KORRESPONDENS-ARTIKEL. oro
Paris den 12 Aug. 1849. blif
(Detta bref anlände redan med förra posten, men n- Fra
Brandet har, för brist på utrymme, måst uppskjutas tillslsig
i dag. ick
Nationalförsdinlingen, redan trött af de tung: -
statsbestyren, har tagit afsked, för att, uäderla
den återstående delen af sommaren, njuta landt-l tes
lefnaderis behag vid den -egna hården ellerlqe;
med resor och andra förströgtser återhemtalqa
sig från det mödosatama arbetet att prokla-
mera belägringstillstånd, utfärda arresterings-
order och i allmänhet påligga sitt fädernesland
nya bojor. Slitningar och tvister hafva från de
dess första sammanträde hört till ordningen eft
för dagen och svårt är att bestämma hvilken
period som varit mest stormig, början eller nö
slutet. Det vissa är, att genom den legisla-
tiva kammarens åtgärder har Frankrikes om-f3
vexlande historia blifvit tillökt med miånget fö
fult blad och knappt en enda vacker eller äro-l.ij
full sida. I nåder hafva vi ändtigen fått be: Ne
lägringstillståndet upphäfdt. Denna åtgärd,l:,
utan att vara påkallad af någon fara, endastl.3
tillgripen såsom skrämsmedel, var lika onödig
som den varit skadlig. Industrien har deraf
lidit betydligt. å
Dagens samtal vänder sig öfverallt, med af-
sky, omkring den sista katastrofen i national-
församlingen, der en Bonaparte, glömsk af sitt
namn öch sin heder, smutsat sig ända dertill,
att haudgripligt öfverfalla en 60-årig man. Det
var en obehaglig och smärtsam scen i skåde-
spelets sistå akty der denna skamliga roll ut-
fördes af den republikanska presidentens För
kusifi.. Pierre Bonaparte ägde ett ögonBlickla
folkets sympathier. Återkommen från Spanienj2
och inseernde huru man förde Louis Bonaparte I
bakom ljuset, ville han upplysa honom derom,le
och söka leda hononf på den bana som bordel?e
beträdas af första embetsmannen i en republi-
kansk styrelse. Naturligtvis manatles Pierrela
härtiH af egna fördelar och af fruktan för ku-!
sinens och hela slägtens fall. Fan blef emedlertid
skarpt tillbakavisad af presidenten och mot-
gången föder deltagande. Man talade om ho-
nom såsom en frisinnad och rättskaffens man.
Det Bonapartistiska partiet tyckes nu vilja
skryta af en viss framgång. Det häntyder på
en stundandeKejsarmakt med allt större sä-
kerhet, och plötsligt blir hr Pierre en af sinj
kusins ifrigaste anhängare. Han går ända der-
hän, att för ett tecken till bifall vid uppläsan-
det af. ett, måhända rättvist, klander mot Louis
Napoleon, glömma convenancens gränser både
för handling och ord. Folket säger nu: han
är blott en lycksökare, liksom alla de öfriga. — g
Den allmänna ovijan yttrar sig icke, mindre
skarpt mot presidenten Dupin, hvilken tycktes!
vära sinnad att snarare kasta skandalen på den
anfallne än på den anfallande, derföre att dennel
sednare, såsom afkomling af en inkräktandel
makt, erhållit titel af prins.
Under Ludvig Filips tid upprepades ständigt:
alla fransmän äro lika inför lagen, och dock
har väl aldrig större konsiderationer för namn
och titlar ägt rum än under hans tid. Det
vackra valspråket Liberte, Egalite, Fraternite
synes nu genom reaktionens öfvermakt blifvit
förvandladt till en meningslös fras. Orden qvar-
stå vål ännu på alla offentliga byggnader, men
sedan de blifvit utan all betydelse, komma väl
älven bokstäfverna att försvinna — åtminstone
tills vidare.
Louis Napoleon fortfar ännu med sina resor
kring landet. Vandrande på place de la Ma-
deleine, kom jag i går händelsevis att se
tåget som förde honom till jernbanan för att
afgå till Havre. Flera vagnar uppfyllde med
officerare och dekorerade herrar anlände först
samt derefter presidentens ekipage, hvilket eskor-
terades af 12 man garde republicaine till häst,
6 ridande framför oeh 6 efter vagnen. Man
trodde i allmänbet att efter belägringstillstån-
dets upphörande denna militärståt skulle vara
slut, men det tyckes som skulle presidenten
— finna sig bättre af att behandlas såsom en sorts
fånge, omgifven af soldater, än som en fri men-
niska. Kanske är detta ett nytt bevis på va-
nans oemotståndliga makt. Pen enda förän-
dringen är att de uppspända pistoler, med hvilka
soldaterna förut varit försedde, nu äro borta.
Ständigt resande i så kallade hedersvagnar, har
den höge resande öfverallt blifvit emottagen
med baler och festiviteter, så som man vanli-
sägen helsar prinsar och andra notabiliteter. Sjelf
Har han hållit revyer eller utdelat ordnar, hvil-
ket tyckes vara en särdeles angenäm sysselsätt-
ning. Det eljest så betydelsefulla utropet: Lefve
Napoleon!p har under denna resa ständigt va-
rit: åtföljdt af Lefve presidenten ! och i An-
gers, der man med visshet lärer påräknat åt-
skilliga sLefve Kejsaren! höjdes tusendubblade
rop af Lefve republiken ! Dessa resor, omtalta
såsom farliga för den närvarande styrelse-
formen, tyckas således icke på något sätt vara
hotande, eller fruktavsvarde. Deremot har länge
cirkulerat ett rykte ow en för den 15 dennes
tillämnad eoup detat. Man påstår det Louis
Bonmparte ämnar fira minnet af sin store far-
broders födelsedag med att förvandla Repub-
liken till Kejsardöme, liksom han gjorde. Detta
prat är dock säkert fika ogrundadt som otro-
ligt. Presidenten kan icke vara nog blind att
ej se parodien i en dylik handling. Här finnes
personer hvilka göra allt för att förstöra hvarje
ämne till förtroendets återvinnande, som en-
dast spekulera på den allmänna förskräckelsen,
uppväcka och kringsprida buller om inbillade
komplotter och tyckas bevaka den minsta sym-
2 tom till kreditens återkommande, handelns för-
Fokofran, s Hets förbättring, för att genast
på VE. ri och nediaga eller döda det vål-
ö de intrycket deraf. Detta låga handlings-
ÅGsått är yvärr ingenting nytt. Sedan 18 1
nader har historien derpå lemnat mångfaldiga
exempel, hvilka, aflösande hvarann, ständigt
hållit Frankrike uti en febörlik spänning af