grad yckadt. Och när inga vidare positiva förtjenster nnas att framhålla i det Kongl. förslaget, så citear man, besynnerligt nog, äfven såsom sådana dess — brister. Man erkänner nemligen, att det är till en grad uselt redigeradt, att det oundgängligen måte vid en påföljande riksdag omarbetas, då det omider först skulle bli rätt makalöst. Imedlertid, med okstafven kan man visserligen lätt blifva färdig, nen de onda andarne äro tyvärr icke lika lätte att ördrifva. Men jag vill icke spilla flera ögonblick Åå ett förslag, som i alla fall snart går en viss och förtjent ändalykt till mötes. Bättre kunne vi anända de knappa timmarne af vår sammanvaro. Jag nhåller fördenskull att Herr ordföranden bebagade ramställa den proposition: anse deputerade önksvärdt tt det hvilande representations-förslaget må falla? 3esvaras den, hvilket jag ej betviflar, med ett stornande: Ja! då kunne vi genast öfvergå till en mea positiv verksamhet, och på den afröjda platsen igga grundstenen till den demokratiska byggnad, i ilken vi vilje hoppas, att endrägt och fosterlandsrlek skola lika troget trifvas, som splittring och oism alltid hafva tillsammans frodats i det gamla, msider till sitt fall färdiga, representationsrucklet; ch ett jubel skall dervid fylla land och stad, jemörligt endast med den enthusiasm, som på sin tid gnades det af adeln och presteståndet sednare mörlade 1841 års representations-förslag. Herr Gr. Anckarsvärd. Mine Herrar! Under ett acksamt erkännande af den godhetsfulla uppmarkamhet, hvarmed jag blifvit hedrad, genom kallelsen tt bevista detta allmänna Reform-möte,: har jag li väl tvekat att inställa mig, då det icke kunde vara nig obekant, att jag här skulle inträffa med en, till le fleste af Herrar deputerade, alldeles motsatt meing, om de efter min uppfattning önskvärdaste resultaterna af detta möte. Jag har likväl föreställt mig, att uti en fråga, för hvars framgång jag, efter mina inskränkta krafter, ifrigt arbetat, snart sagdt under den större delen af mitt politiska lif, det varit orätt att, för vissheten att mine åsigter skulle komma att lemnas utan afseende, underläta att öfver det vigtiga ämnet äfven afgifva mina tankar. Det har understundom händt att den för ögonblicket oansenliga minoriteten, kunnat lemna åtminstone anledningar till besinning, och till frågans öfvervägande äfven ifrån andra synpunkter än de för tillfället rådande. Det torde vara ganska tvifvelaktigt huruvida de här församlade deputerade kunna i sjelfva verket anse sig öfver den vigtiga frågan uttrycka den allmänna opinionen i landet. Mitt tvifvel i denna del, må det tillåtas mig, mine H:rr, att yttra: att det hemtar sin grund ifrån sjelfva tillkomsten af de sällskaper, än hvilka H:rr deputerade äro utgångne, och hvilka i sjelfva verket visserligen icke utgöra någon delegation af folket, grundad på något dess val att föra folkets talan. Jag hade deremot föreställt mig att vid referm-frågans närvarande stadium, reform-sällskapernas egentliga föremål borde vara att, i afseende å det hvilande Kongl. förslaget, bearbeta opinionen för dess antaglighet eller förkastelse, att utreda förhållanderna, att visa vådorna af förslagets antagande, att för förkastelsedomen lägga andra skäl än sådane brister, som ingalunda eller till alltför obetydlig del inverka på förslagets resultater. Jag har omisskänneligt ifrån föregående talare, med undantag af en enda, inhemtat en allmän, ehuru efter mitt sätt att se, hitintills alltför litet motiverad förkastelsedom öfver förslagets antaglighet,; men sådant oaktadt tillåter jag mig likväl, att begära uppmärksamheten på frågans behandling, äfven ifrån andra synpunkter än de, som hitintills inom församlingen blifvit uttalade. i Frågan bör troligen betraktas både ifrån dess filosofiskt-rationela, och ifrån dess politiska synpunkt. Det torde tillåtas mig att för närvarande lemna frågans filosofiskt-rationela del å sido, då den politiska bär synes mig vara den egentliga, hvarifrån det hvilande förslagets antaglighet i första rummet torde böra betraktas. Härvid framställer sig helt naturligt vårt närvarande representativa förhållande såsom utgångspunkt vid frågan att tillvinna oss en förändring. Det närvarandes brister och olägenheter äro alltför välkända, och inom det allmänna så fullständigt utvecklade, att det vore olämpligt här upptaga tiden med upprepandet af så bekanta förhållanden. Den allmänna obelåtenheten med dem är så omisskänneligt insedd, att man icke äfventyrar nägot misstag då man uttalar, att den större tänkande allmänhetens opinion härutinnan kan anses odelad. Jag hade sålunda föreställt mig, att den allmänna tillfredsställelsen uteslutande skulle vara rigtad till hoppet att med görligaste första, på den mest lagliga äg, med minsta brytningar och buller blifva detta föräldrade, för tiden icke mera lämpliga, statsmachineri qvitt, för att genom inträdet uti ett nytt, mera rörligt, för tidsförhållandena mera lämpligt, komms till åtnjutande af de fördelar, en ändamålsenlig lag: stiftnings sammansättning borde lemna utsigt at erna. Jag anser det hvilande Kongl. förslaget lemna er säker utväg härtill, och det är derföre jag utaf mir bästa öfvertygelse ifrar för dess antaglighet; och skulle jag, i motsats till en föregående talares ytt rande, och med begagnande af dess egna ord, anse för en verklig olycka, ja till och med för en til sina följder oberäknelig olycka, om förslaget skull förkastas, på en i min tanke så svaga och så lät kullkastade skäl, som åtminstone hitintills blifvi yttrade, och hvilkas upptagande jag vill tillåta mig försöka, så vidt min uppfattningsförmåga medgilver Jag har nu uti ett nyss afhördt särdeles väl hålle yttrande, som synts hafva mäktigt anslagit försam lingen, anmärkt en uppgift om statskyrkans ofördel aktiga inverkan för uppnåendet af ett rationelt frit statsskick, samt att ett förslag till representationen: ombildning borde vara bygdt på kristlig grund fö att vara antagligt; och jag finner härvid genast, at jag är för litet theolog, då jag uti det ifrågavarand hvilande förslaget icke förmått upptäcka, att det ä bygdt på någon okristlig grund. Jag har derjemt ej utan en viss förvåning ifrån tvenne de enda, ut denna församling deltagande medlemmar af preste ståndet hört folksuveräniteten högtidligt proklame ras, och ehuru jag aldrig hyllat någon annan suve ränitet än lagens, så skulle jag med nöje antag: detta fenomen, såsom ett tillfredsställande förebuc till det högvördiga ståndets öfvergång, om ej til